Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Andra gången gillt

Första försöket att få en FTF i Makedonien gick ju inget vidare. Frågan var om vi skulle lyckas andra gången?

Det fanns tid att göra ännu en utflykt till Makedonien. Vi började verkligen få rutin på det här med att korsa gränser.

albanien58_1000pxGränsen är nära, fram med alla dokument.

Vi tog en ny promenad på den branta grusvägen ner mot Ohridsjön.

albanien59_1000px

Men denna gång gick vi inte hela vägen ner till vattennivån.

albanien60_1000px

Nej, efter att ha studerat rätt spoilerbilder hade vi förstått var vi skulle leta. På utsiktsplatsen ovanför stranden där vi hade yrat runt några dagar tidigare. Med rätt information var ST. NIKOLA lätt att hitta. Och trevligt nog hade ingen annan cachare haft vägarna förbi. Det hade gått nästan en månad sedan cachen publicerades.

albanien61_1000pxVår första FTF i Makedonien, nionde FTF-landet.

albanien62_800pxDär satt den! Signaturen alltså.

albanien63_1000pxUtsikt från cachen mot byn Trpejca.

Eftersom loggningen gick snabbt och smidigt hade vi tid att besöka ett land till, nämligen republiken Vevčani. För att komma in där behövde vi inte vissa några handlingar för någon gränsvakt. Till Vevčani är alla välkomna.

I själva verket är det en liten bergsby som utropat sig till egen republik och infört egen valuta. Vem som helst kan bli medborgare i landet. Fast tyvärr är det bara på skoj. Vi hade gärna lagt ytterligare ett land till vår statistik.

albanien64_1000pxVevčani.

Där tågen har slutat rulla

Kolla där, en massa tåg! De måste vi titta närmare på.

Egentligen var vi på väg till Makedonien – igen. Men i byn Prrenjas fick vi en skymt av något spännande och var ju bara tvungna av stanna.

Ett helt övergivet stationsområde, inklusive långa rader av lok uppställda på några av spåren. Som om de sov och väntade på att få börja rulla igen. Det kommer nog inte att hända.

Järnvägsverksamheten i Albanien är i stort sett nedlagd och runt Tirana har till och med en del av spåren brutits upp. Kanske kommer det hända även i Prrenjas vad det lider. Men än så länge står de där, loken, och hoppas på bättre tider.

Vi tog oss en ordentlig titt och hittade också ett ställe som var perfekt för en cache. Så välkomna att logga Last stop PRRENJAS . Snart är det kanske försent.

Albanien46_1000px

Albanien47_1000px

Albanien48_1000px

Albanien49_1800px

Albanien50_1000px

Albanien51_1000px

Albanien52_1000px

Albanien53_1000px

Albanien54_1000px

Albanien56_1000px

Albanien55_1000px

Albanien57_2500px

FTF – men i vilket land?

Har politik och geocaching någonting gemensamt? Det finns i alla fall länder där de två blir ett.

Innan vi styrde mot nästa landsgräns svängde vi in på den kanske längsta återvändsgatan vi åkt på någonsin. Efter flera mil på gropig och bara delvis asfalterad väg, genom ett landskap som blev allt mer dramatiskt, försvann vägen in i en tunnel.

Albanien_DB_28_1000px

När vi körde ut i ljuset i andra änden tog vägen slut på en kaj som var full med parkerade fordon. Det gick inte att komma längre om man inte tog färjan och dagens enda tur hade redan gått. Men vi tog en fikapaus och beundrade de fina omgivningarna. Trakten runt den långsmala Komani-sjön påminner mycket om Norges fjordlandskap.

Albanien33_1000px”Jaha, ska du åka nu. Vänta då så ska jag flytta på min bil så fort de tre bilarna som står för min har flyttat på sig.” Parkeringssituationen vid Komanis hamn är lite speciell.

Albanien32_1000pxKomani-sjön.

Eftersom vi hamnat på en återvändsgata var det bara att vända. Och det var ju tur, för på tillbakavägen träffade vi på en raring som ville korsa vägen.

Albanien34_1000pxNär en sköldpadda vill gå över gatan får man snällt vänta.

Vi valde att hålla oss kvar på det mindre vägnätet och fortsatte längre upp bland bergen som brukar kallas de albanska alperna. Det var glest mellan byarna och ännu glesare mellan geocacherna.

Albanien35_1000pxNågonstans i närheten av Pukë.

Albanien36_1000pxPukë.

Albanien37_1000pxBunkrar som denna finns både här och där.

Albanien38_1000px

Albanien39_1000pxTypiska albanska hässjor.

Albanien40_1000px

Albanien41_1000pxEnda cachen på den många mil långa vägen, Scenic road (mycket passande cachenamn). Så det var ju tur att vi hittade den.

Till slut kom vi ut på en väg med helt annan standard än vi sett någon annanstans hittills under resan. En bred motorväg med i princip samma kvalitet som hemma. Enda skillnaden var alla människor och djur som använde vägrenen som gångbana. Inte så vanligt i Sverige på den typen av väg.

Denna lyxiga sträcka asfalt går från Laç norr om Tirana in i Kosovo. Det var just till Kosovo vi var på väg nu.

Albanien_DB_29_1000px

Albanien_DB_30_1000pxGränspassering nu igen. Här talade personalen mycket bra engelska och var nästan överdrivet artiga. De verkar uppskatta att turister besöker landet.

Albanien_DB_31_1000pxMot Prizren!

Redan vid första cachen vi loggade, mitt inne i Prizren, blev vi påminda om det spända läget och den politiska situationen i det här området. I vilket land befann vi oss, till exempel?

Ja, det beror på vem man frågar. Kosovo har utropat sin självständighet och fått stöd av en majoritet av FN:s medlemsländer. Men det räcker inte när länder som Ryssland och Kina använder sitt veto och säger nej till att godkänna suveränitet. Serbien hävdar att Kosovo fortfarande är en del av just Serbien och den linjen har Groundspeak valt att följa tills vidare. En logg i Kosovo innebär alltså att det är Serbien som blir grönt på geocachingkartan.

Men det förutsätter förstås att man hittar en cache som ligger i Kosovo både i verkligheten och virtuellt. The League of Prizren och cachen med samma namn ligger geografiskt definitivt inte i Albanien, men cachen är registrerad i det landet på geocaching.com. Det blir lättare att förstå detta om man betänker att denna för Kosovo historiskt viktiga byggnad bombades sönder under kriget 1999. Det är naturligt att cacheutläggaren inte vill att det på cachingsidan ska stå att den tillhör det land som låg bakom bombningarna. Vår första cache i Kosovo gav oss alltså ytterligare en logg i Albanien, vilket vi insett redan i förväg. Men snart skulle det ordna till sig. Med råge.

Albanien42_1000pxThe League of Prizren har haft en viktig funktion i landets frihetskamp.

Albanien43_1000pxCachen The League of Prizren.

Vi lämnade staden Prizren och slingrade oss upp i bergen strax utanför. Siktet var inställt på View over Prizren, en cache som legat till synes orörd sedan publiceringen trots att det gått nästan en månad.

Albanien44_1000pxPå FTF-jakt i Kosovo. Då behöver man inte springa.

Albanien_DB_32_1000pxMånga stenar var det att leta bland …

Albanien_DB_33_900px… men till sist så.

Cachenamnet stämde. Visst var det utsikt över Prizren. En grym sådan.

Albanien45_1000px

Kosovo, eller Serbien om man föredrar det, blev vårt 40:e geocachingland och just denna burk gav oss även vårt åttonde FTF-land. Utlands-FTF är, som många av er vet, bland det roligaste PatoJen vet.🙂

Montenegro har blivit ett populärt resmål bland svenskar och det går till och med charterresor dit. Ett solsäkert land, skulle man ju kunna tro, men när vi var där så såg vi inte mycket av solen.

Vi tog Albaniens motsvarighet till E4:an, SH1, norrut mot gränsen. En liten bit var det faktiskt motorväg på riktigt, med två filer i varje riktning, om än gropigare än hemma. Vägskyltar förekommer nästan inte, inte ens på de största vägarna, så det var bra att vi hade gps med oss och visste vart vi skulle ta vägen.

Albanien26_1000pxSå här kan det också se ut på huvudvägen som går genom Albanien.

Efter att ha gjort två gränspassager dagen innan kände vi oss varma i kläderna när det gällde sådant. Kön för att komma in i Montenegro var lite längre än till Makedonien, men det gick relativt snabbt ändå.

Albanien27_1000pxTackar!

Det märks tydligt att Montenegro är ett mer välmående land än Albanien och Makedonien. Husen ser överlag mer välunderhållna ut och vägarna är bättre. Det beror kanske till viss del på att det är ett ganska utvecklat turistland, medan jämförelsevis få reser till exempelvis Albanien.

Längs Budvanska rivieran ligger turistorterna på rad och vi åkte genom den ena efter den andra.

Albanien28_1000pxMedelhavet!

Efter att ha gått bet på en cache nådde vi hamnen i Bar och där vände turen. Barska Plovidba blev vår första cache i Montenegro, land nummer 39.

Albanien_DB_19_1000pxBarska Plovidba.

Medan Jenny loggade och Patric vaktade den tjuvparkerade bilen började det att regna. Först lite, sedan mer och mer. Sedan kom åskan också. Då gick vi upp på ett berg för att logga Crkva Sveta Petka Sutomore vid en fin liten kyrka.

Albanien_DB_20_1000pxPatric tar skydd mot regnet i portalen. Hjälpte föga.

Albanien_DB_21_1000pxI finkan? Nä, bara utanför staketet runt kyrkan. Där hittade vi Crkva Sveta Petka Sutomore.

Vi åkte sedan vidare mot huvudstaden Podgorica, genom ett fint och bergigt landskap som påminde lite om Norge i Medelhavstappning. Broar, långa tunnlar, fjordliknande sjöar. Synd bara att molnen lagt sig som ett lock över landskapet.

Albanien_DB_22_1000pxEtt snabbstopp vid Skadarsjön för att logga Virpazar. Här kunde man åka båt på sjön, men det var inte väder för det.

När vi nådde Podgorica åskade det rejält. Men efter fika på en uteservering med tak blev det en rask promenad till en park för att åtminstone logga en av de tre cacherna i staden, Bridges of Podgorica – Moscow Bridge.

Albanien_DB_23_1000px

Albanien_DB_24_1000pxVid Bridges of Podgorica – Moscow Bridge.

Innan vi lämnade landet fick vi ge oss ut i vätan ytterligare en gång, för att ta en bild av oss med Skadarsjön i bakgrunden till earthcachen Lake Skadar – Cryptodepression.

Albanien_DB_25_1000pxVad gör man inte för en earthcache?

Efter att ha blivit insläppta i Albanien igen ville vi försöka hitta en gammal bro utanför Shkodër. Inte för att det fanns någon cache där för det finns ju nästan inga sådana i Albanien, utan för att vi sett en bild på bron och tyckte den var fin.

Vi visste ungefär vilken riktning vi skulle köra från Shkodër, men efter att ha åkt många kilometer på en slingrig väg som bara blev mindre och mindre så började vi misstänka att det inte var riktigt rätt. Vi stannade och försökte fråga några män om de visste vart vi skulle. De kunde inte engelska, men då visade vi bilden i vår guidebok och de sken upp och förklarade med händerna att vi åkt för långt och måste vända. Sedan förklarade de, fortfarande genom gester, att de skulle däråt och att vi kunde köra efter dem.

Det visade sig att vi passerat nära bron men missat en avtagsväg.

Albanien_DB_26_1000pxVi hittade den till sist, med hjälp.

Albanien_DB_27_2500px

När vi kom tillbaka till Tirana hade åskovädret nått även dit, så kvällens sittning i takbaren på hotellet blev extra mysig med alla blixtar över staden.

Albanien30_1000pxBarutsikt.

FTF-strul i Makedonien

Vi tog bilen till Makedonien och lärde oss att det är dumt att titta på fel spoilerbild.

Efter några dagar i Tirana var vi sugna på att vidga våra vyer. Det fick bli en biltur till grannlandet Makedonien och ett varv runt den stora sjön Ohrid.

Att köra bil i Albanien är väldigt annorlunda än hemma. Det är inte bara trafikintensiteten och den nära relation som många tycks ha till signalhornet som skiljer, utan inte minst vägstandarden. En riksväg kan vara liten och krokig. En motorväg kan abrupt ta slut. Och regler om förkörsrätt är olika från rondell till rondell. Man måste också vara beredd att väja för åsnor, höskrindor och försäljare med allt från pappersnäsdukar till pass i varuutbudet.

Albanien19_1000pxUtsikt över Ohridsjön från albanska sidan med Makedonien på andra sidan vattnet.

Längs den slingrande serpentinvägen ner mot sjön loggade vi Bennies Balkan Box (AL)Bennie verkar vara en riktigt berest person med cacher både här och där. Vi har tidigare loggat en av hens geocacher, det var i den övergivna staden Pripyat i Ukraina. När vi kom tillbaka till bilen stod en tiggare där och väntade. Han fick några mynt innan vi for vidare.

Albanien20_900pxBennies Balkan Box (AL).

Inför resan hade vi läst på om hur det fungerar att korsa gränser på Balkan. Till exempel var det skulle kunna bli problem av olika anledningar och vilka dokument som krävs. Redan när vi förbokade hyrbilen så dubbelkollade vi också att det var tillåtet att ta med den till de länder vi tänkt besöka. Det gick bra utan något pristillägg, vilket annars är vanligt. Däremot måste man i dessa länder ha ett så kallat grönt kort, vilket är dyrare att skaffa för en hyrbil än för sin privata bil. Strax före gränsen till Makedonien fanns små bås, nästan som busskurer, som vi gissade kunde ha något med de gröna korten att göra och det stämde. Vi löste vi ett sådant som gäller i alla europeiska länder i två veckor. Det kostade drygt 400 kronor. Sedan var det bara att ställa sig i kö vid gränskontrollen.

Vi hade bara några få bilar framför oss, men här gjordes arbetet grundligt och helt manuellt. Först synades våra pass och papper av en albansk gränsvakt. Sedan fick vi köra fram till nästa kur där de makedonska myndigheterna skulle kontrollera oss. Den gränsvakten var väldigt pratsam och gav oss tips på sevärdheter vi inte fick missa. Bland annat rekommenderade han varmt ett besök i hans hemby. Vi kände oss verkligen välkomna till Makedonien.

Albanien_DB_12_1000pxI väntan på att lämna Albanien.

Albanien21_1000pxVälkommen till Makedonien!

Albanien_DB_13_1000pxHuvudvägen runt Ohridsjön.

Vi följde gränskontrollantens råd och svängde in till Sveti Naum, ett kloster vid underjordiska källor som sjöns vatten kommer ifrån. Där hittade vi Ohrid-Saint Naum som gjorde att Makedonien blev vårt geocachingland nummer 38.

Albanien22_1000pxEn något stel mugglare tittade på oss medan vi letade reda på Ohrid-Saint Naum.

Albanien23_1000pxVi tog även en båttur för att titta på källorna …

Albanien24_800px… med Nikola som rorsman. Han hade många roliga berättelser från trakten att delge oss.

Området är mycket kuperad och det finns flera nationalparker. Vi åkte upp till en utsiktspunkt i en av dem.

Albanien_DB_14_1000pxHär betalas en avgift på några kronor för att få köra i nationalparken.

Albanien_DB_15_1000pxMysterycachen Chocolate Banana tog oss till den här rastplatsen som inte ser ut att vara så välanvänd.

Albanien_DB_16_1000pxEfter ett antal serpentinsvängar fick vi se Ohrid från ovan.

Även om staden Ohrid verkar locka en hel del turister så såg vi också övergivna byggnader.

Albanien25_1000pxHotell Palace har inga gäster längre.

På makedonska sidan av sjön fanns två ologgade cacher och vi var förstås frestade av att försöka få ett nytt FTF-land. Den ena valde vi bort eftersom det krävdes båt, men den andra verkade det gå stig till. Vi lämnade bilen och började gå de många höjdmeterna ner mot sjön, där ST. NIKOLA skulle vara placerad vid en grotta.

Albanien_DB_17_1000pxPå väg mot ST. NIKOLA, tror vi.

Vi nådde till sist en jättefin plats vid sjön och började leta. När vi inte hittade något tittade vi på spoilerbilderna som vi laddat ner i förväg. Men det var något konstigt med dem. Vi såg en strand och en mur och lite växtlighet. Där vi befann oss fanns en strand, en mur och lite växtlighet. Men bild och verklighet var bara lika varandra, inte identiska. Vi funderade på om bilden kanske kunde vara gammal och platsen förändrats.

Albanien_DB_18_1000pxVar är ST. NIKOLA?

Mörkret började falla och med tanke på att vi hade några timmars körning tillbaka till Tirana så tvingades vi till sist erkänna oss besegrade, även om det bar emot.

Väl tillbaka på hotellrummet, med wifi-uppkoppling, tittade vi på cachen och spoilerbilderna igen. Det var bara det att dessa bilder föreställde en helt annat plats än de vi granskat tidigare på dagen. I fält hade vi helt enkelt tittat på fel bilder bland de nedladdade. De rätta bilderna visade inte en strand, utan en gräsyta på en höjd samt några större stenar. Hoppsan, så tokigt det kan bli.

 

Soloevent – igen

Luktar vi illa? Ser vi farliga ut? Eller är det bara inte tillräckligt intressant att umgås med plastburksletande svenskar på resande fot?

Vi hade ju redan tömt Albaniens huvudstad Tirana på alla tillgängliga cacher, det vill säga tre stycken, redan första dagen där. Men vänta nu, det fanns ju faktiskt en ikon till på kartan. En pratbubbla. Det vill säga ett event. Vårt event.

Tidigare har vi ordnat event i Sverige, Maldiverna, USA, Turkiet, Singapore, Australien och Mauritius och vi var sugna på att hålla ett även i Albanien för att förhoppningsvis träffa andra cachare och få lite lokala tips. Men geocaching är inte särskilt utbrett i Albanien. Här kommer lite statistik från Project GC:

  • 38 medlemmar på geocaching.com har angett Albanien som hemland
  • 17 av dem har loggat mer än en cache
  • 3 har loggat minst tio cacher
  • I hela landet finns cirka 70 geocacher att logga

Tirana är inte heller någon stor turistort. Så det var kanske inte så förvånande att vi väntade förgäves på några att prata med på Skanderbegtorget, som vi valt ut som eventplats för Meet the Swedes – Albania edition. En slovakisk geocachare hade anmält sig först, men meddelade sedan att han inte skulle hinna i tid. Så där stod vi, på det stora torget, med en svensk flagga. Ensamma men ändå mitt bland alla människor som skyndade förbi.

Det har hänt förut. I både Maldiverna och Singapore hade vi noll deltagare utöver oss själva. Bättre lycka nästa gång, vart det nu blir.

Albanien_DB_5_2500pxPatric i väntan på eventdeltagare.

Albanien_DB_6_1000pxSveriges flagga möter Albaniens. Gruppfoto på eventdeltagarna.

Tre av fyra i Tirana

Varför ska ni åka till Albanien? Vad ska ni göra där?

De två frågorna fick vi svara på gång på gång när semesterplanerna inför sommaren kom på tal. Jo, för att vi fått för oss att det skulle vara väldigt fint där. Och för att vi inte varit där ännu förstås.

Det går inga direktflyg från Sverige till huvudstaden Tirana, så vi flög via Belgrad. Sista sträckan med ett ganska litet propellerplan. Vi landade i Tirana mitt i natten.

Albanien13_1000pxUtsikt från hotellet.

Efter lite sovmorgon var vi förstås väldigt ivriga att ge oss ut och upptäcka staden och även logga några cacher. Det senare var ganska snabbt gjort. Det fanns fyra burkar i hela Tirana. Skulle vi spara på dem så att vi kunde ta en om dagen åtminstone? Nej, vi tog en promenad och hittade tre av de fyra redan första dagen. Den fjärde hade fått ett antal DNF:er och var troligen borta.

Albanien1_1000pxGatan utanför vårt hotell. Trafiken i Albanien är ett kapitel för sig.

Albanien_DB_1_1800pxSkanderbegtorget, Tiranas mittpunkt.

Första cachefyndet i Albanien blev Et’hem Bey Mosque and Clock Tower, vid klocktornet som är ett av stadens mest kända byggnader. Det var inga som helst problem att få syn på burken, som satt bakom en informationstavla. Men det gällde att vara snabb för att få fatt på den obemärkt eftersom taxistationen och en välbesökt moské låg precis intill och det var fullt av folk på platsen. Albanien blev vårt 37:e geocachingland.

Albanien2_1000pxEt’hem Bey Mosque and Clock Tower.

Albanien15_1000pxPatric på väg upp i klocktornet.

Albanien14_1000pxFrån klocktornet hade man god utsikt över centrala Tirana.

Albanien3_1000pxVi misslyckades att hitta 25 procent av cacherna i Tirana. Här skulle Treat ha funnits, men den var nog borta.

Albanien var en kommunistdiktatur fram till 1991 och har varit ett av Europas mest slutna länder. Även om situationen är annorlunda nu, så märks ändå spår från den tiden. Det finns få varor i butikerna jämfört med hemma och allt är väldigt billigt. Men det är också ett mycket fattigt land. Vi upplevde att människorna överlag var väldigt trevliga och nyfikna. De flesta kan inte engelska och menyer på restauranger är i regel bara på albanska, så vi fick helt enkelt lov att lära oss några vanliga matord för att i alla fall ha en liten aning om vad som kunde förväntas komma på bordet.

Albanien4_1000pxSkyltar och anslag som uppmanar till att anmäla korruption kan ses här och där.

Albanien5_1000pxDëshmorët e kombit är huvudboulevarden genom Tirana. Här hölls parader under kommunisttiden.

Albanien_DB_8_1000pxHär höll Albaniens motsvarighet till KGB tidigare till. I dag är det ett museum.

Den andra av de tre cacherna i Tirana, BERLIN, hittades i en bunker mitt i stan. Sådana här såg vi många när vi åkte runt i landet, mest i gränstrakterna.

Albanien6_800pxPatric har loggat BERLIN.

Inte långt från denna cache finns en av de mest spektakulära byggnaderna i Tirana, en pyramid som byggdes som mausoleum åt diktatorn Enver Hoxha men användes som museum. Nu ser byggnaden övergiven ut men används tydligen av ett tv-bolag.

Albanien_DB_2_1800px

Albanien_DB_11_1000pxEnver Hoxhas mausoleum, Pyramiden.

I närheten av Pyramiden hittade vi den tredje och sista cachen som var tillgänglig i Tirana, Bell of Peace. Hm, vad skulle vi nu ägna resten av semestern åt?

Ni behöver inte vara oroliga, vi lyckades lösa den biten och fortsättning följer i kommande inlägg.

Albanien_DB_3_1000pxVad gör Patric därnere? Loggar en cache så klart, i detta fall Bell of Peace.

 

Albanien_DB_4_1000pxDet finns gott om gatuhundar i Tirana. Vi märkte att de hittat en metod för att tryggt korsa de högtrafikerade gatorna. De stod helt enkelt och väntade tills några människor gick över och hängde på.

Albanien7_1000pxTirana är en sliten men samtidigt färgglad stad.

Albanien9_1000px

Albanien12_1000px

Albanien8_1000pxDe flesta huvudstäder ligger vid kusten, vid en större sjö eller genomkorsas av en flod. Även genom Tirana går en flod, men Lana är inte så bred.

Albanien_DB_7_1000pxSom vi nämnt ovan är det svårt att göra av med semesterkassan i det här landet. Räkna med att få betala sju kronor för en öl och lika mycket för ett glas vin. På lite finare hotell och restauranger är priset det dubbla ungefär. Fortfarande stor skillnad mot hemma. Men då ska man ha i åtanke att medellönen i landet ligger på cirka 2 500 kronor i månaden.

Albanien18_1000pxVad ska vi äta? Bra med bilder i menyn som hjälp när allt står på albanska.

Albanien_DB_9_1000pxHade vi vetat hur stora portionerna var så hade vi skippat förrätterna … Middag för två, sju rätter sammanlagt och två öl var, drygt 100 kronor totalt. Nej, vi orkade inte äta upp.

Albanien_DB_10_1000pxPå trottoarerna kunde man bland annat köpa gamla mobiltelefoner, som klassikern Nokia 3310. Eller varför inte ett nytt pass? Pass och id-kort var bland de vanligaste varorna hos gatuförsäljarna. Vi avstod från att göra affärer.

Albanien10_900pxVårt hotell, Mondial.

Albanien11_1000pxHotellet hade en trevlig takbar med utsikt över staden.