Feeds:
Inlägg
Kommentarer

På rast i Kalmar

Fru PatoJen har varit på kurs i Kalmar en vecka. Kursen handlade om betong, tegel, trä och glas och om en massa papper. Men på rasterna var det bara plast som gällde.

Det blev många timmar inomhus under veckan. Det kan göra Jenny riktigt promenadsugen. Lite frisk luft blev det dock även på lektionstid. Då gällde det att se upp var man satte fötterna.

kalmar7_2000pxPå studiebesök i blivande hem.

Redan första dagen fanns tid att gå en promenad på lunchrasten. Siktet ställdes in på Oh no not another park and grab. Eftersom ingen av de där prylarna som brukar användas för att göra Jenny lite längre fått följa med på tåget till Kalmar så var det bara att hoppas att gömman skulle finnas på en snäll nivå. Det gjorde den. Cachen utmanade inte längden, men i viss mån modet, då den krävde en del jobb på en mugglarutsatt plats.

kalmar3_2000pxOh no not another park and grab.

Det blev också några kvällspromenader. Mörker är bra eftersom det inte syns så väl när man gör konstiga saker. Som klättrar över staket mitt i centrum.

kalmar5_2000pxKlättring som gav utdelning.

Kalmar var fint julpyntat och eftersom det är relativt glest mellan cacherna i stan och vi dessutom loggat en del tidigare så blev det en del transportsträckor emellan. Då var det ju trevligt med något fint att titta på.

kalmar6_2000px

kalmar1_2000px

I närheten av Ölandsbron finns en krocketbana med egen cache.

kalmar8_2000pxKrocketbanan.

En inspektion av banan visade att den ser ut som de vi brukar bygga i sommarstugan, men i jätteformat. Man kan ju undra hur klubborna och kloten ser ut när bågarna är flera decimeter höga och det är 50 meter mellan bågarna … Kanske är det så krocket ska vara på riktigt.

kalmar9_2000px

Sista kvällen var det gemensamt julbord på Kalmar slott. När kurskamraterna tog sig tillbaka till boendet gick Jenny åt ett annat håll. Det fanns ju fortfarande ett par cacher kvar att logga i centrum.

kalmar10_2000pxKalmar slott.

kalmar11_2000px

kalmar2_2000pxGodisbord på Kalmar slott. Är inte smålänningar kända för att vara snåla?

100 dagar

Men vad hände nu? Har PatoJen hakat upp sig på något vis?

Vi brukar retas lite med vår geokompis torado som har loggat väääääldigt många dagar i rad vid det här laget. De retsamma kommentarerna från vår sida brukar innehålla påståenden om att han är beroende och helt enkelt inte kan sluta, vilket han varje gång förnekar. Hur det är med den saken lär visa sig i framtiden. Vi brukar också påstå att vi aldrig ska ägna oss åt att logga en om dagen eftersom vi tror att det kan leda till att vi tröttnar på geocaching om det känns som ett måste.

Så vad är det som har hänt nu? Hur gick det här till?

100dagariradDet har blivit några dagar till sedan den här skärmdumpen togs …

Vi ska sluta med de här dumheterna. Men inte i dag.🙂

4 000 glada gubbar

Genom att leta gömmor och skriva på loggremsor har vi lyckats göra 4000 gubbar glada i år.

Vi var sugna på att åka till Gusum och Edsbruk för att logga ett par powertrails. LKPAKSN var pigg på att hänga på.

Vi hade tur med vädret. Det var ovanligt fint för att vara i november och ganska torrt i skogen.

Bland en större mängd granbarr hittade vi Näs PT B#2, som blev vårt 4 000:e fynd i år.

4000_1000pxLoggning av Näs PT B#2.

Hur var det nu, skulle vi inte hålla igen lite med cachandet under 2016? Som ni märker gick det sådär, för vi har inte loggat så här många något år förut sedan vi började med geocaching 2007.

4000iarÅrsstatistiken. Det har rent av blivit några till sedan vi passerade 4 000-strecket.

4000_2_1000pxDet kan faktiskt vara riktigt fint ute i november. LKPAKSN har ett eget namn på denna typ av landskap. Av hänsyn till våra läsare så avslöjar vi inte det här …

4000_3_1000pxEn kompis vi träffade på utanför Edsbruk. Men någon burk lyckades vi inte hitta här. Om det var det det märkliga djuret eller skogsarbetarna som härjat intill som var skyldiga till det vet vi inte.

LKPAKSN brukar vara medgörlig när kameran kommer fram. Men den här gången muttrade han något om att det var jobbigt att balansera på en kant över forsande vatten med en groda i näven. Bra jobbat, tycker vi!

4000_4_1000px

Timmertrubbel på VÖPT

Som geocachare kan man råka ut för markägare som inte alls tycker att det är någon bra idé att hänga plaströr i deras granar. Men det finns också de som till och med vill hjälpa oss att göra det.

Vi är ”delägare” i en av Sveriges största och längsta powertrails, VÖPT. Vår del av trailen, serie C, består av 205 gömmor och de flesta är PET-rör gömda i granar. Många PET-rör och många granar att hålla reda på alltså.

Alla våra andra cacher kan vi hitta tillbaka till utan problem. Vi kan på håll peka ut vilket träd eller vilken sten som utgör gömställe. Men när vi ska utföra service på VÖPT kan vi ibland behöva bete oss mer som cachejägare än cacheägare. Ja, det händer att vi måste använda gps för att hitta våra egna gömmor. Och ibland hjälper inte ens det.

Med tanke på hur många burkar det handlar om är det förvånansvärt sällan som vi behöver rycka ut just till VÖPT-cacherna. Oftast har orsaken till underhållsbehovet bestått i att det som var en skog när vi placerade ut gömman förvandlats till kalhygge och ett alternativt gömställe måste ordnas. Den som fällt träden har sannolikt inte ens sett att det funnits udda julgranspynt i dem. Men det finns undantag.

Nyligen hörde vår vän BHJ av sig och berättade att han kontaktats av en bekant som hittat en plastburk när han avverkade sina träd i nordligaste delen av Östergötland. ”Bekantingen” hade genast förstått vad det var fråga om och hört av sig till BHJ eftersom han visste att han är geocachare. Markägaren verkade en smula bekymrad över det inträffade och erbjöd sig att flytta burken till något annat träd i närheten som inte skulle fällas.

Vi avböjde det fina erbjudandet eftersom vi ändå skulle behöva ta ut nya koordinater. Då valde markägaren att i stället överlämna behållaren till BHJ, som i sin tur förmedlade den vidare till oss.

Härom kvällen besökte vi VÖPT-skogen och hittade en ny gran att placera C #20 V Ö P T i. Men visst är det ändå en solskenshistoria från de höstmörka skogarna?

timmertrubbel_1000px
Här blir bra!

Grattis fyraåringen!

I dag fyller bloggen fyra år. Det firar vi med en tjuvstart.

Tack till alla som orkar läsa om våra äventyr.

FAD ur grodperspektiv

Stora kalas är inte PatoJens grej. Jämna födelsedagar firas helst långt från all eventuell uppståndelse. Till exempel på det här sättet. Hur kom det sig då att vi blev medarrangörer till ett kalas för 1 000 personer?

Det började med en enkel fråga per mejl från pinkunicorn i augusti 2015. Han ville ta Sveriges största geocachingevent FAD till Linköping. Han undrade om vi ville vara med och arrangera. Det ville vi. Det verkade för roligt att säga nej till och med pinkunicorn vid rodret kändes det tryggt. Han har stenkoll och är bra på att delegera.

Mindre grupper med olika ansvarsområden bildades. Cachebyggande, städning, incheckning/reception … Det är mycket som ska fixas inför ett megaevent. Jenny hamnade i info-gruppen och fick uppdragen att göra media intresserade av eventet samt att när det närmade sig utforma det tryckta programmet och cachehäftet som skulle delas ut inför Mega Sweden FAD:s huvudnummer, mörkercachningen på kvällen.

Den sista tiden före eventet var ganska intensiv. Efter lunch dagen före den stora dagen drog det i gång på allvar, när Jenny, pinkunicorn och två tredjedelar av glenmo packade de 1 000 välkomstpåsar med bland annat program som alla deltagare skulle få vid incheckningen. Det kändes som att jobba vid löpande band på fabrik. Vi fick snabbt upp tempot och totalt tog det drygt tre timmar.

fad1_1000pxPackning pågår.

fad2_1000pxMedan vi höll på för fullt dök det upp en radioreporter från P4 Östergötland. pinkunicorn pratade på medan vi andra försökte lägga papper i påsar så ljudlöst som möjligt. Ni kan lyssna på radioinslaget här.

fad3_1000pxFärdigt!

Senare på kvällen kom ett golv till hallen med lastbil från en annan stad. Att hitta ett golv att lägga som skydd ovanpå Campushallens var nog den svåraste nöten att knäcka under förberedelserna. Skönt att det inte var vår nöt.🙂

fad4_1000pxEn bil kommer lastad – med ett golv.

På själva eventdagen fick Patric vara alltiallo och rycka in där det för tillfället behövdes medan Jenny tjänstgjorde som grodskötare. Dagen upplevdes därför mest ur grodperspektiv.

Geocachingens egen maskot, Signal the frog, hade nämligen anmält sig till eventet. Signal gillar att kramas, men pratar inte och behöver därför en röst vid sin sida. Det fick bli Jennys röst. Hon fick också sköta utdelandet av små presenter i form av Signal-TB:s till kramsugna besökare.

fad5_1000pxVälkomna till Mega Sweden FAD! Signal hjälper FAD-general pinkunicorn att hålla invigning.

fad17_1000px

fad6_1000pxSignal blev snabbt en populär deltagare.

Eftersom det var ganska svettigt att vara Signal smet hen ibland in i ett av hallens omklädningsrum för att i stället komma ut som team ninemile. Vilken överraskning!

Team ninemile och PatoJen svidade om till flygmekaniker och byggde varsitt flygplan.

fad7_1000px

fad8_1000px

Team ninemiles Concorde-inspirerade skapelse hade bäst lyftkraft när vi lät planen sväva ut över hallen. Båda missade dock den upphängda ”flygande tunnan” som var målet. Idén till årets FAD-loggbok kläckte Jenny på ett av info-gruppens möten. Vi ville hitta på något med lokal anknytning. Men vi hade också en budget att hålla vilket gjorde att vi tvingades skrota en del andra goda idéer. ”Vi låter besökarna vika pappersplan och skriva sina namn på!” tyckte Jenny och så fick det bli. Borgsquirrel utvecklade idén och kompletterade med den snygga tunnan.

fad12_1000pxLoggtunnan.

fad28_900pxMånga pappersplan blev det.

fad9_1000pxSignal rockar loss.

fad10_1000px

fad11_900px

fad19_1000pxFår det lov att vara en lott? Första pris var en gps från Garmin.

Mitt under megaeventet blev det filmfestival som var ett eget event i sig. Men när filmen skulle startas uppstod sedvanligt teknikstrul. Tur då att Signal fanns på plats för att hålla besökarnas humör uppe.

fad20_1000px

fad21_1000pxÄven studenterna på Campusområdet verkade uppskatta grodan.

fad18_1000px

Har du åkt bil med en groda någon gång? Inte? Det var en del bestyr med att få in Signal i baksätet, men efter lite puffande och knuffande var alla kroppsdelar inne och vi tog en tur till närmaste brandstation för att Signal skulle få känna sig hemma en stund (tack Borgsquirrel för idén).

fad16_1000px

fad22_3000pxPå eftermiddagen blev det allt trängre i hallen.

Vid 17.30 öppnades dörrarna och deltagarna försvann ut i mörkret med pannlamporna tända. Det betydde en lugnare stund för både groda och grodskötare.

fad14_1000px

fad15_1000pxFull fart ut i mörkret.

Vi lyckades locka ut team ninemile ur grodkostymen för att ta en paus från arrangerandet och i stället geocacha lite. Vi ville i vart fall logga de tio lab-cacherna som bara finns ett par dagar och hänga lite i FAD-baren som byggts upp i Gamla Linköping. I det området fanns också den i vårt tycke roligaste labcachen:

fad24_1000px

I den gamla telefonkiosken skulle man följa instruktioner som gavs i luren för att få koden som behövdes för att logga.

fad25_1000pxTeam ninemile loggar labcache.

En annan trevlig labcache vi hittade var Drums. Den var tyvärr ur funktion när vi var där men momentet, att trumma som en tok på en stock, kunde ändå utföras. Skönt att få värma upp sig lite i kyliga blåsten.

fad26_1000px

Efter en stund var alla tio labcacherna loggade.

fad27_1000px

Vid återsamlingen efter mörkercachningen avslöjades var FAD ska hållas nästa gång och det blir i Uppsala. Team ninemile tvingades motvilligt krypa ur Signal för gott. Eller inte. Hon har tydligen redan lyckats övertyga Uppsalaarrangörerna om att anlita henne som groda på nästa FAD. Men då får det bli tillsammans med en annan grodskötare, för då ska vi vara gäster.

fad23_1000pxHej då och på återseende!

Det stora kalaset är slut. Nu pustar vi ut. Hoppas att alla som kom till årets FAD hade riktigt roligt.

 

Om väggar kunde tala

Om väggar kunde tala, ja vad skulle just dessa väggar berätta?

I Säter finns ett av Sveriges kanske mest legendariska urban exploration-objekt, Fasta paviljongen, som varit rättspsykiatrisk klinik. Där finns också en cache med samma namn, som kräver grundlig research av byggnaden. Cachen satte oss verkligen på prov, ungefär tre timmar tog det för oss att lösa den. Vi fick be om lite distanshjälp, men vi tvingades också att utmana oss själva och göra sådant som vi inte trodde att vi skulle klara.

sater1

sater2

sater3

sater4

sater5

sater6

sater7

sater8

sater9

sater10

sater11

sater12

sater13

sater14

sater15