Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Förra gången vi var i Tyskland stod vi där med för kort arm och riktigt lång näsa. Men denna gång var vi bättre förberedda.

Det saknades retliga en meter för att vi skulle kunna komma åt Das NonPlusUltra – 100.000 FP (Challenge-Cache) utanför Rostock vid vårens Tysklandsresa. Direkt när vi kom hem gjordes därför en komplettering av geocachingutrustningen. Nu hade det blivit dags för ett nytt försök.

Men efter att ha kört i land från färjan på morgonen styrde vi först kosan mot en ny virtuell cache väldigt nära hamnen. Fast så himla nära var det inte bilvägen, utan vi fick köra ganska långt för att komma fram till den relativt nya virtuella cachen Molenfeuer.

Sista biten var det promenad som gällde. Först genom vindlande gångar på ett hotellområde där gästerna hasade runt i tofflor och badrockar och sedan ut på en pir. Där gällde det att ta ett foto tillsammans med fyrtornet vid hamninloppet och helst skulle det vara en båt med på bild också. Vi hade turen att det kom en liten båt puttrande förbi.

Tyskland14_1500px.jpg
Oavsett väderlek så går det att gå torrskodd en bra bit mot Molenfeuer.

Tyskland1_1500px.jpg
PatoJen – check. Fyrtorn – check. Båt – check.

Förra gången vi försökte oss på Das NonPlusUltra – 100.000 FP (Challenge-Cache) var vädret bättre men redan då tyckte vi att vägen fram till cachen var i dåligt skick. Denna gång var skicket ännu sämre.

Tyskland4_1500px.jpg
Väg eller leråker?

Nåväl, under motorvägsbron var det torrt och fint. Och vår nya stege tog oss ända upp till cachen den här gången.

Tyskland2_1500px.jpg
Kolla vad lång Patric har blivit!

Tyskland3_1500px.jpg
Lycklig loggare.

Men det huvudsakliga syftet med denna resan var egentligen inte den där retsamma challengecachen. Nej, vi skulle till Teterow för att se dem som är bäst i hela världen på att svänga vänster.

Tyskland5_1500px.jpg
Speedway GP i Teterow. Det var nästan lika roligt att följa den otroligt hängivna publiken som att titta på förarna. För övrigt var det svårt att se dem bland allt det svarta, röda och gula.

Efter att ha borstat bort grus och damm var vi redo för ännu en geocachingdag. Vi hade siktet inställt på fler challenges, bland annat Projekt 81² – Cache Challenge och några till med hög D/T-rating i närheten av den söder om Stralsund. När vi närmade oss cacherna blev vi förvirrade. Kunde det verkligen stämma att de skulle ligga mitt på autobahn?

Nej, det gjorde det förstås inte. Challenge-cacher finns oftast på de publicerade koordinaterna trots att de är mystery-cacher. Men det finns undantag och dessa var sådana, vilket vi hade missat. Som tur var så gick det ganska lätt att klura ut var vi skulle leta och stegen fick komma till användning igen.

Tyskland6_1500px.jpg
Skönt att vi kunde ställa upp stegen vid en mindre väg i stället för mitt bland bilar som kör i fri fart.

Ett par earthcacher lockade oss av motorvägen igen i närheten av Wendorf. De fanns vid en undanskymd men intressant sevärdhet, en geologisk trädgård med olika stenar att titta på. Och känna på, för det var handpåläggning som gällde för att kunna svara på frågorna till den ena earthcachen, Zeugen der Erdgeschichte – Gesteinsgarten. Ja, vi tror det i alla fall. PatoJen är som bekant analfabeter när det gäller tyska så vi översatte beskrivningen med google translate och det blir ju inte alltid helt rätt. Vi fick i vart fall godkänt på provet av cacheägaren.

Tyskland7_1500px.jpg
Patric känner sig fram till svaren på Zeugen der Erdgeschichte – Gesteinsgarten.

Sista dagen tillbringades på Rügen som vi inte besökt tidigare och vi inser att vi måste åka tillbaka, för där dräller det av bra cacher. Några hann vi logga i alla fall. Som till exempel Prora 2017 – Baum schmücken som fått massor av favoritpoäng redan fast den är relativt ny. Vi förstår varför.

Tyskland8_1500px.jpg
Prora 2017 – Baum schmücken är en kamoflerad låda i skogen …

Tyskland9_1500px.jpg
… med en väldigt speciell loggbok.

Men det finns inte bara fina cacher på Rügen, utan det är också ett spännande ställe för alla oss som gillar övergivna byggnader. Här finns sådana som är flera kilometer långa.

På en långsträckt fin sandstrand lät naziregimen bygga Prora, som skulle bli en gigantisk semesteranläggning. Men så blev det krig och Prora blev aldrig helt färdigbyggt. Efter att ha stått helt övergivet länge har delar nu restaurerats och blivit hotell och lägenheter, men mycket står fortfarande kvar och förfaller.

Vi hade en färja att passa och hann bara kika lite snabbt på delar av anläggningen. Den är väldigt förstörd, på en del ställen har våningsplanen börjat falla ihop och det kändes ganska riskabelt att klättra omkring i ruinerna. Men det kan nog bli ett återbesök framöver.

Tyskland10_1500px.jpg

Tyskland11_1500px.jpg

Tyskland16_1500px.jpg

Tyskland15_1500px.jpg

Vi hann även besöka den mysiga lilla orten Binz. Trots att det var utanför högsäsong myllrade det av turister på gatorna och inte minst på den långa piren som var vårt mål. Vi hade tagit sikte på en letterbox-cache som tog oss med på en guidad tur med vatten under fötterna. ”Bry dig inte om i fall det är tusentals mugglare i närheten – bara gör det!” lyder uppmaningen i beskrivningen. Vi lydde och loggade trots att det hela tiden passerade människor. Som tur är har gömman ett finurligt skydd som gör att mugglarna inte kommer åt den.

Tyskland12_1500px.jpg
De passerande mugglarna hade ingen aaaaaning om vad vi höll på med.

Vi ville hinna med ännu ett par cacher med många favoritpoäng innan det var dags att åka båt. Prora 2013 – Die zwei Hasen vom Grill bjöd på grillade kaniner – och en loggbok.

Tyskland13_1500px.jpg
Prora 2013 – Die zwei Hasen vom Grill.

Dags att säga hej då till Rügen, men vi menar på återseende.

 

En solig sensation

Tänk vilka knasiga människor det finns. Tusentals personer vallfärdade till delar av USA för att se solen försvinna. Något sådant skulle ju vi aaaaaaldrig göra … 🙂

Under hela vår USA-resa var det stor uppståndelse kring den omfattande solförmörkelse som skulle ske. Det var tydligen 99 år sedan något liknande inträffade, i alla fall i denna del av världen. Vi hade ingen aning om detta uppseendeväckande fenomen när vi bokade vår resa, men när vi ändå var på plats så ville vi ju förstås vara med och uppleva det.

Eftersom vi är geocachare och inte astronomer så valde vi att hänga med likasinnade på eventet Solar Eclipse Viewing Party. Där fick vi låna speciella glasögon för att kunna titta på fenomenet på ett säkert sätt. Det var märkligt att se solen nästan försvinna, men det var ännu märkligare att se de ljusmönster som bildades på marken.

Solareclipse1_1500px.jpg
Patric på solspaning.

Solareclipse2_1500px.jpg

Solareclipse5_1500px.jpg

Solareclipse4_1200px.jpg
En liten skärva av solen syns genom de särskilda glasögon som vi fick låna. Notera hur ljust det ändå är ute trots att nästan hela solen är dold.

På eventet träffade vi flera geocachare som vi stött på tidigare under våra veckor i USA. Världen är liten och stor på samma gång.

Solareclipse6_1500px.jpg
Eventgänget.

Efter eventet åkte vi direkt till flygplatsen. Solförmörkelsen blev en fantastisk avslutning på en fantastisk resa. Dags att börja planera för nästa!

 

En gamling på toppen

Det började närma sig slutet på USA-resan, men det fanns en gamling till som vi ville logga. För att komma till den fick vi gå uppåt, uppåt, uppåt.

Alla hotellrum vi bodde i under USA-vistelsen hade kylskåp. Utom ett. Och självklart var det just i Snoqualmie när vi hade så mycket att fira (fullbordat ett år i rad med minst en cache om dagen och loggning av en av världens två APE-cacher) och ville kyla bubblorna som vi släpat med oss ända sedan mellanlandningen på Frankfurts flygplats. Nåja, problem är ju till för att lösas.

GCD1_1500px.jpg
Amerikanskt kylskåp. Här ska firas!

Nästa morgon startade cachningen innan vi knappt kommit ur sängen. Drive in-cache har många hört talas om, men har ni loggat någon sleep in-cache? Några tyskar hade event precis utanför hotellentrén på morgonen, så vi kunde gå direkt från sängen till minglet. Förmodligen såg vi lite yrvakna ut.

GCD2_1500px.jpg
Morgonpiggt event.

När vi piggnat till och fått i oss lite frukost var det dags att på allvar ta tag i den sista riktiga gecachingdagen på USA-resan. Siktet var inställt på cachen med den lockande korta GC-koden GCD. Kort kod = gammal cache. Denna gömma placerades ut redan i juni 2000 när geocaching fortfarande var ett nytt fenomen.

Men först loggade vi några gömmor i det fina området runt hotellet.

GCD11_1500px.jpg

GCD12_1500px.jpg
En misstänkt stenhög.

GCD3_1500px.jpg
Denna var väl gullig? A Frame Up heter cachen.

Vi hade hört mycket om GCD i förväg. Om hur jobbigt det skulle vara att ta sig dit. Bland annat på morgonens event där några deltagare berättade om hur de misslyckats att ta sig hela vägen upp på berget där cachen är gömd. Men 500 höjdmeters stigning på drygt tre kilometers promenad, det borde vi väl klara?

GCD4_1500px.jpg
Här började promenaden.

GCD5_1500px.jpg
Vi loggade förstås de andra cacher som vi passerade på väg upp. Det var skönt att ha anledning att stanna och vila lite ibland. ECM41 Remembered är utlagd till minne av geocacharen ECM41 som dog här när han var på väg till GCD.

GCD6_1500px.jpg
Vi tog oss högre och högre upp på berget.

GCD7_1500px.jpg
Snart framme vid målet.

GCD8_1500px.jpg
GCD.

GCD9_1500px.jpg
GC-kod med tre tecken, det är ovanligt.

Trots allt vi hört om vandringen till GCD så var det inte den jobbigaste långpromenaden vi gick under resan. Nej, då fick vi kämpa betydligt hårdare för att komma fram till Geocache 7/21/00.

GCD10_1500px.jpgDags att gå neråt igen och det gick förstås snabbare.

5-årsjubileum!

I dag är det exakt fem år sedan vi publicerade det första blogginlägget.

Jubileet firar vi med en resa till ett land som vi inte har besökt tidigare. Vilket det är kommer ni att få läsa om på bloggen längre fram. Men här kommer en gammal bild från ett annat land som har viss anknytning till det vi nu besöker. Har vi riktig tur kommer vi dessutom kunna göra exakt samma sak i det nya landet som vi gör på denna bild. Vad kan det vara (förutom att logga en cache, för det förstår ni nog redan att vi tänker göra)? Nu har ni fått något att grunna på ett tag.

Tack till alla läsare som följer våra äventyr i jakt på nästa plastburk och nästa och nästa…

Och tack för all trevlig feedback som ni ger oss!

albanien61_1000px.jpg
PatoJen loggar en … i ……….

Who killed Laura Palmer?

Ja, vem dödade egentligen Laura Palmer? Det var en av de stora frågorna som vi brottades med i tonåren. Men då anade ingen av oss att vi skulle bli inblandade i det mystiska fallet.

I samband med megaeventet Going Ape 2017 så släpptes tio labs-cacher. Vi gillar denna experimentella typ av geocaching eftersom den ger stort utrymme för upplevelser utöver det vanliga. Denna gång var temat ”Twin Peaks” och nio av tio labscacher var placerade i North Bend, orten där serien från 1990-talet är inspelad.

APE11_1500px

I North Bend finns hotellet ovanför vattenfallet som syns redan i introt på tv-serien. Där finns Double R Diner (även om det inte heter så i verkligheten) och där finns järnvägsbron som karaktären Ronette kommer vacklande över i pilotavsnittet. Labs-cacherna tog oss till dessa och ytterligare några platser från tv-serien och frågor om dem skulle besvaras för att kunna logga. En del frågor fick vi kämpa för att hitta svaren på.

APE12_1500pxHotellet som förekommer flitigt i serien finns på riktigt. Vid utsiktspunkten finns även earthcachen Snoqualmie Falls Volcano där det gäller att studera stenar i ravinen.

APE13_1500px
Double R Diner.

APE24.jpg
Då och nu.

APE22_1500pxVid rastplatsen där föregående bilder är tagna hittade vi en snyggt utformad trad, It Is Happening Again: Welcome to Twin Peaks.

I år har en nyinspelad fortsättning på serien sänts. Den har vi inte sett. Inte än i alla fall.

Vi lyckades tyvärr inte hitta svaret på frågan vem som dödade Laura Palmer. Men att gå i ”Twin Peak”s fotspår var en upplevelse och vi är glada över att eventarrangörerna valde att göra labs-cacher med just detta tema.

En efterlängtad apa

När det stod klart att återpubliceringen av den återfunna APE-cachen i USA sammanföll med vår semester så var resmålet givet. Vi åkte västerut för lite ”monkey business”.

Det hade blivit dags för resans höjdpunkt, megaeventet Going Ape 2017 och möjligheten att logga en av världens återigen två återstående APE-cacher. Från början fanns det 14 av denna speciella cachetyp runt om i världen, men de flesta i USA. De publicerades som en reklamkampanj för filmen ”Apornas planet” 2001, men försvann en efter en. Den näst sista, Mission 9: Tunnel of Light, i Snoqualmie utanför Seattle, mugglades i juni 2011 och sedan dess har det bara funnits en enda cache kvar av denna typ, i Brasilien. Fram till nyligen. För plötsligt kom rapporter om att Mission 9: Tunnel of Light hade hittats av ett hängivet och envist gäng cachare som finkammat det otillgängliga området runt gömstället. Groundspeak höll en global omröstning och med resultatet från den som utgångspunkt beslutades att återplacera gömman på sin plats och avarkivera den igen. En historisk händelse som vi självklart ville vara med om.

Going Ape 2017, vårt första megaevent utanför Europa, hölls vid startpunkten på den spektakulära vandringsleden som leder fram till APE-cachen. Vi träffade många trevliga människor och flera som tyckte att det var ”extraordinary” eller rent av ”amazing” att vi rest ända från Sverige för att vara med.

Dessutom betydde vår loggning av eventet ettårs-jubileum i att logga en cache om dagen. Men två år ska det inte bli. Vi ska sluta med en om dagen snart. Bara inte just nu.

APE15_1500px.jpg
I ett tält på eventplatsen fanns en rolig LAB-cache om hur APE-cachen räddades.

APE17_1500px.jpg
Det finns large-cacher och så finns det LARGE-cacher.

APE16_1200px.jpg
Nej, detta är inte APE-cachen utan megaeventets loggbok.

Det finns flera sätt att nå APE-cachens gömställe. Det mest spännande och spektakulära är att gå genom den 3,7 kilometer långa och i stort sett spikraka Snoqualmie Tunnel som är en före detta järnvägstunnel.

APE18_1500px.jpg
På väg in i ett 3,7 kilometer långt mörker.

APE4_1500px.jpg
Vi var inte ensamma i tunneln denna dag.

Inne i tunneln finns ett par cacher att logga. Dels earthcachen Iron Horse Speleothems där formationer i taket ska studeras och dels traditionella Bloody Fingers, Dirty Diapers…. Hur hittar man då en burk med hundratals meter berg mellan gps och satellit? I det här fallet gick det utmärkt med hjälp av beskrivning och ledtråd.

APE19_1500px.jpg
Bloody Fingers, Dirty Diapers… är hittad utan gps:ns hjälp.

APE5_1500px.jpg
Det är en märklig känsla att gå och gå och gå och hela tiden se ljuset i andra änden utan att det känns som om man kommer något närmare. Men till sist nådde vi öppningen.

APE2_1500px.jpg
Även den rara geokatten Chompers lyckades kämpa sig hela vägen genom tunneln.

Det kändes lite högtidligt att skriva in oss i loggboken vid Mission 9: Tunnel of Light. Ännu en ny cachetyp var infångad. Vi noterade att APE-cachen är ordentligt fastkedjad för att minska risken att den försvinner igen.

APE1_1500px.jpg
Så här ser den ut, Mission 9: Tunnel of Light.

I närheten av tunnelöppningen åt APE-cachen till finns en gammal gömma, Iron Horse, från oktober 2000. Den ville förstås vi, och många andra eventdeltagare, passa på att logga. Det gällde bara att hitta rätt angreppsvinkel då cachen i princip ligger på tunneltaket.

APE20_1500px.jpg
Iron Horse.

APE21_1500px.jpg
Eventarrangörerna bjöd på energi så att vi skulle orka gå hela vägen tillbaka också.

APE3_1500px
Tunneln är exakt lika lång åt andra hållet också.

När eventet led mot sitt slut fick vi ett tips av en deltagare som vi träffat tidigare på ett annan event under resan. Han berättade om en T5-cache som ligger på en ö i en sjö i närheten men som vissa tider på året är mycket lättillgänglig eftersom sjön då saknar vatten. Vi satte kurs mot Keechelus Crossing II och det var en spännande upplevelse att gå på botten av sjön. Helt uttorkad var den dock inte.

APE6_1500px.jpg
Här var det blött för att vara torrt.

APE7_1500px.jpg
Keechelus Lake är reglerad och på sensommaren varje år brukar vattenståndet vara extremt lågt. Övriga tider på året är det besvärligare att nå cachen.

APE8_1500px.jpg

APE10_1500px.jpg
Vad har hänt med träden?

APE9_1500px.jpg
Plask, plask.

En lång och äventyrlig dag började gå mot sitt slut. Men innan vi kunde gå till sängs var vi tvungna att hitta svaret på en fråga: Vem dödade Laura Palmer? Mer om det i nästa inlägg.

Efter några utflykter till amerikanska delstaten Oregon och British Columbia i Kanada så var vi tillbaka i Seattle. Vi kollade in staden både underifrån och ovanifrån.

Eftersom Patric har jobbat med flygplan, bland annat Boeing-plan, så ville vi förstås besöka fabriken där bland annat Boeing 747 byggs. Den ligger i Everett strax norr om Seattle. Intill fabriken finns ett museum och där var det fritt fram att titta, känna och fotografera. Men när rundturen i själva fabriken skulle börja var alla tvungna att låsa in kameror och mobiltelefoner i skåp. Inget industrispionage här inte.

Seattle16_1500px
Under turen fick vi besöka den här fabriksbyggnaden, som är världens största hus mätt i volym. Och det är klart att det krävs en del utrymme när rader av jumbojets ska byggas under samma tak. Tyvärr så är huset så stort att inte hela fick plats på bilden. 🙂

Vissa geocacher får man kämpa extra hårt för att logga. Webcamcachen High Five over Eye Five är en sådan. Vi hade redan passerat platsen flera gånger, men varje gång var ju den dumma webkameran vänd åt fel håll och cachen därmed inte loggbar. När Jenny tog en titt i mobilen och för första gången såg kameran peka i rätt riktning blev det bråttom. Vi ville ju hinna fram innan den vred på sig igen.

Vi upplevde att det var enkelt att hitta parkeringsplats i centrala Seattle. Gatuparkering är tillåtet nästan överallt. Men inte i kvarteren närmast High Five over Eye Five. Typiskt. Eftersom det var bråttom så fick Patric ännu en gång leka att vår hyrda Ford Escape var något annat än en vanlig personbil. Denna gång en varubil. Om det verkligen hade funkat om en p-vakt dykt upp är väl tveksamt. Som tur är behövde vi aldrig testa.

Medan Patric och bilen väntade i en lastzon skyndade Jenny i väg till viadukten över motorvägen Interstate 5 där fotografering skulle ske. Den dumma kameran hade nu blivit en snäll kamera för den pekade så duktigt rakt på Jenny och äntligen var High Five over Eye Five loggad.

Seattle1_1200px.jpg
Utsikt från ”fotobåset”.

Seattle21
Den suddiga figuren mitt i korsningen är Jenny fångad av High Five over Eye Five.

Sedan var det dags att göra stan. Seattle är en storstad, men själva centrum har behändigt format och det går bra att promenera från den ena änden till den andra.

Seattle2_1500px
Godstågen rullar rakt genom stadskärnan. Och vilka tåg sen. Vagn efter vagn efter vagn med två containrar på varje.

Seattle3_1500px
Centrala Seattle sett från hamnpromenaden.

Seattle5_1500px

Seattle6_1500px
Downtown.

Aggbjörn hade tipsat om en kletig sevärdhet, givetvis försedd med en geocache. Tydligen sanerar myndigheterna platsen där Double Bubble Toil & Trouble är gömd då och då, men det hjälper inte. Snart är väggarna i den här gränden åter pyntade med tuggummin i alla möjliga färger. Och dofter …

Seattle4_1500px
Och hur var cachen gömd då tror ni? Ja, just det. Det gällde att hitta rätt tuggummi …

En sak som många turister gör i Seattle är att kolla in vad som finns under marken. Det gjorde även vi, genom att gå en guidad tur i underjorden. I sin ungdom plågades staden av både översvämning och brand och vid återuppbyggnaden höjdes gatunivån. Men de gamla gatorna och fasaderna i några kvarter finns fortfarande kvar under marken och kan besökas. Fascinerande.

Seattle9_1500px
Det underjordiska Seattle.

Vi tog oss ovan jord igen och ägnade oss åt plastburksjakt i mugglartäta kvarter. Vid Umbral stannade en kvinna till och frågade rakt ut om vi höll på med geocaching när vi stod med nävarna i syltburken. Eller i alla fall instoppade i hål i en vägg. Det visade sig att hon inte själv var geocachare men kände till vad det är. Fattas bara annat i geocachingens hemstad!

Seattle17_1500px.jpg
Känsel var användbart för att hitta Umbral.

Vi hade ju tidigare varit kulturella genom att besöka stadsbiblioteket i Portland. Nu var det dags för ett nytt biblioteksbesök, denna gång på ett mindre kvartersbibliotek. Puzzled in the Field Challenge är en challengecache med en twist. Sista delen av uppgiften ska helt enkelt lösas inne på bibblan. Fast helt enkelt var det inte riktigt. Vi fick leta en bra stund innan vi hittade något som inte riktigt verkade passa in på en bokhylla.

Seattle18_1500px
Puzzled in the Field Challenge, en busig cache.

Efter att ha avverkat stan i både gatunivå och underifrån var det dags att skaffa fågelperspektiv genom att besöka stadens troligen mest kända sevärdhet, Space Needle.

Seattle11_1500px
Space Needle.

Vi hade tur att få se solnedgången från tornet. Staden, bergen i bakgrunden och Pugetsundet målades i alla möjliga färger.

Seattle10_1500px

Seattle7_1500px.jpg

Seattle8_1500px

När vi kom ner till marknivå igen råkade vi hamna mitt i Latin Music Awards. Vi tjuvtrampade lite på röda mattan men överlät den sedan till dem som var bättre klädda för att gå på den. Förmodligen var de betydligt duktigare än oss på att sjunga också.

Seattle12_1500px.jpg
Gäster på väg till Latin Music Awards.

Två färger syns överallt i Seattle: Grönt och blått. Och vissa dagar syns dessa färger extra mycket, när det är matchdag. Grönt och blått är Seattle Seahawks färger, hemmalaget i amerikansk fotboll och dessutom Patrics favoritlag i denna sport.

Seattle19_1500px.jpg
Det märktes till och med på Walmarts kakavdelning att det var matchdag.

Vilken tur vi hade att det var hemmamatch just när vi råkade vara i staden. Biljetter hade bokats i god tid och tur var det.

Innan vi gick in på arenan loggade vi cachen Rail utanför. Det var kanske inte helt smart att leta efter den mitt bland tusentals mugglare, varav en stor del var vakter. Vi blev också iakttagna av en vakt när vi loggade. Efter återplacering kom han fram och undrade om vi höll på med geocaching. Vi var inte de första som han träffat på rotandes bakom samma skylt. Det visade sig att vakten hade rötter i Bosnien och släkt i Sverige, så vi blev stående och småpratade en stund. Och sen var det inte mer med det.

Seattle20_1500px.jpg
PatoJen på Centurylinks Field.

Seattle13_1500px.jpg
Vi var inte precis ensamma på arenan.

Seattle14_1500px.jpg
Seattle Seahawks vann mot Minnesota Vikings.

Seattle15_1500px.jpgDags att säga hej då till Seattle för denna gång.