Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Karibienkryssning? Det är väl bara för blåhåriga amerikanska tanter? Kan det verkligen passa oss? Lyckligtvis bestämde vi oss för att ta reda på det. Vid första stoppet, Sint Maarten, fick vi ducka för att inte få jetplan i huvudet.

Ja, vi var fullproppade med fördomar när taxin släppte av oss vid kryssningshamnen i San Juan, Puerto Rico. Båten som vi skulle tillbringa närmaste veckan på hade vi sett redan på långt håll, för den var större än de flesta byggnaderna i staden. Definitivt det största flytande ting vi sett hittills.

Kryssning2018_118_3000px.jpg
Bilden är ett panoramafoto för att få med hela båten, därför ser den lite skev ut.

När Freedom of the Seas byggdes 2006 var det väldens största passagerarfartyg, då det gick om Cunardlinjens Queen Mary 2. I dag lär det ”bara” vara det 14:e största i världen eftersom andra bjässar har tillkommit. Men jämfört med till exempel kryssningsbåtarna som går över Östersjön så är Freedom of the Seas gigantisk.

Vi lämnade vårt bagage för ombordlastning men innan vi lastade på oss själva så passade vi på att logga cachen La buena vida. Vi försökte smyga ordentligt eftersom det var gott om vakter i hamnen. Som tur var såg vi cachen innan någon vakt såg oss.

Kryssning2018_141_1500px.jpg
La buena vida.

Sen gick vi ombord och båten var verkligen mäktig även på insidan. 15 våningar med ett kapell längst upp.

Kryssning2018_24_1500px.jpg
”Gågatan” med barer, en pub, diverse butiker, kafé och pizzeria som var öppet i stort sett dygnet runt. Eftersom all mat ingår så var det bara att gå och hämta om man blev sugen.

Kryssning2018_23_1500px.jpg

Kryssning2018_25_1500px.jpg

Kryssning2018_22_1500px.jpg
Ingen trängsel ombord än i alla fall.

Det finns både buffé och matsal med bordsservering, bara att välja vilket man är sugen på just den dagen. I huvudrestaurangen har gästerna samma bord och samma serveringspersonal hela veckan, vilket vi tyckte var personligt och trevligt.

Kryssning2018_21_1500px.jpg
Här åt vi de flesta av middagarna. Får man inte lite Titanic-vibbar?

Att vi över huvud taget fick idén att trotsa våra fördomar och testa en Karibienkryssning var mycket tack vare våra geocachingkompisar T@bibito som är vana kryssningsresenärer. De tipsade också om att vi var tvungna att testa drinken Old fashioned ombord, så bland det första vi gjorde var att besöka en av de drygt 20 barerna på båten. Vi beställde varsin Old fashioned och skålade för att vi lyssnat på T@bibito och även på vår vän LKPAKSN som också testat att kryssa och gett oss en del tips.

Kryssning2018_119_1500px.jpg
Skål T@bibito!

Nästa morgon lade båten till vid vårt första stopp, staden Philipsburg på en liten ö som trots storleken rymmer två länder. Vi klev av båten i den nederländska delen av ön som heter Sint Maarten.

Kryssning2018_26_1500px.jpg
Här kände vi oss välkomna.

Vi hade hyrt en bil i förväg och bilfirman hade lämpligt nog sitt kontor i hamnen, så snart kunde vi rulla ut på vägarna. Efter bara några kilometer korsade vi gränsen till nästa land, Saint Martin, den franska delen av ön.

Här var det inte fråga om några gränskontroller och ingen ville kika på våra pass. Gränsen markerades helt enkelt av en skylt med tillhörande cache, A Tale of Two Countries #4. Cachen hörde till franska sidan och därmed var ett av de två länderna loggat.

Kryssning2018_27_1500px.jpg
Tack sade vi och loggade A Tale of Two Countries #4.

Vi fortsatte vår rundtur. Det är inga som helst problem att köra runt hela ön på bara några timmar.

Kryssning2018_28_1500px.jpg
Patric på promenad i gränstrakter.

Kryssning2018_29_1500px.jpg
Nästa cache, Babit Point: Oyster Pond view, krävde lite klättring och vi fick leta i många hålor innan vi fann den.

Kryssning2018_30_1500px.jpg
Stickig kompis vid cachen. På resan fick vi uppleva hur olika öarna i Karibien kan vara. Saint Martin är en ganska torr ö utan särskilt mycket växtlighet och påminner en del om hur det kan se ut runt Medelhavet.

Kryssning2018_31_1500px.jpg
En by på östra delen av ön.

Kryssning2018_32_1500px.jpg
Schysst utsikt från hagen.

Orkan Irma 2017 gick mycket hårt åt Saint Martin och skadorna syntes fortfarande. Vi såg många förstörda bilar och hus och även vår hyrbil hade en del skrubbsår som Irma orsakat. Värst var förödelsen på den norra, franska, delen av ön.

Kryssning2018_33_1500px.jpg
Här har Irma inte varit snäll.

Kryssning2018_35_1500px.jpg
Den här dagen var vädret lugnt.

Kryssning2018_36_1500px.jpg
En bil som förmodligen kommit i Irmas väg.

För att komma åt cachen Orient Beach behövde ta oss in i ett inhägnat och bevakat bostadsområde, ett så kallat gated community. Det var enkelt eftersom vakten gått på rast och lämnat bommen öppen. Vi körde in och nästan ända fram till cachen som fanns vid stranden.

Kryssning2018_39_1500px.jpg
Gated community.

Kryssning2018_37_1500px.jpg
På denna sida av ön var det mycket sjögräs på stränderna.

Kryssning2018_38_1500px.jpg
Patric har Orient Beach i handen.

Kryssning2018_40_1500px.jpg
Utsikt över Anse Marcel.

Vi körde vidare mot öns västra sida och Saint Martins största stad Marigot. Medan folk satt på uteserveringarna, grillade kyckling och jublade över franska fotbollsframgångar så loggade vi virtuella cachen It’s About Time! Det var mycket enkelt, allt som krävdes var ett foto tillsammans med den fina jordgloben på torget.

När vi senare loggade cachen på nätet så upptäckte vi något roligt; den som loggat denna närmast före oss var vår kompis joaasp som bor bara några mil från oss. Världen är verkligen liten!

Kryssning2018_120_1500px.jpg
Här loggade vi precis efter joaasp, kul!

Vi hade ju ett land till att logga. Dags att åka till den nederländska sidan av ön.

Kryssning2018_41_1500px.jpg
Vi säger snarare hej då French Side! Även vid denna skylt skulle det finnas en cache men den kunde vi inte hitta.

Första cachen i Sint Maarten blev Pirates of the Caribbean som fanns på en bardisk. Vi fick förklara vad geocaching är för de närmaste gästerna vid bardisken, men det är oklart om de helt förstod varför vi var mer intresserade av en låda än av att ta en drink.

kryssning2018_143_1500px
Pirates of the Caribbean. Ännu ett land loggat.

kryssning2018_142_1500px
Det finns inte direkt några farliga djur på de här öarna, så det går bra att kliva ut i naturen när det behövs. Här loggar vi ännu en cache vid en annan gränsövergång.

Förutom att hitta geocacher i öns båda länder så var det en sak till vi ville uppleva när vi ändå var här. Därför tog vi oss till Maho Beach. Många av er har säkert sett bilder eller filmer därifrån. Stranden ligger precis i änden av landningsbanan på öns flygplats och när planen startar och landar stryker de verkligen över huvudet på folk som badar. Det ville vi uppleva!

Kryssning2018_42_1500px.jpg
Varning för jetström.

Kryssning2018_44_1500px.jpg
Maho Beach är verkligen en fin strand.

Vi hade turen att det kom flera flygplan som skulle landa medan vi var på stranden.

Kryssning2018_43_1500px.jpg
Dags att ducka!

Kolla gärna på vår lilla film från Maho också:

 

Det hade blivit dags att köra tillbaka mot båten.

Kryssning2018_46_1500px.jpg
Philipsburg.

Kryssning2018_45_1500px.jpg
Vårt flytande hem.

Kryssning2018_47_1500px.jpg
Dags att gå ombord för att kryssa vidare mot nya äventyr.

Kryssning2018_48_1500px.jpg

PatoJen har testat alla möjliga sätt att resa på. Men en grej hade vi inte testat förut (förutom ubåt och rymdraket alltså) och kanske hade vi inte heller kommit på tanken att göra det om vi inte inspirerats av flera geocachingkompisar. Men först drog vi västerut, för att så att säga komma i rätt startposition.

Först krävdes tre skutt av olika längd. Det första var inte så långt. Det tog oss till Londons stora flygplats Heathrow. Där fanns det många flyg att välja på för fortsättningen.

Kryssning2018_114_1500px.jpg
Vilken flight ska vi ta?

Det stod Miami som nästa stopp på biljetten. Dit skulle det gå flera plan, men vi lyckades hitta just det som hade platser för oss.

I Miami fick vi hämta ut våra resväskor från ett rullband för att dra dem några meter och sedan lämna dem på ett annat. Det berodde på att vår tredje och sista flygning räknades som inrikes.

Vårt mål, ön Puerto Rico i Västindien, räknas som amerikanskt territorium men inte som en amerikansk stat. Och för att snurra till det lite extra så är det ett eget land i geocachingstatistiken. Det gillar PatoJen.

Kryssning2018_1_1500px.jpg
Framme i Puerto Rico. Från hotellet kunde vi skymta massor av ljummet vatten.

Kryssning2018_117_1500px.jpg
På hotellets tak fanns pool utan trängsel. Den testade vi förstås. Men först hade vi lite annat att styra med.

Vi brukar säga att vi inte har varit i ett land förrän den första cachen är loggad, så vi gav oss ut i omgivningarna för att försöka ta oss till Puerto Rico på riktigt.

Det började lite trögt.

Cachen närmast hotellet, The Electric Pill, hade aldrig hittats, trots att det gått flera månader sedan den publicerades. I stället pryddes cachesidan på nätet av en hel rad blå gubbar, DNF:er. Vi hittade inte heller någon cache bland de sönderslagna resterna av en strandpromenad som orkanen Maria lämnat efter sig. Men det fanns ju många fler att leta efter.

Kryssning2018_134_1500px.jpg
Här någonstans skulle The Electric Pill finnas, men vi kunde inte hitta den.

kryssning2018_2_1500px
Stranden nära vårt hotell i utkanten av Puerto Ricos huvudstad San Juan.

I stället tog vi sikte på Estuary Stop 1 och det gick mycket bättre. Äntligen var vi framme i Puerto Rico på riktigt!

Kryssning2018_135_1500px.jpg
Estuary Stop 1.

Det var första cachen i en serie längs en promenadväg som sträcker sig ända in till centrum av San Juan. Vi gick hela sträckan och hittade de flesta av cacherna.

kryssning2018_3_1500px
Bra promenadväg där vi slapp den ganska intensiva trafiken.

Kryssning2018_137_1500px.jpg
Här hittade vi spår efter en vän. T@bibito was here.

Kryssning2018_138_1500px.jpg
Någon försöker smälta in bland buskarna.

kryssning2018_4_1500px
Det verkade populärt att paddla i lagunen som vi gick förbi på väg mot centrum.

kryssning2018_5_1500px
Vätskepaus. Medalla heter det vanligaste ölet i Puerto Rico. Ingen smaksensation, men helt okej i värmen.

I Puerto Rico finns många hotell. Men också en del hotell som inte längre är hotell. Anrika Normandie Hotel, vid cachen PT1 Paseo Puerta de Tierra, har en brokig historia. Det har förstörts av orkaner flera gånger men renoverats igen. Sedan 2009 står det dock övergivet.

kryssning2018_6_1500px
Normandie Hotel.

kryssning2018_7_1500px
Färgglatt på promenaden.

kryssning2018_8_1500px
Ett av forten i San Juan.

Kryssning2018_139_1500px.jpg
Ännu en cache hittad.

kryssning2018_9_1500px

kryssning2018_10_1500px
Kameleont?

Kryssning2018_140_1500px.jpg
Ännu en kompis. Tur att det inte fanns någon burk att leta efter just här.

kryssning2018_11_1500px
En påminnelse om att vi faktiskt är i USA, på sätt och vis i alla fall.

Kryssning2018_12_1500px.jpg
I de äldre delarna av San Juan är husen mycket färggranna.

kryssning2018_13_1500px

kryssning2018_14_1500px

Efter att ha promenerat genom gamla stan nådde vi ännu ett fort, Del Morro. Det ligger högt på en udde vid hamninloppet till San Juan och de stora gräsmattorna är populära bland drakflygare. Det gällde att se sig för så att vi inte blev intrasslade i några draklinor.

kryssning2018_15_1500px

Kryssning2018_116_6000px.jpg
Del Morro.

Kryssning2018_115_1500px.jpg
PatoJen vid Del Morro, där vi loggade Virtual Reward – Castillo San Felipe del Morro.

En tunnel under gräsmattan vid fortet leder till en kyrkogård. Tunneln är öppen för biltrafik och tydligen är det en oskriven regel att tuta när man kör in i tunneln för att tala om att ett fordon är på väg eftersom det inte går att mötas.

kryssning2018_16_1500px

Mysteryn Santa María Magdalena de Pazzis Cemetery ska lösas genom att läsa på några olika gravstenar. Det hade varit svårt nog att hitta rätt bland alla hundratals stenar. Men att grinden till kyrkogården var både stängd och låst och hindrade oss från att ta en närmare titt höjde svårighetsgraden ytterligare några snäpp. Vi försökte ändå och spanade genom staketet och även från muren ovanför kyrkogården och fick ihop åtminstone en del av uppgifterna. Men någon cache hittade vi inte.

kryssning2018_17_1500px
Lösningen till Santa María Magdalena de Pazzis Cemetery finns därnere någonstans bland alla gravstenar.

kryssning2018_18_1500px
Jenny försöker spana på kyrkogården uppifrån.

Nej, vi gav upp och promenerade tillbaka mot kullerstensgatorna i gamla stan.

Kryssning2018_19_1500px.jpg
Ett av alla färgglada hus.

Dags att säga hej då till Puerto Rico – för tillfället – för att ge oss ut på ett slags äventyr som PatoJen inte testat förut. Skulle detta vara någonting för oss? Det återstår att se.

kryssning2018_20_1500pxHej så länge, San Juan!

Gott nytt geocachingår!

I dag firade vi ut geocachingåret 2018 genom att gå på Nyårs Afton Event på Bondebacka i Motala.

Eventarrangörerna bonsan bjöd på bubbel och vi skålade tillsammans, vilket gav eventet en extra festlig inramning.

Efter eventet loggade vi en pusselmyst i Motala. I och med den loggen blev vi klara med årets mål att ha loggat minst tio cacher på varje datum i kalendern.

Årets mål är uppfyllt, tjohoo!

Ett annat mål vi hade i år var att logga minst fem nya länder. Det målet klarade vi med råge för under 2018 så har vi geocachat i totalt 20 länder varav 14 nya. Allt har vi inte hunnit berätta om på bloggen än, men det kanske kommer framöver. 🙂

Nu väntar nya mål, nya spännande geocachingäventyr och fler trevliga event. Och förhoppningsvis ytterligare några nya länder under 2019.

Vi vill önska alla bloggläsare Gott Nytt Geocachingår!

God jul!

PatoJen vill önska alla våra bloggläsare god jul!

Dan före dopparedan tog vi en paus i julstöket för att vara med på Dan före dan-event som hölls precis vid den pampiga julgranen som pryder torget i Motala. Eventet anordnades av en före detta Motalabo som numera är Bollnäsbo, proppan2. Mycket trevligt, hoppas att vi ses igen.

Hoppas att ni får en riktigt trevlig julhelg med lagom blandning av godsaker, social samvaro och geocaching! 🙂

Godjulevent_1500px
Tappra eventdeltagare i kylan.

Vi har varit en del i nya stadsdelen Vallastaden i Linköping. Nu vet vi hur det ser ut även under den. Det är mörkt och blött.

De flesta vi känner har redan loggat de olika cacherna som fanns och i vissa fall finns under universitetsområdet och det som nu har blivit Vallastaden. Men vi hade inte testat någon av de gamla innan vi gav oss på den relativt nya Smedstadån Urban Exploration.

Vi hörde av oss till Mr/Ms Aero och nämnde ord som pannlampa och vadarbyxor och de hakade på direkt.

Mjardevi1_1500px.jpg
På väg in i mörkret.

Mjardevi3_1500px.jpg
Långt och brett. Visste ni att det finns underjordiska motorvägar i Linköping?

Mjardevi4_1500px.jpg
Ms och Mr Aero på jakt efter ledtrådar.

Mjardevi5_1500px.jpg
Det verkar hoppfullt!

Mjardevi2_1500px
Mission completed – nästan.

Det underjordiska mysteriet löstes och visade sig ha en rolig tvist. Och efter loggningen dukade Mr/Ms Aero upp fika utanför sitt extrahem på parkeringen. En god avslutning på ett roligt äventyr.

Mjardevi6_1500px.jpg
Verkar praktiskt att ha huset med sig på flaket när man är ute och åker. Inklusive inbyggt fikabord.

När vi hämtat oss efter det intensiva julfirandet så var vi redo att undersöka vad det fanns mer för roligt att logga i Riga. Snart var vi en riktigt trevlig cache på spåren.

Vår hotell låg mitt i Gamla stan, så centralt det går att bo i Riga. Det hade fördelar: Fin miljö och nära till det mesta. Men också nackdelar: Vägen till och från vårt rum blockerades allt som oftast av olika turistgrupper.

Riga4_1500px
Ibland var det helt tomt mellan husen på hotellområdet. Men ofta inte.

Riga3_1500px
Vid hotellet.

Riga5_1500px
Någonstans i närheten av vårt hotell.

Som vi konstaterade i förra inlägget så har mycket hänt i Riga sedan vårt senaste besök, i vårt förra liv. Många byggnader har fräschats upp. Men det gäller inte alla.

Riga6_1500px
Här finns fortfarande lite jobb kvar att göra.

Vi gick en promenad längs floden Daugava och hoppades att regnmolnen skulle fortsätta hålla sig på avstånd. De lydde trevligt nog.

Riga7_1500px

Riga27_1500px
Vid promenadstråket längs floden hittades Krasta ielas promenāde – N (BYOP).

Riga8_1500px
Eiffeltornet? Nej, det är Rigas radio- och tv-torn.

Vi närmade oss så småningom stadens centralmarknad som är inrymd i fyra hangarer som ligger på rad. Fru PatoJen hoppades att få tag på en snygg dam att ta med hem.

Riga10_1500px
Rigas centralmarknad.

Och visst fanns det massvis med vackra kvinnor på marknaden. Så många att det tog tid att välja.

Riga9_1500px

Till sist blev det denna tjusiga trätjej som fick följa med hem.

Riga22_1500px
Nytillskott till samlingen.

Shopping är inte PatoJens grej egentligen, så ganska snart slutade vi glo på prylar och återgick till att glo på gps:n i stället.

Det var en ren slump att vi klickade upp multin Krustceles. Den verkade rolig, så vi bestämde oss för att testa att lösa den och plötsligt satt vi på en spårvagn på väg mot en av Rigas förorter, ivrigt spanande.

Riga38_1500px
PatoJen på spåret – förhoppningsvis på väg mot en geocache.

Vi hade en teori om hur det skulle vara och följde den. Man kan säga att det blev fel. Inte jättefel men ändå ganska fel.

Riga28_1500px
Cisterner och nedgångna fabriksbyggnader, men ingen cache.

Men hoppet levde fortfarande för att vi trodde oss ha sett något användbart under resan och efter en liten promenad så hittade vi den speciella spårvägskorsning som vi sökte och strax därefter även en plastburk.

Riga12_1500px

Riga11_1500px
Vi kom ju rätt till sist.

Dags för lunch och varför inte prova en lokal rätt. Soppa med surkål i bröd.

Riga13_1500px
Lite smaklöst men mättande.

En av få saker som vi planerat i förväg att göra i Riga var att ta oss till Mezaparks, ett stort grönområde i stadens utkant med cacheserien Mezaparks trail som vi hört mycket gott om, så det blev en spårvagnstur till.

Riga15_1500px
Vid ingången till Mezaparks.

Riga29_1500px
Fiffigt gömställe vid Mezaparks.

Riga30_1500px
Parken är snarare en skog med gott om stigar …

Riga16_1500px
… och en del trevliga uteserveringar.

Plötsligt blockerades vår väg av en lång mur som bara fortsatte och fortsatte genom skogen. Resterna av koncentrationslägret Kaiserwald.

Riga23_1500px
Här låg Kaiserwald.

Även vi kan rekommendera Mezaparks-trailen. Bra gömmor i fin och varierad men ändå stadsnära natur.

I närheten fanns också en viruell cache mitt inne på en jättestor kyrkogård.

Riga17_1500px
Här loggade vi virtuella Brothers Cemetery Virtual Reward.

Earthcachen Brivibas piemineklis tog oss till en annan plats värd ett besök, men nu mitt i stan. Det gällde att ta en ordentlig titt på Frihetsmonumentet men det var minst lika intressant att studera vakterna som stod där med ansikten lika stela som skulpturernas.

Riga19_1500px
Det är nog inte lätt att få dessa herrar att dra på smilbanden.

Vi hade också fått ett tips av team ninemile. ”Ni måste gå till tehuset”, tyckte de. Inte bara för att logga cachen TeaHouse TB/GC Graveyard, som har flest favoritpoäng av Rigas cacher, utan också för att lokalen är så mysig. Tur att vi lyssnade på dem.

Riga25_1500px

Riga33_1500px
TeaHouse TB/GC Graveyard har fått nästan 700 favoritpoäng. Bara hinten är värd en.

art_academy var desto kämpigare att hitta. En lurigt gömd cache och en hoppande gps vid en högtrafikerad gata. När vi rotat runt bland blomlådorna en stund började nog butiksinnehavaren tycka synd om oss för hon kom ut, smilade och pekade på rätt ställe. Tack för det.

Riga31_1500px
Var är art_academy?

Riga32_1500px

En av de sista cacherna vi loggade blev D5/T5-cachen All-rounded challenge och även den vållade vissa problem. Det var klurigt att hitta rätt väg ner i underjorden men efter att ha frågat oss fram kom vi till sist från rätt håll och kunde logga.

Riga34_1500px
All-rounded challenge.

Innan det var dags att åka till flygplatsen så hann vi testa en lokal maträtt till. Vad sägs om en meter korv? Trots att vi delade så var det ändå en halvmeter för mycket.

Riga20_1200px
Man blir ju mätt bara av att titta på den.

Riga18_1500pxDags att säga hej då till Riga.

… Lettland!

Vi har varit i Lettland förut. Men det var i vårt förra liv om ni förstår vad vi menar (och det gör ni ju) så det räknas inte.

Egentligen hade vi redan sett ut vilket land som skulle bli vårt 50:e geocachingland, men så insåg vi att det ju faktiskt gick att klämma in en resa till innan och då passade Lettlands huvudstad bra.

Riga35_1500px.jpg
Vi köpte snålflygbiljetter och då gäller det att hålla koll på vad bagaget väger. Det gäller ALLT bagage.

Riga36_1500px.jpg
Detta lilla plan skulle ta oss med på ett skutt över Östersjön.

Riga37_1500px.jpg
Sådär ja, hjulet är ordentligt utfällt, då kan vi landa.

Riga har förändrats en hel del sedan vi var där förra gången för drygt tio år sedan. Som vi minns det var det många fler slitna hus i centrum då.

Riga24_1500px.jpg
Gatan utanför vårt hotell.

Strax efter att vi kommit fram så började julfirandet. Är det inte lite tidigt, tänker ni kanske. Eller sent, möjligen? Nja, det beror ju på hur man ser det. I Riga är det jul året om förstår ni, av den enkla anledningen att julgranen sägs ha uppfunnits där. Därför står alltid en gran framme på ett av torgen i Gamla stan och den har dessutom fått en egen virtuell cache. TFCT (The First Christmas Tree) blev vår första cache i Lettland och det kändes riktigt bra att fira jul och land nummer 50 på samma gång.

Riga21_1500px.jpg
God jul!

Vi fortsatte promenaden och loggade ytterligare en cache, Akmens tilts /Stone bridge, med fin utsikt över stan.

Riga2_1500px.jpg
Patric på väg mot Akmens tilts /Stone bridge.

Riga1_1500px.jpg

Riga26_1500px.jpg
Nummer två i Lettland loggas.