Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ja, den kallas ju så, Göta kanal. Sveriges blå band. Men när vi gick på långpromenad längs bandet var det inte blått alls.

Kyla hade fått kanalen att frysa och på sina ställen låg dessutom ett tunt vitt snötäcke på isen. För första gången på många dagar sken solen. Perfekta förhållanden för lite vintergeocaching.

Vi startade vår promenad i Söderköping. Trots att vi klappade och kelade med hararna som är på väg att skutta över kanalen så ville de inte avslöja var Konstiga verk # 11 skulle vara gömd. Dagen inleddes alltså på sämsta tänkbara sätt, med en DNF.

Kanalpromenad1_1500px.jpg
Snälla små gulliga harar, kan ni inte berätta vart vi ska leta?

På sommaren är det av naturliga skäl mycket mer aktivitet på och runt Göta kanal. Denna dag var vi så gott som ensamma. Det var ju praktiskt att slippa behöva bry sig om mugglare.

Kanalpromenad2_1500px.jpg
Nästan folktomt slussområde.

Vi hade med oss äggmackor och kaffe och lånade ett fikabord av några fåglar.

Kanalpromenad3_1500px.jpg
Vilka har tassat här?

Det var framför allt tallifnatts trevliga kanal-cacher som vi siktat in oss på. De har gjort ett jättejobb genom att lägga ut gömmor längs med i stort sett hela kanalens sträckning genom Östergötland. Cacherna har alltid bra koordinater och är för det mesta lätthittade. Vi har gått flera andra etapper tidigare och har fortfarande några delsträckor kvar.

Kanalpromenad4_1500px.jpg
En typisk kanalgömma signerad tallifnatt.

Stå på tå fick bli dagens sista kanalcache. Vi sparar några till senare.

Innan vi åkte hemåt igen så loggade vi en löst mystery och en multi i Söderköping. Multin Korskullen kan vi verkligen rekommendera. Den bjuder på en liten promenad genom en mysig hembygdspark. Fina hus att titta på och uppgifterna för att få fram en slutkoordinat är lätta att förstå. Dessutom tycker vi att cacheägaren har hittat ett fantastiskt gömställe för loggen. Favoritpoängen var helt enkelt given.

Kanalpromenad5_1500px.jpg
Här söker vi efter Korskullens ledtrådar bland gulliga stugor.

Djupt in i skogen, i slutet av en lång, lång grusväg, börjar ett riktigt kusligt och spännande geocachingäventyr.

Vi körde norrut från Finspång och lämnade snart asfaltsvägen bakom oss. Vi passerade en bom som inte såg ut att ha varit i bruk på länge och körde vidare. Kilometer efter kilometer i två hjulspår omgivna av bara mörk skog.

Haxprocess1_1500px.jpg

Där vägen tar slut finns en vändplats. Där lämnade vi bilen, tog på oss pannlampor och fortsatte till fots ut i den lömska terrängen.

Här utspelade sig en häxprocess på 1600-talet och vi tyckte oss höra ljusa röster viska ångestfyllt bland träden.

Vi såg ett ljus i mörket, sedan ännu ett och ett till. Vi staplade fram mellan granar, tallar och stenblock tillsammans med team ninemile, vars fyrfota medlem Bobby kämpade hårt för att hänga med. Han hoppade över skvattramsnåren och plaskade fram över myrarna.

Vi hade inte väntat oss att det skulle vara så blött som det var i skogen. Efter ett tag fick vi avbryta för kvällen eftersom andra aktiviteter väntade.

Men vi hade svårt att slita oss från mysteriet som vi börjat lösa och efter bara några dagar var vi tillbaka i mörkret i skogen. Då visade det sig att den lättaste biten var kvar och vi lyckades ta oss ända fram till gåtans lösning.

Haxprocess2_1500px.jpg
Vi belönades med en cache efter att ha löst mysteriet.

Hur gick det då för de påstådda häxorna?

Det tycker vi att ni ska ta reda på själva, för geocachen Häxprocessen och de försvunna journalisterna är verkligen värd fler besök än den fått hittills. Men ta på er gummistövlar!

Det är lätt att bli hemmablind. Vi loggar ofta cacher långt från våra hemkoordinater. Samtidigt har vi flera ologgade inom bara några kilometer hemifrån. En sådan var Dödsrelikerna.

Första steget på denna mystery löste vi för ganska länge sedan. Temat är visserligen inte något av våra främsta områden, men vi lyckades efter en del research ändå få fram några koordinater. Vi förstod dock att det inte var finalkoordinaterna, utan bara början på ett större äventyr.

Den där markeringen har legat och skvalpat i gps:en i säkert minst ett par år utan att vi lyckats ta oss de där få kilometerna hemifrån till platsen för att undersöka vad som skulle hända därnäst.

Men man kan också säga att den som spar, den har. För när vi väl bestämde oss för att åka och titta vad som fanns på platsen så startade ett riktigt roligt äventyr i mycket fin miljö.

Dodsrelikerna1_1500px.jpg
I närheten av ”starten”. Som hämtat ut ”Ronja Rövardotter”. Men det var en annan saga vi gav oss in i.

Vid våra koordinater hittades utan större bekymmer nästa steg. Det gav lite hjälp på vägen och vi drog vidare.

Det har hänt att vi chansat och passerat bommar som står öppna. Men här var det en bom som såg ny och välanvänd ut så vi lämnade bilen och fortsatte till fots.

Dodsrelikerna2_1500px.jpg
På väg mot cachen? Kanske. Eller kanske inte?

Dodsrelikerna4_1500px.jpg
Ska vi leta uppe eller nere?

Eventuellt missade vi någon ledtråd på vägen. Men vi gjorde en kvalificerad gissning och fick efter viss fysisk ansträngning syn på något som bekräftade att vi tänkt rätt. Nu skulle bara burken hittas också.

Det var då det strulade till sig.

Efter att ha tänk rätt där det var svårt tänkte vi nu fel där det var lätt. Straffet blev en hel del kasande och klängande. På fel ställe.

”Kurr kurr!” ropade Patric plötsligt. Det betyder som alla vet ”Jag har hittat den!” Men en närmare analys av fyndet visade att det var någonting annat han hittat, om än geocachingrelaterat.

Modet sjönk. Sedan kom snilleblixten. Tänk om …

Vi testade en annan infallsvinkel och ett gömställe vi inte undersökt ordentligt tidigare och plötsligt var det ”kurr kurr” på riktigt.

Dodsrelikerna3_1500px.jpg
Vi hittade den!

Eftersom Dödsrelikerna är en mystery så är vi som ni märker lite svävande med detaljerna. Men vi försäkrar att det är ett roligt äventyr som fler borde testa. Gör det!

2017 års sista lite rejälare geocachingutflykt tog oss inte så långt hemifrån. Vi fick en fin promenad runt sjön Bjän, men underlaget var i kladdigaste laget.

Vi hade tagit lite ledigt i mellandagarna och var riktigt cachingsugna båda två. När vi letar burkar tillsammans med kompisar så blir det ofta lite längre hemifrån, men det finns mycket kvar att leta efter i vårt närområde också. Bland annat flera vandringstrailer och vi valde att satsa på en som vi hört mycket gott om, den som går runt sjön Bjän norr om Linköping.

Innan vi gav oss ut på den cirka åtta kilometer långa vandringsleden så åt vi brunch på rastplatsen vid starten. Men Jenny var lite otålig, så medan Patric dukade upp så letade hon reda på dagens första burk, bara några meter från fikabordet vid Bjäsäter kvarn.

Bjanleden2_1500px
Först cacha, sen fika.

Leden är väl skyltad men det verkar tyvärr inte vara så många som går den, för på vissa ställen var stigen nästan igenväxt.

Bjanleden1_1500px
Ditåt ska vi.

Vi insåg också ganska snart att en mild vinterdag efter en regnig höst inte är det optimala tillfället för att ta sig an just Bjänleden. Det var blött i skogen. Och geggigt. På vissa ställen kunde vi gå i naturen på sidan om stigen. På några var det inte möjligt och det var bara att plaska på. Tur att vi hade vattentäta kängor.

Bjanleden6_1500px

På flera ställen fanns skyltar med information om torp, både sådana som finns kvar och försvunna, men även om andra saker. Här fick vi till exempel lära oss lite om 1920-talets arbetsmarknadsinsatser. Resultatet syns fortfarande.

Bjanleden3_1500px
Stenhögar som kallas AK-rösen.

Längs leden finns cacher som ingår i serien Bjänleden och som avslutas med en bonuscache. Mellan dessa har cacheägaren BHJ fyllt på med kompletterande gömmor, så totalt finns ungefär 25 cacher att logga under promenaden runt sjön. Som vanligt när BHJ har varit i farten var det bra och välskötta gömmor.

Bjanleden4_1500px
Patric har fått span på en av cacherna.

Bjanleden5_1500px
Ett mysigt parti längs leden.

Det hann bli mörkt innan vi var tillbaka vid bilen. Trots att vädret skapat en del hinder för oss längs vägen så gillade vi Bjänleden och dess cacher. Men vi rekommenderar att gå den en torrare årstid.

Ett geocachingår är till ända. Vi har fått uppleva flera spännande resor under 2017, till Rumänien och Bulgarien, Kuba, Vitryssland, USA och Kanada och Bosnien och Hercegovina bland annat.

Vi har loggat riktigt gamla cacher, cacher som är så nya att ingen annan hunnit logga dem före och cacher som är riktigt ovanliga, som den återupplivade APE-cachen i USA. Detta blev också året när vi besökte platsen där den allra första geocachen lades ut och vi hälsade på hos Geocaching Headquarters för första (men vem vet, kanske inte sista) gången.

Nu ser vi fram emot ett nytt år med nya upplevelser. Hoppas att ni vill hänga med på dem via vår blogg!

Gott nytt år!

Gottnyttar2018

Bland träden i Bijambare

Sista dagen i Bosnien och Hercegovina. Men inte tänkte vi åka raka vägen till flygplatsen inte.

Bijambare är ett fint naturområde mellan Sarajevo och Tuzla. Där finns vandringsleder, grottor och forsar. Där finns också en med bosniska mått mätt stor samling geocacher i form av en vandringstrail med sex traditionella gömmor och en bonusmystery.

Bosnien59_1500px
I början av promenaden hade Patric huvudet upp och fötterna ner …

Bosnien60_1500px
… men det skulle snart komma att ändras.

Bosnien61_1500px
Riktigt fin natur längs leden.

Bosnien62_1500px
Delar av vandringen gick på skogsstigar.

Bosnien63_1500px
Det är ju helt naturligt att det ligger en sten sådär. Eller inte.

Utflykten till Bijambare blev en fin avslutning på en fin resa. Få som vi känner har turistat i Bosnien och Hercegovina, men fler borde göra det. Det är ett riktigt vackert land, om än fortfarande sargat. Åk dit!

Bosnien64_1500pxDags att flyga hem från en av de minsta flygplatser vi rest från.

Redan några veckor innan vi reste till Bosnien och Hercegovina såg vi att det fanns några ologgade cacher i landet. Vi hoppades att åtminstone någon av dem fortfarande skulle vara det när vi kom dit.

Bosnien30_1500px
En ny dag i Bosnien. Utanför vårt hotellfönster kunde vi se platsen vid bron där Franz Ferdinand mördades 1914, vilket ledde till att första världskriget startade.

PatoJen brukar sällan detaljplanera geocachingturer eller vilka vägar vi ska åka i förväg. Men den här gången hade vi gjort det. Vi hade kollat upp beräknade körtider och försökt komma fram till om vi skulle hinna allt vi tänkt göra på en dag. Jo, det skulle nog gå.

Det började med att vi gjorde en avstickare som inte alls fanns med i planeringen. Upp bland bergen bar det i det vackra vädret.

Bosnien31_1500px

Det första som hände var att vi blev stoppade av polisen vid en vägkontroll. De tittade lite på bilen, frågade var vi kom i från, konstaterade att vi hade tur med vädret och lät oss köra vidare.

Bosnien32_1500px
En vanlig syn längs bosniska landsvägar.

Vad var det då som lockade oss att bryta planeringen redan på morgonen? Jo, det fanns ju fler OS-ruiner att besöka. Denna gång var vi på väg mot området där tävlingarna i längdskidåkning och backhoppning avgjordes.

Bosnien33_1500px
Någonstans uppe bland de här bergen kördes det utförsåkning på skidor under OS 1984.

Bosnien34_1500px
Ännu en övergiven OS-arena.

Bosnien35_1500px
Patric har vunnit guld!

Bosnien36_1500px
Dessa liftar var fortfarande i bruk men såg skrangliga ut.

Det fanns ett par cacher att logga i närheten av anläggningarna. Igman Veliko Polje the Monument hittade vi enkelt vid en stenskulptur.

Bosnien52_1500px
De cacher vi hittat hittills i Bosnien har varit enkelt gömda, så också denna.

Bosnien37_1500px
FN tog kontroll över domartornet vid hoppbacken. Det är surrealistiskt.

Bosnien38_1500px
Ännu ett övergivet OS-hotell.

Till skillnad mot i Sverige så är det inte bara att gå rakt ut i naturen i Bosnien om man blir kissnödig. Eller vill logga en cache. Risken att trampa på en odetonerad granat eller mina är fortfarande stor. Skyltar påminner om detta här och var.

Bosnien39_1500px
Vi håller oss på vägen.

Spåren av krig är också påtagliga på andra sätt. Mängder av hus har spår av granatsplitter. Det kan nog vara nyttigt att se för oss som växt upp i Sverige.

Bosnien40_1200px

Bosnien41_1500px
Kriget har lämnat olika slags sår och vissa syns mycket väl fortfarande.

Bosnien42_1500px
Bron i Jablanica bombades, med inte i det senaste kriget på 1990-talet utan under andra världskriget.

Vi var tillbaka på vår planerade rutt och ju närmare vi kom staden Mostar, desto bergigare blev omgivningarna.

Bosnien43_1500px

Bosnien44_1500px

Bosnien53_1500px
Det finns drive in-cacher i Bosnien och Hercegovina. Men det är glest mellan dem.

Mostar är kanske mest känt för 1500-talsbron som förstördes i kriget. Den har byggts upp igen och lockar många turister. P3 Dokumentär har gjort ett bra program om ”Slaget om Mostar”, för den som vill veta mer.

Bosnien45_1500px
Mostar är mysigt med många gränder och gamla byggnader.

Bosnien47_1500px
Den berömda bron.

Innan vi gick över bron loggade vi ett par cacher nedanför den, bland annat en mystery som vi löst i förväg och en earthcache som handlar om bron, Stari Most.

Bosnien54_1500px
Kul att hitta en mystery i Bosnien och Hercegovina.

Bosnien46_1500px
Vackra Mostar.

Bosnien48_1500px
PatoJen was here.

Modiga män (och kanske kvinnor men det såg vi inga) hoppar från bron om de får betalt för att göra det. Vi tyckte att det kändes som ett vanskligt sätt att utöka reskassan och valde att stanna på rätt sida om broräcket.

Bosnien49_1500px

Bosnien50_1500px
Innan vi lämnade stan åt vi tidig middag på en av serveringarna till vänster. Billigt, gott och fin utsikt.

Vi förstod aldrig vad Bruce Lee hade för koppling till Mostar. Inte hittade vi någon cache heller fast det skulle finnas en.

Bosnien55
Var är burken? Inte här tydligen.

När vi körde ut ur Mostar hade det hunnit bli mörkt. Då hade vi fortfarande ungefär 30 mil kvar att köra tillbaka till Sarajevo. Vi tänkte nämligen ta en omväg via Livno nära kroatiska gränsen. Där fanns en cache med just namnet LIVNO som ingen loggat, i vart fall inte på nätet, trots att det gått två månader sedan den publicerades. Det var helt klart värt en liten omväg.

Bosnien51_1500px
Cachen skulle finnas i en grotta vid ett berg intill de äldsta delarna av staden Livno.

Det var inte helt enkelt att hitta fram till grottan där cachen skulle finnas i mörkret. Några nyfikna grannar kom ut och undrade vad vi gjorde där med ficklampor. Vi drog den korta och enkla versionen, att vi var turister som ville titta på grottan. Då nickade de och gick hem igen.

Eftersom FTF i utlandet är bland det roligaste PatoJen vet så är det alltid extra spännande att öppna en burk och se om vi är först utanför Sveriges gränser.

Bosnien56_1500px.jpg
Här är gömman. Är loggen tom?

Bosnien57_1200px.jpg
Ja visst var den det. 🙂 Extra roligt att det är E-din från Sverige som har placerat ut den.

Sedan hade vi bara en ”liten” bit kvar att köra över bergen tillbaka till Sarajevo. När vi kom till hotellet var det riktigt fullt i garaget, men visst gick det att klämma in vår lilla hyrbil också. Nycklarna fick lämnas i receptionen i fall den som parkerat längst in skulle ut och åka först dagen därpå. Det var knappast någon risk att det vi skulle vara mest morgonpigga i alla fall.

Bosnien58_1500px.jpg