En hel långhelg tillgodo och inga planer för vad vi skulle hitta på. Så gick det ju inte att ha det. Vi bokade raskt en resa och målet denna gång blev Åbo.
Vi tog bussen till Stockholm och kom dit flera timmar innan båten skulle gå. Gott om tid för en promenad på Söder till Cachopol #06 – Folkungagatan och därefter en trevlig pub i närheten.
Patric slapp stå och logga Cachopol #06 – Folkungagatan.
Så småningom fick vi gå ombord på båten som skulle ta oss över Östersjön.
På återseende Stockholm.
På väg mot ett land som vi bara har loggat en enda cache i tidigare.
Vi kom fram till Åbo på morgonen, tog lokalbussen till vårt hotell vid Salutorget och hade tur och kunde få vårt rum direkt trots att det var så tidigt på dagen. Efter på tok för lite sömn på natten var vi ganska trötta så det fick bli en snabblur innan vi gav oss ut på stan.
Vi har besökt Finland flera gånger tidigare men bara en gång efter att vi började med geocaching. Det besöket resulterade i en enda logg och den statistiken tänkte vi bättra på nu.
Första cachen vi loggade låg lite klurigt till på stadsbibliotekets innergård. Men bara vi kommit på hur vi skulle ta oss dit så var det inga bekymmer att lokalisera gömman.
Pääkirjasto/Turku city library (Turun ytimessä 3).
Inte så långt därifrån hittade vi en annan cache som var roligt gömd men som framför allt hade en väldigt snygg loggbok med historiska bilder från staden.
Vi hade verkligen tur med vädret. Strålande sol men inte så varmt att det avskräckte från långpromenader.
Aurajoki flyter genom Åbo. Ån har väldigt grumligt vatten, vilket vi återkommer till senare.
Här letade vi en stund på fel nivå först. Ett misstag som vi gör ganska ofta.
Det verkade vara lågsäsong på universitetsområdet och det var ju bra för då gick det lätt att leta reda på TT 0: University of Turku trots mycket mugglarutsatt plats.
Tillbaka nere vid ån letade vi efter Jokiranta. Den vaktades av en lurvig cacheväktare.
Denna polare blev sur när vi ville rota precis vid hens sittplats.
En snygg port, helt enkelt.
Som en del läsare kanske har noterat tidigare så gillar Patric att klättra och när han rekade för Åboresan hittade han en cache som han absolut ville logga: Six feet under ground. Den är gömd på ett riktigt udda ställe som ligger både högt upp och under marknivå på samma gång.
Patric på väg mot Six feet under ground.
Ett riktigt udda ställe mitt i stan.
Dags att återvända till ån med det bruna vattnet. Det finns nämligen en earthcache som går ut på att mäta hur grumligt vattnet är. För att lyckas med Aurajoki ska ett redskap som man kan tillverka själv användas. Eftersom vi slarvat med förberedelserna så trodde vi att den skulle bli svår att logga, kanske omöjlig. Men så hittade vi en hög med byggavfall bara tio meter från cachekoordinaten och i den fanns skräp som vi kunde sätta i hop till det verktyg som behövdes och siktdjupet kunde mätas. Här pratar vi inte meter, utan centimeter.
Man tager vad man haver.
PatoJen vid Aurajoki.
Även nästa dag var vi lite sega i starten, vilket denna retroklocka i närheten av dagens första cache skvallrar om.
Ja, PatoJen är en smula morgontrötta. Vi får skylla på tidsomställningen.
Denna cache hade ett välbekant kamouflage men var placerad på ett ovanligt sätt.
Vi träffade på svarta katter på flera håll i stan. Tyvärr var de lite stela och inte så klappvänliga.
När vi närmade oss hamnen slog sommarens blomsterprakt ut på allvar. Vid Marinmuseet fanns många fina båtar att titta på men vi koncentrerade oss särskilt på en av dem …
Världens största prästkrage?
… nämligen Suomen Joutsen. Ett foto på oss med denna båt gjorde att vi kunde logga virtuella Laivanrakennusta Turussa / Shipbuilding in Turku.
Sedan vi siktade in oss på en annan båt, M/S Isabella. Efter att ha letat en stund upptäckte vi att den råkat ut för ett haveri och låg och flöt med skrovet uppåt i det intilliggande vattendraget. Det gick ju inte an, så vi inledde en bärgningsaktion. När M/S Isabella väl kommit på rätt köl fick den torka lite i solen innan vi återbördade den till sin rätta plats.
Bärgning av M/S Isabella.
När vi närmade oss Linnanfältti misstänkte vi redan på långt håll att det var vertikalt sökande som gällde igen, till Patrics stora glädje. Han har väldigt svårt att motstå frestelser som den här, även om stolpen såg en smula rostig ut. Men allt gick bra.
Burken ska ju vara här uppe någon stans.
Uppe vid målet.
Jodå, visst fanns det en burk där uppe.
En av de sista cacherna vi loggade var en riktig godbit, en multi som vi löst i förväg. Den krävde en ganska lång omväg på vår promenad men vi var nyfikna på om vi gjort rätt och varför den hade fått över 300 favoritpoäng. Så vi gick och gick genom ett industriområde och undrade om det verkligen kunde vara rätt. Men när när vi väl kom fram rådde det ingen tvekan och gömstället var ett av de mest kreativa vi stött på under senare tid. Vi förstod varför alla dessa favoritpoäng delats ut och cachen fick förstås ytterligare en.
Åboresans snyggaste cache.
När vi lämnade Finland för denna gång hade vi bättrat på vår statistik för landet en del. Men vi kommer gärna tillbaka.
Hej då Finland.
PatoJen 