Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Vi retades mycket med vår kompis torado när han envisades med att dag efter dag, vecka efter vecka och år efter år logga minst en cache varje dag. Sedan fastnade vi själva.

När vi anklagade torado för att vara geocachingberoende slog han det alltid ifrån sig med samma argument: ”Det är inte ett beroende utan en vana, precis som att borsta tänderna.” Vi brukade skratta åt honom och tänka att det där ska vi aldrig börja med.

Sedan publicerade Target. sin cache Challenge: En vecka av multis och det ena gav det andra. När vi loggat en vecka i sträck med multis så kunde vi ju lika gärna köra två veckor. Det förlängdes sedan till en månad och en kalendermånad. Och när vi loggat omkring 40 dagar i rad tyckte vi att det kunde vara roligt att testa att nå 100. Vi var ju ändå nästan halvvägs.

Och på den vägen är det. Vad torado än säger så påstår vi att det är väldigt svårt att sluta när man väl har kommit i gång med en om dagen. Läs bara här om den drastiska metoden som våra bloggarvänner BandLEngstrom fick ta till.

Riktigt så svår hann vår situation inte bli. Vi hade visserligen en del terapisamtal under den gångna vintern med Mr/Ms Aero som råkat fastna i samma problematik. Vi funderade tillsammans på om det kanske skulle vara enklare att sluta med en om dagen genom att först trappa ner och bara logga varannan dag … 😉

Men så kom vi på något jättesmart. Det finns ju faktiskt platser på vår jord där det inte alls är lika tätt mellan geocacherna som här i Sverige. Genom att åka till ett sådant ställe skulle vi ju blir tvungna att sluta.

Sagt och gjort. Vi bokade en resa till ön Bali i Indonesien. Ett land som vi inte loggat i tidigare och en ö där det visserligen finns en del cacher men för säkerhets skull bokade vi boende i en by med bara tre ynkliga burkar inom någorlunda rimligt avstånd.

Bali1_1500px.jpg
Inflygning över grannön Nusa Lembongan.

Efter ungefär ett dygn på resa kom vi fram till hotellet. Klockan var runt 21 på kvällen lokal tid och eftersom vi suttit på flygplan som tagit oss runt nästan halva jordklotet hade vi inte haft möjlighet att logga något på hela dagen. Ett gyllene läge att låta bli, alltså.

Men närmaste cache fanns ju i byn Candidasa, bara 2,5 kilometer bort. Så efter att ha kollat in rummet gav vi oss ut på kvällspromenad. Cachen hittades intill en stor damm med näckrosor eller lotusblommor. Det var lite svårt att se exakt i mörkret.

Bali2_1500px.jpg
Första fyndet i Indonesien, vårt geocachingland nummer 48, blev Candidasa.

Men nästa dag, då skulle det väl ändå inte bli något cachande? Vi hade hört att stranden som kallas Virgin beach skulle vara väldigt fin. Varför inte göra en utflykt med taxi dit? Nämen hoppsan, det fanns visst en cache där också. Och vår svit förlängdes ännu en dag.

Bali4_1500px.jpg
Virgin beach.

Bali5_1500px.jpg

Bali3_1500px.jpg
Vi behövde inte ens leta efter Virgin Beach som fanns inne på en av restaurangerna längs stranden. Personalen tog fram den åt oss och frågade till och med om vi ville låna penna.

Bali6_1500px.jpg
Sista burken i rad är loggad, firande eller gravöl?

Tror ni att vi klarade att låta bli kommande dag? Jo, vi gjorde faktiskt det. Trots att nästa burk fanns bara en futtig mil bort så stannade vi på hotellet och latade oss hela dagen.

Bali7_6000px.jpg
Helt okej burksubstitut.

Bali8_1500px.jpg
Inte en plastburk så långt ögat kan nå.

När det blev kväll och vi inte loggat något på hela dagen så kändes det faktiskt inte konstigt alls. Inte tråkigt heller, för även om det oftast varit roligt att logga dagens cache så har det varit jobbigt vissa gånger när vi egentligen inte haft tid. 590 dagar i sträck fick räcka. Nu har vi slutat borsta tänderna.

Dagarirad.jpg
Många har hållit ut betydligt fler dagar i rad än vi. Men vi kom i alla fall in på topp 100 i Sverige. En stund åtminstone, för snart kommer nog någon och knuffar ner oss.

Bali9_1500px.jpg

Vad bör en geocachare alltid ha med sig? Just det. Penna. Men ibland kan det bli lite fel och då får man ta till vad som finns närmast till hands för att få dit signaturen i loggboken.

Vi tror att ganska många geocachare har varit med om detta. Att man står där vid burken och rotar i fickorna och förbannar sig själv för att man inte kollade om pennan var med innan man började gå till cachen.

Patric skulle logga dagens cache i närheten av Vadstena. Vi hade förstått att den satt högt och kunde vara knepig att få tag på, trots att vi har lämplig utrustning för ändamålet. Dessutom är det några hundra meter att gå från närmaste parkering, släpande på den utrustning som behövs.

Patric gick runt och spanade på trädkronor tills nacken ömmade och det började skymma. Ingen burk syntes till och då hjälper det ju inte hur bra hjälpmedel man än har med sig. Var kunde den vara?

Valet stod mellan att ge upp och i stället testa med en annan cache – eller att ringa en livlina. Det fick bli det senare. Mr/Ms Aero hade stenkoll på vilket träd Patric skulle koncentrera sig på och efter lite fiskande med vår tyska radioantenn hade han burken i handen. Bara att ta fram pennan och skriva in sig. Ja, om nu pennan varit med alltså.

Suck och pust. Gå tillbaka till bilen och hämta? Eller hitta på något annat? Det lockade inte med en extra promenad. Snön låg fortfarande bitvis tjock i skogen med skare som bar ibland och ibland inte.

(Varning: Känsliga läsare bör sluta läsa detta inlägg nu!)

Eftersom Patric hade bråttom så fick det bli något annat. Multiverktyget som brukar vara med saknades förstås också, men dyrksetet låg i fickan och med det lyckades Patric få fram lite mänskligt bläck ur en fingertopp och plita dit vårt namn. Riktigt prydligt blev det dessutom. Eller hur?

Blodlogg_1200px.jpg

PatoJen gillar utflykter. Vi åkte på spontanutflykt till våren i Polen och följde ljuset ända fram till burken.

Normalt sett brukar vi gilla alla årstider, även vintern. Men årets kändes onödigt lång och när den aldrig riktigt ville ta slut så tog vi tag i saken och satte oss på ett flygplan söderut.

I Gdansk hittade vi vad vi vad vi sökte – våren. Men inte bara det. Vi hittade förstås några geocacher också. Först ut blev Widok na stocznie, vid järnvägsstationen och inte långt från vårt hotell.

Gdansk1_1500px.jpg
Widok na stocznie var inte svår att hitta.

Polen är inte något nytt cachingland för oss, men vi hade bara hittat fem stycken i landet tidigare så det här var ett bra tillfälle att fylla på statistiken. Det finns gott om cacher i Gdansk med omnejd och de flesta vi hittade var välskötta.

Första dagen tog vi oss fram till fots och lika bra var nog det med tanke på hur flera parkeringsplatser som vi passerade såg ut.

Gdansk2.jpg
Skulle du vilja parkera här?

Gdansk3_1500px.jpg
Gdansk är en hamnstad och det syns på långt håll.

Gdansk4_1500px.jpg
Många gömmor var trevligt gömda. Men inte alla. Här letar vi efter GPP #2: Cis pospolity och vi lyckades skilja ut vad som var skräp och vad som var skatt.

Gdansk20_1500px.jpg
Typisk Gdansk-vy.

Det är värt att besöka Gdansk bara för att titta på hus. Eller varför inte på lampor? I Gamla stan finns mängder av olika lampor på fasaderna och även en mycket trevlig letterbox-cache, Podążaj za światłem / Follow the light …, som går ut på att följa ett spår genom staden genom att hitta vissa utvalda lampor. Vi hade riktigt roligt när vi gick runt och glodde på fasaderna.

Efter ett tag tappade vi bort oss och fortsatte i stället dagen därpå, efter att det blivit mörkt. Då var cachen ännu mer stämningsfull och vi lyckades följa ljuset ända i mål. Missa inte denna roliga geocache om ni kommer till Gdansk!

Gdansk5_1500px.jpg
Ännu en lampa funnen.

En annan godbit är Gdansk TB Hotel med över 800 välförtjänta favoritpoäng. Vi fick kämpa lite för att ta oss in i lådan eftersom låset kärvade men till sist gick det.

Gdansk6_1500px.jpg
Gdansk TB Hotel. Kul med cacher som är gömda så öppet mitt i stan.

Gdansk7_1500px.jpg
Gdansk TB Hotel. Passande loggbok.

Gdansk8_1500px.jpg
Ännu en vy från centrum.

Vi hittade fler riktigt bra stadscacher, som till exempel Brama Krowia/ The Cow Gate.

Gdansk10_1500px
Ser ni gömman?

Gdansk11_1500px.jpg
Här är den!

Nästa dag lurade vi fötterna att de skulle få vila genom att inleda med en spårvagnstur till ändhållplatsen i stadsdelen Jelitkowo, som ligger vid havet.

Gdansk12_1500px.jpg
Spårvagnar är vanliga i östeuropeiska städer och Gdansk är inget undantag. En tur kostade ungefär sex kronor.

Inte långt från hållplatsen gav vi oss på en cache med hög svårighetsgradering, 140 lat tramwajów w Gdańsku – Przystanek Jelitkowo. Eftersom vi är klåfingriga så gick det ganska snabbt att hitta den.

Gdansk13_1500px.jpg
140 lat tramwajów w Gdańsku – Przystanek Jelitkowo, en tjusig gömma tycker vi.

Sedan var det slut på vilan för fötterna. Vädret var skönt och vi bestämde oss för att promenera längs kusten till grannstaden Sopot och logga de cacher vi passerade längs vägen.

Gdansk14_1500px.jpg
Den här cachen heter Mini GOLF och anspelar på det som finns bakom fotografens rygg.

Några kilometer senare nådde vi Sopot, som är en badort känd för sin långa promenadpir. Det var gott om folk som promenerade men ont om badande. Lite väl tidigt på säsongen kanske.

Gdansk15_1500px.jpg
Sopot.

Längst ut på piren finns en virtuell cache, Wygłupy na molo / Fooling around at the pier. Allt som krävs för att få logga den är att ta en selfie på platsen. Trevligt nog fanns det också en vätskedepå vid koordinaterna. Det var tillräckligt varmt för att sitta på uteserveringen.

Gdansk19_1500px.jpg
Vätskekontroll.

Efter ytterligare en långpromenad, bland annat genom en stor park döpt efter Ronald Reagan och genom några av Gdansks förorter så hittade vi till sist en spårvagnshållplats och sparade fötterna en bit på väg mot nästa virtuella cache, Politechnika Gdańska. Här krävdes lite mer jobb än att bara dricka öl och ta ett foto. Den vackra universitetsbyggnadens fasad behövde närstuderas för att vi skulle kunna svara på frågorna till cacheägaren.

Gdansk16_1500px.jpg
Politechnika Gdańska, vilken tjusig kåk!

När vi var klara med uppgiften och skulle åka tillbaka till centrum lyckades vi kliva på en spårvagn som gick åt ett helt annat håll. Det finns ganska många olika linjer att välja på. Då är det en fördel att vi ständigt har gps:n i högsta hugg för vi insåg ganska snabbt att vi rörde oss bort från centrum i stället för närmare som det var tänkt. Bara att kliva av igen och testa en annan linje.

När mobilens stegräknare sammanfattade dagen hade 41 601 steg och 29,4 kilometers promenad registrerats. Men så hade vi ju gått fram och tillbaka mellan två städer också, plus lite till.

Sista dagen och dags att flyga hem till vintern igen. Men vi upptäckte att det publicerats en ny cache under natten. Visst skulle vi väl hinna med en liten spårvagnstur till stadens utkanter innan det var dags att åka till flygplatsen?

Vi tyckte att Travel Bug såg lite konstig ut i beskrivningen, men anade inte oråd på allvar förrän vi kom till platsen och hittade – ingenting. Efter att ha letat i ungefär en halvtimme var vi tvungna att ge upp för att åka till flygplatsen. Det visade sig senare att vi inte var de enda som var där och letade och att cachen troligen aldrig fanns. Numera är den arkiverad, utan en enda logg. Så kan det gå.

Gdansk17_1500px.jpg
Ingen Travel Bug i sikte.

Vi tröstade oss med en liten promenad på flygplatsområdet och loggade ytterligare några cacher innan det var dags att kliva ombord på planet. Det är inte helt smidigt att geocacha med rullväskor, men det går.

Gdansk18_1500px.jpgBara en logg till.

Vi ville försöka hinna se så mycket som möjligt av Färöarna trots att vår tid där blev en dag kortare än det från början var tänkt. Och om du tror att vädret stabiliserade sig – ja, då tror du fel. Det är Färöarna det handlar om!

Även om det byggts broar och tunnlar så kräver flera av öarna fortfarande en färjetur för att nås. Vi valde att hålla oss på de öar som kan besökas utan att åka båt, vilket är sex stycken.

Färöarna21_1500px.jpg
Dagen började lovande vädermässigt.

Färöarna35_1500px.jpg
Kollafjørður.

Färöarna41_1500px.jpg
De flesta cacherna på Färöarna har havsutsikt. Så även Church of Kollafjørður.

En lång avstickare på en sidoväg tog oss till Saksun, en mycket speciell plats vid en fjord som torrläggs när det är lågvatten. Då kan man följa vandringsleden på havsbotten genom sundet. Men nu var det högvatten och det hade krävts specialkompetens (eller en båt) för att kunna följa leden ut till havet.

Färöarna22_1500px.jpg
Saksun.

Färöarna23_1500px.jpg

Färöarna24_1500px.jpg
Nyfikna Saksunbor.

Saksun har fått flest favoritpoäng av alla geocacher på Färöarna. Själva cachen är bara en vanlig låda, men platsen den är gömd på är verkligen värd poäng.

Färöarna42_1500px.jpg
Saksun loggas. Turligt nog var snötäcket som målat öarna vita inte särskilt tjockt, annars kunde det ha blivit svårt att hitta denna.

En av de allra roligaste cacherna som vi loggade på resan var Eg havi verið við havsins botn (-149m). Det var lite svårt att använda gps:en för att ta sig fram till koordinaterna. Cachen ligger nämligen mitt i en tunnel som går under havet mellan öarna Eystutoy och Borðoy.

Färöarna25_1500px.jpg
Vi hittade fram till letterbox-cachen Eg havi verið við havsins botn (-149m) trots att gps-mottagningen var en smula dålig.

Att vi ville till alla sex öarna som kan nås utan båt berodde delvis på att det skulle kvalificera oss för Challenge – 6 of the 18 Faroe islands. Samtidigt ville vi logga de fem cacher som fått mest favoritpoäng för att få logga Challenge – Faroes top 5 favorite caches. Cachen Viðarlundin í Kunoy i orten Kunoy på ön Kunoy behövde hittas för båda dessa utmaningar. Det är en D5:a och vi väntade oss något riktigt utmanande.

Bara att ta sig fram till platsen där cachen skulle vara gömd var utmanande. När vi efter ännu en lång tunnelfärd kom ut i ljuset i närheten av KunoyKunoy så fick vi se något mycket ovanligt: En färöisk skog. Som en hägring i allt det vita och kala stod faktiskt en hel dunge med träd. Det var dit vi skulle.

Färöarna26_1500px.jpg
En skog!

Gissa vad som hände under den 500 meter långa promenaden till dungen?

Rätt.

Det började snöa. I sidled. Ymnigt.

Färöarna27_1500px.jpg
Snöstorm igen …

Färöarna28_1500px.jpg
… men innan vi var tillbaka vid bilen hade vädret förstås växlat på nytt.

Cachen Viðarlundin í Kunoy då? Den var faktiskt inte alls så svår som vi befarat, utan vi hittade den nästan direkt.

Färöarna29_1500px.jpg
Det gäller att ta det kallt.

Vi fortsatte mot den nordligaste byn som vi tänkt besöka, Viðareiði, och cachen Aquaculture in Hvannasund.

Färöarna36_1500px.jpg
På väg mot Viðareiði.

Färöarna30_1500px.jpg
Viðareiði kyrka.

Färöarna37_1500px.jpg
Moppe känns som det givna färdmedlet här i Viðareiði.

Färöarna43_1500px.jpg
Under bänk-gömmor är relativt vanliga hemma. Även på Färöarna hittade vi en sådan, Challenge – 6 of the 18 Faroe islands.

Något som verkligen slog oss, och som vi inte väntat oss, under vår korta vistelse var att det gick att göra sig förstådd på svenska på Färöarna. Trots att öriket tillhör Danmark så hörde vi inte danska talas någonstans. Språket påminner mest om en blandning mellan isländska och norska.

Färöarna31_1500px.jpg
Tórshavn från cachen Kongaminni, inte så långt från vårt hotell.

Sista dagen tog vi sovmorgon och loggade sedan ett par cacher i Tórshavn innan det var dags att åka den slingriga vägen tillbaka till Vágar och flygplatsen.

Färöarna44_1500px.jpg
Running, vid stans idrottsplats, blev sista fyndet på denna resa.

Färöarna32_1500px.jpg
När vi lämnade tillbaka hyrbilen hade vi kört drygt 43 mil. Det är nog ganska mycket på så kort tid i denna lilla ögrupp.

Vi kan avslutningsvis berätta att planet lyfte i tid på hemresan. Inte ens en liten fjuttig snöstorm i sikte just då.

Till sist lyckades vi komma i väg från Köpenhamn och nå vårt egentliga resmål. Häng med till ett mycket litet ”land” med minst sagt växlande väder.

Det var ju vädret som så abrupt stoppade oss i Köpenhamn. Och temat fortsatte under hela den här långhelgen. Redan när planet närmade sig den lilla ögruppen i Nordatlanten blev det strul igen. När inflygningen påbörjades informerade piloten oss om att han skulle bromsa ovanligt kraftigt vid landningen eftersom landningsbanan på Färöarnas flygplats Vágar är ovanligt kort.

Men det kom att dröja en bra stund innan vi fick känna på planets bromskapacitet. För när det inte var många meter kvar till marken under oss gasade planet plötsligt på igen. En snöstorm hade fått för sig att Vágar var ett trevligt ställe att hänga på och det gick inte att se landningsbanan.

Vi fick cirkulera varv efter varv över öarna och hann betrakta dem ordentligt från ovan innan det efter någon timme var dags för ett nytt landningsförsök.

Brooooooommmmmsssss.

Jo, visst är det annorlunda att landa på Vágar jämfört med de flesta andra flygplatser vi tagit mark på.

När planet taxade fram till en av flygplatsens hela två gater gjorde snöröjarna tummen upp åt oss. De tyckte visst att det var bra att vi lyckades komma ner till sist.

Färöarna1_1500px.jpg
Full aktivitet för att hålla Vágar flygplats öppen.

Färöarna2_1500px.jpg
Bäst att knyta fast saker och ting här så att de inte blåser bort tydligen.

Efter att hämtat vår hyrbil på parkeringen så gjorde vi som vanligt tvärtom mot alla andra i närheten. Medan i stort sett alla bilar svängde höger mot huvudstaden Tórshavn så svängde vi till vänster mot Europas näst finaste by.

Färöarna3_1500px.jpg
Landskapet är verkligen dramatiskt på Färöarna.

Färöarna4_1500px.jpg
Vart tog snöstormen vägen?

Vi körde genom en lång tunnel där det bara gick att mötas på särskilda mötesplatser. Sträng disciplin gäller vid tunnelkörning i Färöarna. De som kör i ena riktningen har alltid företräde och mötande stannar snällt och väntar och slår av belysningen, även halvljuset, för att inte bländas. Vi lärde oss att göra likadant.

Färöarna5_1500px.jpg
Tunnelseende.

När vi kom ut på andra sidan såg vi den lilla byn Gásadalur, det vill säga Europas näst finaste by. I alla fall enligt en artikel i en resetidning som vi läste strax före resan till Färöarna. Det skulle nog kunna stämma. Var finns den finaste då? undrar ni kanske. I Österrike påstås det.

Färöarna8_1500px.jpg
Gásadalur.

Strax utanför byn finns ett vattenfall och där tänkte vi leta efter resans första geocache, som passande nog hette just Gásadalur.

Färöarna6_1500px.jpg
Nej, här nere är den nog inte.

Färöarna38_1500px.jpg
Men här!

Färöarna tillhör formellt Danmark, men i geocachingvärlden är det ett eget land. Nämnligen det 47:e som vi loggar en cache i.

Färöarna7_1500px.jpg
Utsikt från cachen mot Gásadalur.

Vi hade hört att vädret växlar snabbt och ofta på Färöarna och det hade vi ju redan märkt. Efter en stunds solsken var det dags för omslag igen. Medan vi gick de cirka 300 meteterna tillbaka till bilen så hann nästa snöstorm komma i fatt oss.

Färöarna34_1500px.jpg
Där borta kommer snöstormen.

Färöarna33_1500px.jpg
Och nu är den här, där Jenny är.

Färöarna9_1500px.jpg
Behöver vi tillägga att solen strax sken igen?

Färöarna10_1500px.jpg
Bøur, en av många fina byar vi passerade.

Färöarna11_1500px.jpg
På Färöarna bor cirka 50 000 människor och 70 000 får. Här är några av de dominerande invånarna.

Färöarna12_1500px.jpg
Någonstans på ön Streymoy.

Färöarna15_1500px.jpg
På väg mot cachen Trøllkonufingur fick vi lämna företräde.

Färöarna13_1500px.jpg
Vad händer här mån tro?

Färöarna14_1500px.jpgI Kvívík finns lämningar efter en boplats från vikingatiden att titta på. Och när man har tittat färdigt går det bra att logga Viking settlement of Kvívík.

Färöarna16_1500px.jpg
I närheten av Kvívík.

Ett av dagens sista stopp blev Kirkjubøur, inte så långt från Tórshavn. Där fick vi se ruinen av Magnuskatedralen och Färöarnas äldsta kyrka Ólavskirkjan. Vi fick också se ett bostadshus vars äldsta delar är från 1000-talet. Otroligt! Undrar om de hus som byggs i dag kommer att bli lika gamla?

Färöarna39_1500px.jpg
Magnuskatedralen.

Det var förstås inte bara de historiska byggnaderna som drog oss till denna plats.

Färöarna40_1500px.jpg
Patric har hittat Ólavskirkjan.

Tórshavn måste vara en av Europas minsta huvudstäder. Det gick bra att parkera på gatan utanför vårt hotell som låg mitt i centrum precis intill Tinganes, de äldsta delarna av staden.

Färöarna18_1500px.jpg

Färöarna17_1500px.jpg
Havet är ständigt närvarande på Färöarna. Även i huvudstadens mest centrala delar.

Färöarna19_1500px.jpg
Fram till 1992 var alkoholservering till allmänheten i princip förbjudet. Men numera görs det gott lokalt öl med mycket speciell smak. Och det är tillåtet att dricka den.

Färöarna20_1500px.jpgTórshavn från vårt hotellfönster. Dags att sova och ladda för en ny dag. Undrar vilket väder som väntar då?

Inte för att det är något fel på Köpenhamn. Tvärtom. Men det var ju inte alls dit vi skulle.

Efter att ha suttit vid gaten i terminal 5 på Arlanda och sett Charlotte Kalla ta OS-guld i skiathlon klev vi ombord på ett plan för att ta ett litet skutt söderut.

Köpenhamn5_1500px.jpg
Dubbla nöjen.

Vi ankom till Kastrup utan bekymmer men blev snart fundersamma eftersom det inte stod någon gate angiven för vårt anslutande flyg, utan bara ”information kommer senare”. Mycket konstigt har vi upplevt i samband med våra resor men inte just det. Hm, kunde det möjligen ha något att göra med väderprognosen på vårt resmål? Appen i mobiltelefonen påstod att det skulle blåsa 23 meter per sekund där. Det är väl ganska mycket blåst det?

Ja, alldeles för mycket för att vi skulle få fortsätta vår färd visade det sig. Flyget ställdes in och vi fick rum på ett hotell i närheten av Kastrup och tågbiljetter.

Det var ju knappast någon mening att sitta på rummet och sura över en liten dum storm, så vi matade in Köpenhamnscacher i GPS:n och gav oss ut på stan.

Köpenhamn1_1500px.jpg
Nyhavn. Här loggades en av tre virtuella cacher som vi fångade in under vår oplanerade vistelse. Just denna handlade om HC Andersen.

Köpenhamn2_1500px.jpg
Vår egen Garmin fick förstärkning.

Köpenhamn3_1500px.jpg
Var tror ni att cachen Historien bag, Det Kongelige Teater ska vara? Riktigt klurig och snygg!

Som ni förstår gick det verkligen ingen nöd på oss. Men det kändes ändå bra när vi förmiddagen efter kunde fortsätta dit vi egentligen var på väg. Till ett nytt ”land”.

Köpenhamn4_1500px.jpg
Time for take off!

Ett lås ska oftast öppnas med antingen nyckel eller kod. Men om du varken har det ena eller det andra och det finns en loggbok som frestar? Ja, då kan det vara bra att kunna ta till alternativa metoder.

Man skulle ju kunna tro att det var ett gäng blivande inbrottstjuvar som samlades i en lokal på Mjärdevi i Linköping. Pinkunicorn hade bjudit in till ett event med dyrkning som tema, Om du tappat nyckeln… (prova på dyrkning). Uppenbarligen ett populärt tema, för det var fler deltagare än vad andra event i Linköping brukar locka till sig.

En del cacher med lås är det meningen att man ska dyrka upp och då kan det ju vara bra att veta hur man gör.

Medan Jenny gillar att virka framför tv:n så händer det att Patric plockar fram dyrksetet och tränar. Vi har fallit för olika slags hantverk, kan man säga. Han hade alltså tränat en del redan före eventet. Men pinkunicorn är en riktigt duktig föreläsare och det var intressant att få lära oss mer om hur olika lås är uppbyggda och vad som egentligen händer inuti när man är där och pillar med verktygen.

Dyrkevent1_1500px.jpg
Det finns bättre sätt än det som syns på bilden.

Dyrkevent2_1500px.jpg
Pinkunicorn förklarar låsets insida.

Efter den teoretiska delen var det dags för praktik. Det fanns många olika lås att träna på vid borden den här kvällen. En del var lätta att få upp, andra omöjliga. Detta är ett hantverk som vi båda behöver träna mer på. Men fältövningarna får nog vänta till våren.

Dyrkevent3_1500px.jpg
Detta är en tålamodsprövande hobby.