Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Skåneloggning i smyg

Vår jakt på tre särskilda attribut fortsatte. Skåne är ett bra ställe för den som vill smyga sig på cacherna.

Det är Vindictrs utmaningscache Challenge Cache STN #2: Nowhere Man som har fått oss att börja kika på attributen när vi loggar. 365 cacher med något av attributen ”Stealth required”, ”Recommended at night” eller ”Night cache” ska loggas med max fyra dagars uppehåll mellan loggarna.

Vi upptäckte av en slump att vi automatiskt kommit en bra bit på väg med denna svåra utmaning och bestämde oss för att försöka fullfölja den. Under vår helg i Skåne hade gps:n därför matats med noga utvalda cacher, som har ett eller flera av de efterfrågade attributen.

Skåne7_1500px.jpg
Finns det något smygattribut här?

Det blev en del bus längs vägen också. Som på det sommaröde universitetsområdet i Kristianstad.

Skåne8_1500px.jpg
Patric håller vakt.

Att det var folktomt passade mycket bra när vi tog oss an den mycket kreativa och tålamodskrävande HKR mind exerciser: Don’t Panic!. Det hade nog varit jobbigt att stå och trixa med den om det varit fullt med studenter runt omkring oss.

Skåne9_1500px.jpg
HKR mind exerciser: Don’t Panic! krävde koncentration och finurlighet.

En annan cache med lämpligt attribut var Skilda Spår, men det verkade som om många haft svårt att hitta den. Även vi fick leta länge innan vi kom cachen på spåret.

Skåne10_1500px.jpg
Patric testar olika metoder att hitta Skilda Spår.

Vi gjorde ett litet undantag från attributjakten för att besöka en riktigt låg sevärdhet, Sveriges lägsta punkt. Givetvis har en sådan plats en cache. Lowest in Sweden publicerades redan 2002.

Skåne_lägstapunkten.jpg

Vid Challenge #244 – TB Hotell fanns en tydlig ledtråd, men den hade blivit lite stympad i det pågående arbetet med att bredda vägen. Det gjorde inte så mycket, för cachen hade överlevt och var ändå lätthittad.

Skåne11_1500px.jpg
Cachen hade överlevt även om inte trädet gjort det.

Så småningom nådde vi Malmö och kunde smyga på hela staden från vårt hotellrum på 22:a våningen.

Skåne12_1500px.jpg

Skåne13_1500px.jpg
Hotellet.

Nästa dag fortsatte smygandet strax över marknivå.

Skåne14_1500px.jpg
Just här lyckades vi inte hitta någon cache.

Skåne15_1500px.jpg
Inte här heller, men det var en fin promenad med utsikt över stockrosor och Sveriges enda riktiga skyskrapa.

Några av smygarcacherna vi loggade var snabba park and grab med centralt läge. Det är hyfsat enkelt att hitta parkering i Malmö, vilket underlättar vid sådana här aktiviteter.

Skåne16_1500px.jpg

Skåne17_1500px.jpg
Schysst utsikt från cachen the Island.

Vårt hårda cacheurval förde oss bland annat till något så ovanligt som en park på taket på ett köpcentrum.

Skåne18_1500px.jpg
Coolt ställe på taket av ett köpcenter i södra Malmö.

I höstas försökte vi logga Bulltofta flygradartorn men var ett par meter för korta i rocken. Det gjorde att vi äntligen kom till skott med att införskaffa en tysk armförlängare som vi länge tänkt investera i. Med denna blev loggningen en ganska enkel match. Det kändes riktigt bra att äntligen kunna logga den cachen som vi suktat efter i flera månader.

Skåne19_1500px.jpgDenna gång var vi tillräckligt långa.

Stalking i Skåne

Efter att ha jobbat på varsitt håll i landet några dagar hade herr och fru PatoJen stämt träff i Kristianstad. Varför just där?

Jo, att det blev Kristianstad berodde egentligen på en rad slumpartade faktorer staplade på varandra. Att vi råkade hamna på en Secret Service-konsert i Minsk gjorde att vi googlade på bandet för att uppdatera oss och då råkade vi se att de skulle spela i just Kristianstad just samma vecka som Patric skulle till Gislaved och jobba. Och det vet ju alla att Gislaved och Kristianstad nästan är grannorter (??!!) så varför inte planera in ett konsertbesök efter arbetsveckans slut?

Hur som helst, herr och fru lyckades i vart fall sammanstråla i Kristianstad. Men eftersom det inte alls är särskilt nära från Gislaved i verkligheten så hann Jenny med SJ:s hjälp dit någon timme innan Patric nådde målet med geobilen.

Denna timme tillbringades förstås på bästa sätt. Men det började dåligt. Trots stor erfarenhet av att finkamma telefonkiosker kunde Does it ring a Bell? inte hittas.

Skåne1_1500px.jpg
Denna hytt var både telefonlös och cachelös.

Men lyckan skulle vända. Vid stationen hittades den mycket snygga I väntan på vadå? innan stegen styrdes mot det speciella naturområdet Vattenriket alldeles intill centrum. På vägen mötte Jenny större delen av Secret Service.  Tyvärr kom hon först försent på att det hade varit utmärkt att fråga om bandmedlemmarna ville hänga med på geocaching. Ett gäng hemliga agenter hade ju säkert varit en jättebra förstärkning i sökandet.

Skåne2_1500px.jpg
Jenny stalkar Secret Service.

Men det löste sig lyckligtvis ändå. Earthcachen Under ytan kunde lösas utan musikalisk förstärkning.

Skåne3_1500px.jpg
Jenny är Under ytan, fast som tur är ändå inte.

Stalkingen fortsatte. Några kvarter bort hittades spår av vänner till oss.

Skåne4_1500px.jpg
glenmo was here.

Sedan fick det vara nog med stalkande för den här gången, för plötsligt dök Patric upp på hotellet …

Skåne5_1500px.jpg

… och vi kunde övergå till det vi egentligen kommit till Kristianstad för. Att se Secret Service tillsammans med en storpublik på cirka 200 personer. Det är bara att konstatera att bandet haft sin storhetstid i Sverige (för ganska länge sedan om man ska vara ärlig) och är större i Vitryssland än i Skåne.

Skåne6_1500px.jpgSecret Service.

Ett tack till Minsk

Vitryssland behöver fler geocacher och vi hittade ett bra gömställe. Sagt och gjort.

Vi har gömt cacher i flera olika länder. Ibland har det fungerat dåligt med underhållet och nyligen fick vi lov att arkivera vår cache Last stop PRRENJAS i Albanien efter att hela gömstället försvunnit och sannolikt inte kommer tillbaka.

Om man ska gömma en cache långt hemifrån bör det finnas någon på plats som kan sköta om den. I Minsk var det inget problem eftersom vår nye vän AVK2512 lovade att hålla ett öga på vår gömma om vi ville placera ut en. Och efter att ha haft väldigt roligt under våra dagar i Vitryssland så ville vi gärna tacka de lokala burkutläggarna genom att ge dem en ny cache att logga.

Eftersom det fortfarande är relativt cacheglest i Minsk var det inga problem att hitta en fin plats med centralt läge. Så – välkomna till Minsk för att logga Спасибо Минск/Thank you Minsk!

Thank you Minsk.jpg
Utsikt från i närheten av Спасибо Минск/Thank you Minsk.

Belarus68_1500px.jpg
Kom och logga!

Bara tre till …

Sista dagen i Vitryssland. Planet skulle lyfta efter lunch. Men det fanns ju fortfarande FTF-chanser kvar. Och tid.

Belarus57_1500px.jpg
Torget intill vårt hotell.

Vi tog tunnelbanan söderut. Passerade station efter station. Vi hade siktat in oss på ett stort och helt grått område på kartan. Ett industriområde.

Minsk Tractor Works påstår på sin hemsida att var tionde traktor i världen kommer från Vitryssland. Kanske stämmer det. Fabriksområdet är i alla fall gigantiskt och anläggningen har en egen tunnelbanestation. Dessutom hade vår nye vän AVK2512 placerat flera cacher i området runt fabriken. Cacher som ingen hade loggat än, i vart fall inte på nätet.

AVK2512s cacher är ofta välgjorda och han har framför allt skapat många trevliga multicacher. Vi började med Минский трактор / Minsk Tractor Factory, som tog oss runt den lilla utställningen utanför fabriken.

Belarus58_1500px.jpg
Minsk Tractor Works.

Belarus59_1500px.jpg
Är det sådana här de bygger där inne?

När vi efter några delsteg kom fram till finalen så var loggen tom. FTF – check!

Belarus61_1500px.jpg
Минский трактор / Minsk Tractor Factory.

Vi fortsatte mot nästa potentiellt tomma loggbok. Микробонус общежитие / Microbonus dormitory fanns på en gård mitt i ett bostadsområde nära fabriken. Efter lite smygande var även denna gömma loggad. FTF – check!

Belarus62_1500px.jpg
Lada är en vanlig syn i Vitryssland. Denna var parkerad nära Микробонус общежитие / Microbonus dormitory.

En cache till skulle vi väl hinna med? Vi promenerade i rask takt mot Божья Церковь / iChurch, ännu en hyfsat enkel multi i intressanta omgivningar. Den hade legat orörd i cirka två veckor efter publicering. Det är verkligen annorlunda att vara FTF-jägare i Vitryssland än i Sverige. FTF – check!

Belarus63_1500px.jpg
Patric löser Божья Церковь / iChurch.

Belarus64_1500px.jpg
I närheten av Божья Церковь / iChurch.

Sammanlagt blev det sju FTF:er i Vitryssland. Vi kom tillbaka till hotellet lagom tills det var dags att checka ut och ta taxi till flygplatsen.

Belarus65_1500px
Minsks internationella flygplats heter Minsks nationella flygplats. Förvirrande? Ja.

Belarus66_1500px.jpg

Efter att ha checkat in vårt bagage fanns det tid för en sista logg innan vi gick igenom säkerhetskontrollen, så vi knallade i väg till Welcome to Minsk National Airport (MSQ). Flygplatsen håller på att byggas ut med en ny landningsbana och cachen ligger precis på gränsen till området där det arbetas. Den löper alltså risk att försvinna så småningom.

Men än så länge fanns den kvar. Däremot upptäckte vi ett annat litet problem. En man satt och sov i sin bil med öppen bildörr cirka två meter från trädet som gömman skulle finnas vid. Han måste ha varit väldigt trött, för har verkade inte märka någonting när vi smög fram och loggade.

Belarus67_1500px.jpg
Dags för hemfärd.

På hemresan blev vi uppgraderade till business class. Det händer ju inte varje flygning, så det var synd att denna var så kort.

 

På smygtur i Minsk

En ny dag i Minsk och dags för ännu en långpromenad. Vi fick smyga ordentligt.

Vi lämnade gamla staden och gick mot de moderna kvarteren där banker och många andra företag håller till. Modernt betyder tydligen fortfarande sovjetiskt i Vitryssland. Åtminstone var det de associationer vi fick när vi gick bland de grå byggnaderna. Men även om det låter konstigt så detta är en arkitektur som visuellt tilltalar oss.

Belarus35_1500px.jpg

Med militärer här och var i gathörnen ville vi leta så diskret som möjligt. Det kändes som om det kunde ha blivit svårt att förklara vad vi höll på med om någon myndighetsperson undrat. Som tur var har cacheägarna i Minsk tänkt på den extra utmaning det kan vara att rota runt på offentliga platser i ett land som Vitryssland. Nästan alla cacher har mycket bra spoilerbilder.

Vi hade valt att lämna våra Garmin-gps:er hemma och förlita oss på mobiltelefonerna eftersom vi tänkte att dessa skulle dra mindre uppmärksamhet till sig. Det var nog ett smart drag. Och genom att ladda hem kartor och cacher offline hemma före avresa så kunde vi leta utan att vara uppkopplade via dyr roaming.

Belarus36_1500px.jpg
Här sitter Patric på en cache som kunde plockas fram diskret.

Belarus37_1500px.jpg
Mockba = Moskva. Det var det första ord Jenny lärde sig läsa på ryska.

Cachen Яма hade tyskarna vi träffade på eventet första kvällen i Minsk hittat enkelt. Vi fick allt leta en stund, på olika nivåer, innan den dök upp.

Belarus38_1500px.jpg
Яма.

Belarus39_1500px.jpg
Great patriotic war museum. Vi nöjde oss med att titta på håll.

Smygandet ställdes på sin spets när vi kom fram till parken intill ukrainska ambassaden. Vi visste att andra försökt leta efter cachen Степановский сад / Stepan’s Garden, men avskräckts av den hårda bevakningen med patrullerande vakter. Men PatoJen är inte så blyga av sig. Vi passade på när vakterna hade fullt upp med en man som verkade ha gjort (i deras ögon åtminstone) någon slags förseelse i närheten av byggnaden och lyckades fiska fram cachen ur en brunn ett par meter från den kameraövervakade muren runt ambassadbyggnaden. Vi fastnade säkert på någon övervakningsfilm, men lyckades logga snabbt och gå vidare medan vakterna fortfarande var upptagna med mannen som såg allt mer olycklig ut. Vitryssland är verkligen inte som Sverige.

Förresten så gav loggen oss ännu en FTF. I detta fall var vi inte först på plats och troligen inte först med att lösa multin men däremot först med att våga signera loggen.

Belarus52_1500px.jpg
Степановский сад / Stepan’s Garden.

Vi andades ut och gick vidare.

Belarus40_1500px.jpg
Hyreshus i närheten av ukrainska ambassaden.

En av de få lite mer kända sevärdheterna i Minsk är Island of tears och där startar multin Bennies Belarus Box, som vi hade lovat i förväg att hjälpa till att ersätta eftersom den verkade ha försvunnit. Multin tog oss till en riktigt fin plats, en oas mitt i stan. Men någon cache kunde inte hittas så vi placerade vår medhavda nano enligt cacheägarens instruktioner. Det var extra roligt att logga en Bennie box eftersom vi loggat deras cacher i Ukraina (Tjernobyl) och Makedonien tidigare.

Belarus41_1500px.jpg
Island of tears.

Belarus42_1500px.jpg
På väg mot finalen på the Bennies multi.

Belarus43_1500px.jpg
I närheten av finalen på Bennies Belarus Box.

Vid operan var det dags att dra på oss osynlighetskostymerna igen.

Belarus44_1500px.jpg
Snygg fontän. Men var är cachen?

Här hittade vi en av de snyggast gömda cacherna vi stötte på i Vitryssland, Царевна-лягушка / Princess Frog. Men det gällde att försöka se ut som en elektriker.

Belarus45_1500px.jpg
Царевна-лягушка / Princess Frog.

Efter att ha förflyttat oss västerut med tunnelbanan fortsatte promenaden i ett område där trådbussar rullade på gatorna. Ett vanligt transportmedel i Östeuropa, men vi har nog inte sett det i andra delar av världen.

Belarus46_1500px.jpg

Belarus53_1500px.jpg
Trådbuss på väg till … ja, något ställe i Minsk.

Vi bliv kissnödiga och började fundera på hur det kunde lösas. Som trogna bloggläsare känner till har PatoJen för vana att våldgästa bajamajor. Men några sådana såg vi inte till här. Hm, ett sjukhus. Där måste det väl finnas toa?

Vi gick in i byggnaden och lyckades förklara för vakten på ryska vad vi ville och han var hjälpsam och visade vägen. Inga som helst problem.

Sedan råkade vi tyvärr ut för några DNF:er vid Independence square.

Belarus47_1500px.jpg
Parlamentet.

Belarus48_1500px.jpg
Independence square.

I en park i centrum kikade vi på skulpturer för att lösa multin Михайловский сквер / Mikha Square. Den var mycket lätthittad.

Belarus49_1500px.jpg
Patric på kulturell spaning?

Efter att ha sluppit smyga en stund var det dags att åter träda in i stealth mode. För vem vill bli påkommen med att rota runt precis utanför KGB-högkvarteret? Vi hittade КГБ/SSC utan problem i alla fall. Den var mycket enkelt gömd.

Belarus50_1500px.jpg
Patric har fått grepp om КГБ/SSC.

När vi ändå var i farten tog vi oss in på ett stängt museiområde. Här blev det en snabb loggning eftersom vi var oroliga att bli inlåsta.

Belarus54_1500px.jpgАрхив истории / History Archive är egentligen bara tillgänglig vissa tider.

Ända sedan Jenny var liten har hon velat besöka varuhuset GUM. Filialen i Minsk är visserligen inte lika stor som varuhuset i Moskva, men det var ändå ett måste att titta in där. Några inköp blev det däremot inte. Utbudet andades mycket 80-tal och det kändes inte som om vi behövde några retro-prylar.

Belarus51_1500px.jpg
GUM.

Belarus55_1500px.jpg
GUM från insidan.

Belarus56_1500px.jpg
Nu har vi smugit färdigt för i dag.

Andra dagen i Vitryssland hade vi ett huvudmål: Att hitta Minsks enda mysterycache, som dessutom skulle vara en riktig skattkista.

Vi har många bollar, eller snarare mål, i luften samtidigt. Ett av dem är att försöka fylla mysterykalendern. Det vill säga, att ha loggat en mysterycache på varje datum under hela året. Men lyckligtvis inte samma år, för det hade varit jobbigt.

Eftersom vi inte saknar så många dagar utan har en lucka här och där så har det varit ett trevligt och inte särskilt svårt mål att jobba med. Problemet var bara att vi inte hade en tanke på mysterykalendern när vi bokade resan till Vitryssland. När vi kom på det, såg att vi hade en lucka att fylla under resan och började kolla efter mysterycacher att lösa i Minsk så upptäckte vi ett litet problem. Det fanns bara en enda myst i hela staden – och den verkade klurig.

Lyckligtvis hade beskrivningen i alla fall en engelsk översättning och vi började förstå ungefär vad Монетный Сундук Желаний / The Coin Chest of Desire handlade om. Vissa moment skulle utföras i fält och vi antog att vi inte skulle ha någon internettillgång. För att kolla om det skulle krävas och ungefär hur lång tid som borde avsättas så kontaktade vi cacheägaren AVK2512. Vi fick snabbt svar och det blev början på en lång och trevlig mejlväxling oss emellan. Efter ett tag hade vi, utan att be om det, fått flera ledtrådar.

Vi kände oss därför ganska optimistiska när vi gav oss i väg mot Čaliuskincaŭ-parken en bit från centrum på förmiddagen vår andra dag i Minsk. På väg till tunnelbanan passerade vi en av stadens många öppna platser. Minsk ger ett väldigt folktomt intryck, kanske för att det är så stora ytor att fylla. Enorma torg och breda paradgator, något vi känner igen från till exempel Kiev och Tirana.

Belarus17_1500px.jpg
Det ska bo cirka två miljoner människor i Minsk. Var är de? Inte här i alla fall.

Belarus16_1500px
Palace of the republic ska vara ungefär Minsks motsvarighet till våra Folkets hus.

Att åka tunnelbana i Minsk är enkelt, om man kan läsa kyrilliska bokstäver så att man vet vart man ska kliva av. Och billigt. Cirka tre kronor per resa.

Belarus19_1500px.jpg
Här nere går tunnelbanan.

I Vitryssland tycks städning ha fått en ansenlig andel av statsbudgeten. Det är nämligen extremt rent överallt, även i tunnelbanan.

Belarus20_1500px.jpg
Rätt station? Njet!

Belarus21_1500px.jpg
Stationerna är rikligt utsmyckade och har man ryggsäck med sig är det säkerhetskontroll som gäller innan man släpps igenom spärrarna.

Innan vi gav oss in i parken för att försöka lösa mysteryn så kunde vi inte låta bli att försöka oss på multin Братская могила 10 000 / Mass grave 10 000 i närheten, för den var fortfarande ologgad på nätet. Vi tyckte att lösningen var ganska självklar, men uträkningen tog oss till ett närbeläget bostadsområde där vi inte hittade något annat än tvätt på tork. Något måste vara fel.

Vi valde att närgranska spoilerbilden i stället och började leta efter föremål som liknade motivet i närområdet. Snart var vi tämligen säkra på att ha kommit till rätt plats. Problemet var bara att en mugglare hade fräckheten att sitta precis på den bänkrad som vi ville leta under.

Vi körde då ”belgiska tricket”, att placera oss så nära att den andra personen förhoppningsvis skulle tycka att vi var för nära och välja att gå. I Vitryssland verkar inte närkontakt med främlingar vara uppskattat, för det räckte att vi satte oss tio meter ifrån för att tricket skulle fungera. (Om någon undrar vad det har med Belgien att göra så är det en lång historia som kortfattat går ut på att det är ett trångbott land där man av naturliga skäl, frivilligt eller ofrivilligt, kommer väldigt nära varandra.)

Belarus31_1500px.jpg
Jodå, vi hittade Братская могила 10 000 / Mass grave 10 000 till sist. Och jodå, tredje vitryska FTF:en var bärgad.

Sedan satte vi full fart mot parken på andra sidan gatan. Den var snarare en skog än en park. Häftigt med så många träd mitt i staden.

Belarus22_1500px.jpg
Čaliuskincaŭ Park.

Vi gick och vi gick och vi gick. Och så hittade vi en ledtråd som vi trodde att vi behövde, men insåg först efter att vi fångat upp den att vi ju faktiskt redan fått hjälp med just det steget av vår nye vän AVK2512.

Belarus32_1500px.jpg
En ledtråd. Eller flera?

Vi gick ett antal kilometer kors och tvärs i parken. Trevligt nog fanns det ett vattenhål mitt i, som vi lyckades passera flera gånger. På serveringen jobbade en tjej som pratade mycket bra engelska och som var nyfiken på oss och frågade var vi kom i från och vad vi gjorde i Minsk. När vi förklarat det (den korta, geocachingfria versionen) så utbrast hon:

”Holiday in Belarus!? You are crazy!”

Ja, så är det kanske.

Belarus23_1500px.jpg
Vätskepaus.

Efter mycket promenerande bland träden närmade vi oss gåtans lösning och kunde börja gräva efter skattkistan.

Belarus33_1500px.jpg

Geocacher får normalt inte vara nedgrävda, men vi förstår ändå att Монетный Сундук Желаний / The Coin Chest of Desire var det. Det hade nog varit svårt att gömma en skatt av det här slaget mitt i en offentlig park annars. Vi hade lovat cacheägaren att försöka gömma den lite bättre än tidigare och den ligger nog något säkrare nu.

Belarus34_1500px.jpg

Glada efter att trots allt ha lyckats logga en mystery så fortsatte vår långpromenad i östra delarna av staden. Vi såg en hel del intressant bebyggelse.

Belarus18_1500px

Belarus24_1500px.jpg

Belarus25_1500px
Här växer det nya, moderna Minsk fram.

Ytterligare några gömmor loggades men vid Дом Милосердия / House of Mercy fick vi problem. Cachen syntes, men hade fastnat i ett träd, så vi fick verkligen kämpa för att få fram den.

Belarus28_1500px.jpg
Så nära men ändå så långt borta.

Belarus29_1500px.jpg
Trägen vinner!

En av de mest berömda husen i Minsk är Nationalbiblioteket och vår cachepromenad tog oss dit. Ja, det är verkligen en annorlunda byggnad.

Belarus26_1500px.jpg
Nationalbiblioteket.

Intill byggnaden hittade vi multicachen Маяк Минска / Mayak Minsk.

Belarus29_1300px.jpg
Маяк Минска / Mayak Minsk, en hyfsat stor burk för att vara så centralt placerad.

Belarus27_1500px.jpg
Bostadshus i närheten av Nationalbiblioteket.

Man får verkligen ömma fötter av att stadscacha. Den här dagen gick vi nog ett par mil åtminstone.

Plötsligt blev det mycket lättare att besöka ett europeiskt land som vi länge velat åka till. Så vid första bästa långledighet klev vi på planet till Vitryssland, eller Belarus som landet också kallas.

Det var i vintras som en ukrainsk vän skrev på Facebook och berättade att Vitryssland hade planer på att ta bort visumkravet för medborgare från vissa länder, så länge man uppfyllde en rad andra villkor. Exempelvis fick man inte stanna i landet längre än fem dagar, inklusive resdagarna.

Vi letade information via officiella kanaler för att försöka få detta bekräftat. Kunde det verkligen stämma? Jo men visst, så småningom offentliggjorde vitryska staten beslutet. Och vi bokade biljetter.

Belarus8_1500px.jpg
Vi flög direkt från Arlanda till Minsk med vitryska statliga flygbolaget Belavia som var helt okej. Men planet var ett av de minsta vi flugit med sedan vi åkte flygtaxi i Maldiverna.

Efter att ha fått våra pass nitiskt granskade med lupp (första gången vi upplever detta) i passkontrollen blev vi insläppta i landet.

Minsk ska vara den forna Sovjethuvudstad som känns mest sovjetisk med tanke på arkitekturen. Redan på väg i taxin från flygplatsen till hotellet fick vi se det här monumentet.

Belarus1_1300px.jpg
Mound of Glory (Курган Славы) uppfördes till minne av sovjetiska soldater som deltog i andra världskriget.

Det var inte tillåtet att köra bil hela vägen fram till hotellet som låg i de gamla delarna av Minsk, så sista biten lotsade taxichauffören oss till fots.

Första mötet med Minsk blev något av en chock, men kanske inte på ett sätt vi förväntat oss. Det första vi såg var nämligen massor av människor som gick runt och viftade med svenska flaggor och det fanns diverse stånd och attribut med Sverigekoppling i Gamla stans gränder.

Belarus3_1500px.jpg

Det kändes så klart fint med detta välkomnande. Invånarna i Minsk måste ha känt på sig att PatoJen var på väg. 🙂

Men troligen var detta ett försök att förbättra relationerna länderna emellan sedan ett gäng flygande nallebjörnar orsakade en diplomatisk kris för några år sedan. Det har inte varit, och är fortfarande inte, möjligt att söka visum till Vitryssland från Sverige, utan man måste då gå via en ambassad i ett annat land. Vi förstod snart att ”Sverigedagen” i Minsk var en utsträckt hand från utrikesdepartementet och näringsdepartementet, ett försök att förbättra relationerna. Och vi upplevde inga problem som svenskar i Vitryssland, tvärtom var många nyfikna på oss och alla vi pratade med var väldigt vänliga.

Belarus15_1500px.jpg
PatoJen was here!

Vårt hotell var inrymt i ett nedlagt kloster vilket gjorde miljön väldigt speciell.

Belarus2_1500px.jpg
Vårt rum på Monastyrski Hotel.

Folkmassorna som lockats till området av ”Sverigedagen” gjorde det förstås lite extra besvärligt när vi gav oss ut i vimlet för att försöka logga vår första cache i Vitryssland. Landet brukar benämnas Europas sista diktatur och det är militärer i stället för poliser som patrullerar på gatorna.

Men bakom ryggen på både militären och festivalbesökarna lyckades vi hitta Падший спутник / Fallen Satellite och därmed blev Vitryssland vårt geocachingland nummer 44.

Belarus10_1500px.jpg
Падший спутник / Fallen Satellite. Vår första cache i Vitryssland.

Sedan hann vi inte med så mycket mer innan det var dags för eventet Munich meets Minsk – Мюнхен визит Минск alldeles intill vårt hotell. Medan vi stod och väntade på de tyska värdarna taswombat13 och tasdevil13 dök en annan tysk skattletare, WolfKK, upp. Precis som vi gillar han att resa, så vi hade mycket att prata om medan vi väntade.

Vi väntade. Och väntade. Och väntade. När det gått 20 minuter sedan eventet skulle börja och vi fortfarande inte sett till värdparet skrev vi en note på eventet. Då dök taswombat13 upp i dörren från en pub intill. De hade tydligen väntat på deltagarna inomhus, vilket inte vi andra förstått.

Bättre sent än aldrig, brukar man ju säga, och det blev ett jättetrevligt event där vi drack öl och utbytte geocachingerfarenheter. Vi fick också en hel del tips inför ett kommande geocachingäventyr senare i sommar. Eventägarna erbjöd den som kom först till platsen att logga FTF, men att logga FTF på ett event känns lite konstigt så vi avstod från att göra det.

Belarus11_1500px.jpg
Munich meets Minsk – Мюнхен визит Минск.

Inför resan hade vi haft ganska omfattande mejlkontakt med AVK2512, som verkar vara den mest aktiva lokala geocacharen i Minsk. Tyvärr dök vare sig han eller någon annan av de lokala upp på eventet. Vi spekulerade i om det kan vara så att bristen på mötesfrihet gör det svårt för dem att delta. Tråkigt i så fall, det hade verkligen varit roligt att träffa AVK2512.

När eventet var slut hade vi tänkt att dels äta middag och dels gå en liten geocachingpromenad för att eventuellt försöka få en FTF. Flera cacher runt om i staden såg nämligen fortfarande ologgade ut på nätet.

Men vi hann inte lämna området där ”Sverigedagen” fortfarande pågick innan vi hörde välbekanta toner. Men, inte kan det väl vara …?

Jo, det kunde det. Det svenska 80-talsbandet Secret Service hade konsert på ett torg som var fyllt av människor omringade av militärer med vapen och filmkameror som upprätthöll ordningen. Vi stannade kvar och lyssnade ända tills konserten var slut. Runt omkring oss var 1 000-tals människor som alla verkade kunna låtarna bättre än vi. Tydligen var Secret Service betydligt större i forna Sovjetunionen än i Sverige och turnerar fortfarande en hel del där även om sångaren är utbytt.

Belarus4_1500px.jpg
Secret Service.

När konserten var slut hade det hunnit bli sent och skymningen sänkt sig över Minsks vita och grå fasader.

Belarus5_1500px.jpg

Vi var fortfarande hungriga, men restaurangerna hade hunnit stänga så vi bestämde oss för att köpa mat i ett av stånden på festivalen. Det gick bland annat att köpa semla, men det var inte vi sugna på.

Belarus9_1500px.jpg
Semla, 3 rubel och 50 kopek.

Väldigt få personer i Vitryssland talar engelska, men som tur var har Jenny läst ryska på gymnasiet och även om hon trodde att hon glömt allt så poppade plötsligt det ena ordet efter det andra fram ur minnet och plötsligt hade hon beställt korv och öl på ryska. Hur svårt kan det vara? 🙂

Efter maten var vi fortfarande sugna på den där FTF-jakten. Det var midnatt men som tur är så är vi ju över 18 år. För de som är yngre än så råder nämligen utegångsförbud i Vitryssland efter klockan 23 på kvällen.

Vi tog sikte på de två senast publicerade geocacherna, eftersom vi bedömde att det var störst chans att just de var ologgade fortfarande. På vår promenad genom Minsknatten mötte vi knappt något folk alls.

Belarus7_1500px.jpg
Man påminns överallt om militären i det här landet.

Belarus6_1500px.jpg
En myndighetsbyggnad i centrala Minsk.

Den första cachen vi siktade in oss på, Глухие Кошары / Deaf Koshars, krävde att vi tog oss runt ett stort övergivet industriområde. Vi slogs av hur rent och välstädat det var överallt, till och med i industriområdet.

Det kändes lite konstigt att mitt i natten smyga runt på en så udda plats i en okänd stad i ett land där folk spärras in utan egentliga skäl. Men ingen visade något intresse för vad vi höll på med och det gick enkelt att hitta Глухие Кошары / Deaf Koshars. Loggen var tom och det betyder att Vitryssland blev vårt 11:e FTF-land.

Belarus12_1500px.jpg
Глухие Кошары / Deaf Koshars.

Det fanns ytterligare en FTF-chans i närheten, så vi gick vidare mot multin Первый камень / The First Stone. Den var inte särskilt komplicerad att lösa så snart var vår andra FTF i Vitryssland fixad.

Belarus13_1500px.jpg
Patric har lokaliserat Первый камень / The First Stone.

Vi var inte sugna på att gå och lägga oss riktigt än, så vi gick en omväg tillbaka till hotellet och loggade några äldre cacher också. МЗОР / MZOR visade sig finnas i ruffiga kvarter där nattklubbar var inrymda i nedlagda fabriker. Här hängde en hel del människor på gatorna, till skillnad mot i resten av staden, så vi fick verkligen smyga med loggningen.

Belarus14_1500px.jpg
Det var gott om gatukonst i området runt МЗОР / MZOR.

Till sist gav vi upp för att sova lite innan det var dags att fortsätta utforska Minsk.