Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Dags för ännu en resa mot nytt geocachingland för PatoJen. Vi började med att ta rygg på en bil som av registreringsskylten att döma var på väg åt rätt håll.

Dublin23_1500pxARN, japp dit ska vi!

På flygplanet mot den gröna ön hamnade vi bredvid en trevlig irländska. Så fort hon insåg att vi var på väg för att besöka hennes hemland för första gången så började hon skriva på en lista med tips över saker att se och restauranger och pubar värda ett besök. När hon var färdig var listan tre A4-sidor lång och vi insåg att Irland nog är ett ställe vi kommer att vilja besöka flera gånger. De fyra dagar vi hade framför oss skulle inte vara tillräckligt.

Dublin1_1500px
Inflygning över den gröna ön. Vacker redan från luften.

Vi hade bokat hotell mitt i centrala Dublin och efter att ha lämnat bagaget gav vi oss ut på stan direkt.

Dublin15_1500px
Dublin ser ut precis som vi föreställt oss.

Dublin18_1500px
Fina hus och mysiga pubar överallt.

Vi var så klart ivriga att logga vårt geocachingland nummer 49 och tog sikte på The Waxies Dargle som skulle finnas inte alls långt från hotellet. Ledtråden var klockren och vi hittade cachen mycket snabbt. Roligt med så enkelt gömda cacher mitt i storstäder.

Dublin24_1500px
The Waxies Dargle, vår första cache i Irland.

Nästa dag tog vi tåget till den lilla kuststaden Bray, precis som hundratals andra geocachare har gjort före oss av precis samma anledning. Bray är nämligen en pilgrimsort för oss geocachare och ni kommer snart att inse varför.

Dublin32_1500px
Patric väntar på tåget.

Bray är en mysig liten ort vid havet, med fina hus och många kyrkor. Men det är inte vare sig husen eller kyrkorna som får så många geocachare att åka just hit.

Vi började med att gå en promenad i centrum för att logga några cacher och även besöka en pub som vår geocachingkompis joaasp rekommenderat.

Dublin5_1500px
Bostadsområdet i Bray.

I närheten av finalen på #2 – A History of Bray: Martello Tower var det rejält blommigt.

Dublin33_1500px

Dublin25_1500px
En av flera cacher vi hittade i anslutning till kyrkor. Denna satt till och med på gallret vid ett av kyrkfönstren.

I Bray finns en lång strand och på den finns många stenar. Vi tog oss en rejäl titt på dessa för att kunna logga earthcachen Bray Pebble Beach. Men vårt egentliga mål finns på udden till vänster på bilden nedan.

Dublin6_1500px

Dublin20_1500px
PatoJen har stenkoll!

På väg mot vandringsleden Cliff walk söder om Bray gick vi förbi ett övergivet hotell. UE-suget var stort, men det kändes säkrast att låta bli att kika på insidan trots allt så vi lyckades gå förbi.

Dublin34_1500px
Övergivet och spännande.

Dublin4_1500px.jpg
Tåget följer vandringsleden runt udden.

Dublin35_1500px
En av flera cacher som vi hittade längs leden.

Efter några kilometers promenad kom vi fram till vårt och många andras mål: Europas äldsta geocache. Det var bara att följa den välupptrampade stigen uppför berget från vandringsleden tills vi kom fram till en mystisk hög med stenar. Så här såg ju ofta geocacherna ut i början.

Dublin36_1500px
Stenar hamnar ju inte så där av en slump, eller hur?

Det var först när vi plockade fram loggboken som vi kom att tänka på att det ju faktiskt var Europe’s Firsts födelsedag. Grattis på 18-årsdagen!

När denna gömma skapades hade geocaching bara funnits i en månad. Tänk så fort det spred sig över världen. Här kan ni läsa om när PatoJen förra året besökte platsen för den allra första geocachen i USA.

Dublin2_1500px
GC43 alias Europe’s First.

Dublin37_1500px
Grattis till födelsedagsbarnet!

Bara en vecka efter att vi senast guppat runt på Ålands hav var det dags igen. Detta tillsammans med ett helt gäng östgötar och en smålänning.

Förut har Friluftsfrämjandet i Motala ordnat resor till olika platser i landet två gånger om året och inför dessa även gemensamma mystlösarkvällar. När föreningen slutade med detta så var vi ett gäng östgötar som beslutade att ändå hålla liv i traditionen. Det blev glenmo som tog tag i det hela och ordnade en omröstning. Vart skulle vi ta vägen?

Svaret blev Åland, där de flesta inte hade varit och geocachat tidigare.

Det passade bra även för PatoJen, eftersom vi bara hade en enda logg där förut. Den fixade vi 2009 när vi smet i land från Ålandsbåten vid fyratiden på morgonen och småsprang till och från Badhusberget för att lyckas logga men samtidigt misslyckas att missa båten som bara gjorde ett kort uppehåll. Det gick utmärkt.

Då fanns det inte många cacher på Åland, därav den långa och en smula jäktiga morgon”promenaden”. Men det har fyllts på ordentligt så vi blev verkligen inte sysslolösa den här långhelgen.

Aland6_1500px.jpg
Två förväntansfulla gossar väntar på färjan i Kapellskär. BHJ och LKPAKSN var våra resekamrater denna helg.

Sent på kvällen kom vi fram till hotellet mitt i centrala Mariehamn. Vi kunde inte hålla oss till nästa dag, utan så fort väskorna lämnats på rummen så gav vi oss ut på en liten promenad i närområdet. Tusenskönan skulle finnas precis vid hotellets parkering. Efter lite inledande förvirring lyckades vi ta oss till rätt sida av ett ganska påtagligt hinder och då hittades snart den fina cachen.

Aland7_1000px.jpg
Första Ålandsfyndet på denna resa och vårt andra totalt.

För att hinna med att se (och geocacha) så mycket som möjligt under våra tre dagar på Åland så bestämde vi oss för att koncentrera oss på en del av ö-gruppen i taget. Första dagen gick turen västerut mot Eckerö.

Aland8_1500px.jpg
Åland verkar ha invaderats av främmande makt. Undrar om vi borde ringa kustbevakningen?

Aland9_1500px.jpg
En diskret cache som försökte gömma sig bland maskrosorna.

Aland10_1500px.jpg
Här fanns det tidsfördriv om sökandet skulle bli långtråkigt. Undrar hur många maskor som geocachare har bidragit med? Och vad det ska bli? Burkkamouflage kanske.

Vid Kungsö batteri gick vi en fin liten vandringsled och det fanns också en modell över hur området såg ut när anläggningen var i drift.

Aland11_1500px.jpg
BHJ, Patric och LKPAKSN lär sig mer om Kungsö batteri.

Det blev lunch vid Eckerö Post- och tullhus och sedan glass i gästhamnen där vi också gick en vandringsled med geologitema för att samla in uppgifter till earthcachen Rock cycling through Åland history.

Aland12_1500px.jpg
Idylliska Eckerö.

Aland13_1500px.jpg
Någonstans på Eckerö.

Aland2_1500px.jpg
Vid starten på earthcachen Rock cycling through Åland history. Denna måste haft fel sjökort eller något.

Aland14_1500px.jpg
Det är vatten och broar överallt på Åland. Här har Patric hittat något loggbart vid Bjärströms bro.

Aland15_1500px.jpg
Utsikt från Bjärströms bro.

På kvällen anlände resten av östgötagänget, förstärkta med Swerker. Ja, det är alltså han som är smålänning.

Glenmo ordnade ett event i utkanten av Mariehamn och där dök ännu fler östgötar upp i form av emsliten. Oväntat men kul!

Aland16_1500px.jpg
Patric och torado med flera på event.

Vi fick tips av lokala cachare på upplevelser som vi inte borde missa. Ett tips tog oss till ett hål i marken mitt i Mariehamn.

Aland17_1500px.jpg
En av helgens snyggaste cacher, tack för tipset!

Aland3_1500px
Ålands (hittills) enda virtuella cache, Ålandskungen, loggade vi med denna tjusiga bild. Visst är vi lika mannen på podiet? Det var i alla fall tanken …

Nästa dag styrdes bilen österut. Vid 17-Ålands Julkalender 2014 – Robinson (mycket passande cachenamn) tvekade vi först. Skulle vi verkligen börja dagen med att blöta ner oss? Som vanligt kunde Patric inte låta bli att anta utmaningen och som tur är så kan han gå på vatten.

Aland18_1500px.jpg
Patric går på vatten till 17-Ålands Julkalender 2014 – Robinson.

Vi blev sällan störda av mugglare men vid FORE! var de plötsligt jättemånga och dessutom beväpnade med klubbor. Vi fick vänta en stund innan kusten blev klar och det passade bra att klättra upp till cachen.

Aland19_1500px.jpg
Men slå ut någon gång då!

De flesta av mystery-cacherna på Åland hade lösts i förväg och vi var särskilt nyfikna på en av dem, som verkade bjuda på en extra utmaning i fält. På platsen kollade vi först det mest uppenbara stället, men där var cachen förstås inte.

Aland1_1500px.jpg
Finns det någon burk här?

Patric hade en teori men resten av gänget tyckte att det verkade för farligt att testa den utan säkerhetsutrustning. Men när Patric har fått vittring på en cacheutmaning går det oftast inte att få hejd på honom. Inte denna gång heller.

Aland5_1500px.jpg
LKPAKSN och BHJ tjatade på Patric att han skulle komma ner, men ibland är han väldigt olydig.

Aland4_1500px.jpg
Adrenalinstinn och lycklig loggare.

Efter det tog vi oss till det fina området vid Bomarsund där det bland annat finns en gammal fästning.

Aland20_1500px.jpg
Bomarsund.

Efter en färjetur och ett gäng broar kom vi till Lövö.

Aland21_1500px.jpg
En av cacherna på Lövö loggas.

Ännu en bro tog oss över till Alören och resans mest avlägsna men också finaste cache, KOTTE stigen. Vi har sett många återvinningsrum men inget som detta. Utrymmet som är ämnat för skräp var inrett som ett vardagsrum och inte luktade det illa heller. Vi blev så till oss att vi inte kunde tänka riktigt klart, för det tog en stund innan vi hittade cachen som egentligen var anledningen till att vi alls befann oss där.

Aland22_1500px.jpg
KOTTE stigen är väl värd en omväg.

Sista dagen satsade vi på cacherna i och söder om Mariehamn. Som vanligt med det här gänget blev det en hel del bus mellan loggarna.

Aland23_1500px.jpg
Patric är alldeles snurrig.

Aland24_1500px.jpg
Somliga passade också på att slappa i det sköna solskenet.

Aland25_1500px.jpg
En fin cache i Mariehamn. Den fanns på ett företagsområde och personalen hälsade glatt när vi loggade.

Resans sista logg, innan det var dags att ta färjan tillbaka till fastlandet, kunde ha blivit knepig att logga. Det var nämligen full aktivitet vid Kulor av stål. Som tur är så kräver tydligen de där kulorna en hel del koncentration så ingen hade tid att titta på vad vi gjorde.

Aland26_1500px.jpg
Tack och hej, Åland!

Grönt ljus i Åbo

En hel långhelg tillgodo och inga planer för vad vi skulle hitta på. Så gick det ju inte att ha det. Vi bokade raskt en resa och målet denna gång blev Åbo.

Vi tog bussen till Stockholm och kom dit flera timmar innan båten skulle gå. Gott om tid för en promenad på Söder till Cachopol #06 – Folkungagatan och därefter en trevlig pub i närheten.

Abo26_1500px.jpg
Patric slapp stå och logga Cachopol #06 – Folkungagatan.

Så småningom fick vi gå ombord på båten som skulle ta oss över Östersjön.

Abo1_1500px.jpg
På återseende Stockholm.

Abo5_1500px.jpg
På väg mot ett land som vi bara har loggat en enda cache i tidigare.

Abo16_1500px

Vi kom fram till Åbo på morgonen, tog lokalbussen till vårt hotell vid Salutorget och hade tur och kunde få vårt rum direkt trots att det var så tidigt på dagen. Efter på tok för lite sömn på natten var vi ganska trötta så det fick bli en snabblur innan vi gav oss ut på stan.

Vi har besökt Finland flera gånger tidigare men bara en gång efter att vi började med geocaching. Det besöket resulterade i en enda logg och den statistiken tänkte vi bättra på nu.

Första cachen vi loggade låg lite klurigt till på stadsbibliotekets innergård. Men bara vi kommit på hur vi skulle ta oss dit så var det inga bekymmer att lokalisera gömman.

Abo6_1500px.jpgPääkirjasto/Turku city library (Turun ytimessä 3).

Inte så långt därifrån hittade vi en annan cache som var roligt gömd men som framför allt hade en väldigt snygg loggbok med historiska bilder från staden.

Abo7_1500px.jpgTurun tauti.

Vi hade verkligen tur med vädret. Strålande sol men inte så varmt att det avskräckte från långpromenader.

Abo12_1500px.jpg
Aurajoki flyter genom Åbo. Ån har väldigt grumligt vatten, vilket vi återkommer till senare.

Abo13_1500px.jpg
Här letade vi en stund på fel nivå först. Ett misstag som vi gör ganska ofta.

Det verkade vara lågsäsong på universitetsområdet och det var ju bra för då gick det lätt att leta reda på TT 0: University of Turku trots mycket mugglarutsatt plats.

Abo14_1500px.jpg
TT 0: University of Turku.

Tillbaka nere vid ån letade vi efter Jokiranta. Den vaktades av en lurvig cacheväktare.

Abo17_1500px.jpg
Denna polare blev sur när vi ville rota precis vid hens sittplats.

Abo15_1500px.jpg
En snygg port, helt enkelt.

Som en del läsare kanske har noterat tidigare så gillar Patric att klättra och när han rekade för Åboresan hittade han en cache som han absolut ville logga: Six feet under ground. Den är gömd på ett riktigt udda ställe som ligger både högt upp och under marknivå på samma gång.

Abo8_1200px.jpg
Patric på väg mot Six feet under ground.

Abo18_1200px.jpg
Ett riktigt udda ställe mitt i stan.

Dags att återvända till ån med det bruna vattnet. Det finns nämligen en earthcache som går ut på att mäta hur grumligt vattnet är. För att lyckas med Aurajoki ska ett redskap som man kan tillverka själv användas. Eftersom vi slarvat med förberedelserna så trodde vi att den skulle bli svår att logga, kanske omöjlig. Men så hittade vi en hög med byggavfall bara tio meter från cachekoordinaten och i den fanns skräp som vi kunde sätta i hop till det verktyg som behövdes och siktdjupet kunde mätas. Här pratar vi inte meter, utan centimeter.

Abo9_1500px.jpg
Man tager vad man haver.

Abo10_1500px.jpg
PatoJen vid Aurajoki.

Även nästa dag var vi lite sega i starten, vilket denna retroklocka i närheten av dagens första cache skvallrar om.

Abo19_1500px.jpg
Ja, PatoJen är en smula morgontrötta. Vi får skylla på tidsomställningen.

Abo20_1500px.jpg
Denna cache hade ett välbekant kamouflage men var placerad på ett ovanligt sätt.

Abo21_1500px.jpg
Vi träffade på svarta katter på flera håll i stan. Tyvärr var de lite stela och inte så klappvänliga.

När vi närmade oss hamnen slog sommarens blomsterprakt ut på allvar. Vid Marinmuseet fanns många fina båtar att titta på men vi koncentrerade oss särskilt på en av dem …

Abo22_1500px.jpg
Världens största prästkrage?

… nämligen Suomen Joutsen. Ett foto på oss med denna båt gjorde att vi kunde logga virtuella Laivanrakennusta Turussa / Shipbuilding in Turku.

Abo11_1500px.jpg

Sedan vi siktade in oss på en annan båt, M/S Isabella. Efter att ha letat en stund upptäckte vi att den råkat ut för ett haveri och låg och flöt med skrovet uppåt i det intilliggande vattendraget. Det gick ju inte an, så vi inledde en bärgningsaktion. När M/S Isabella väl kommit på rätt köl fick den torka lite i solen innan vi återbördade den till sin rätta plats.

Abo23_1500px.jpg
Bärgning av M/S Isabella.

När vi närmade oss Linnanfältti misstänkte vi redan på långt håll att det var vertikalt sökande som gällde igen, till Patrics stora glädje. Han har väldigt svårt att motstå frestelser som den här, även om stolpen såg en smula rostig ut. Men allt gick bra.

Abo2_1500px.jpg
Burken ska ju vara här uppe någon stans.

Abo3_1000px.jpg
Uppe vid målet.

Abo4_1500px.jpg
Jodå, visst fanns det en burk där uppe.

En av de sista cacherna vi loggade var en riktig godbit, en multi som vi löst i förväg. Den krävde en ganska lång omväg på vår promenad men vi var nyfikna på om vi gjort rätt och varför den hade fått över 300 favoritpoäng. Så vi gick och gick genom ett industriområde och undrade om det verkligen kunde vara rätt. Men när när vi väl kom fram rådde det ingen tvekan och gömstället var ett av de mest kreativa vi stött på under senare tid. Vi förstod varför alla dessa favoritpoäng delats ut och cachen fick förstås ytterligare en.

Abo24_1500px.jpg
Åboresans snyggaste cache.

När vi lämnade Finland för denna gång hade vi bättrat på vår statistik för landet en del. Men vi kommer gärna tillbaka.

Abo25_1500px.jpgHej då Finland.

Vi hade redan bestämt att åka till Mariestad för det var ju så länge sedan vi var där senast. Men ett inlägg på Facebook ändrade vårt fokus lite – och vilken grym geocachingdag det blev!

Skynda er om ni vill logga Size doesn´t matter! för den kommer att försvinna snart! Ungefär så löd uppmaningen som vi läste i en av de många Facebookgrupperna om geocaching. Fler än 200 favoritpoäng är mycket utanför storstäder och turiststråk, så vi insåg att denna cache måste vara något extra. När vi sorterade databasen i GSAK, datorprogrammet som vi oftast använder för att förbereda våra cachingturer, så upptäckte vi att Size doesn´t matter! är i gott sällskap. Det finns många cacher i närområdet som fått gott om favoritpoäng, så vi valde att satsa på att försöka besöka så många som möjligt i toppen av listan under Mariestadsutflykten.

Men vi började förstås med Size doesn´t matter!

Mariestad1_1500px.jpg
Här närmar vi oss cachen med spänd förväntan.

Vi hann krypa och sträcka på oss. Vi hann testa både det mest uppenbara och det mycket mindre uppenbara. Men vi hade ärligt talat inte direkt kommit någon vart när förstärkning anlände i form av pling40 och sf58 med vänner. Och det var ju tur för oss att de dök upp. För när sammanlagt sex personer upprepade de procedurer vi redan testat plus några till så gav det utdelning. Först lite och sedan lite till och slutligen så pass mycket att vi kom åt loggboken. Då kändes det faktiskt lite snöpligt. Va, är det redan slut?

Det var det men vi sällar oss till skaran som öser beröm och favoritpoäng över denna cache och uppmanar alla som inte varit där att skynda er. Snart är det kanske försent!

Eftersom cachen fortfarande lever låter vi bli att lägga upp bilder som visar detaljer om den än så länge. Det vore synd att förstöra det roliga för dem som kanske är på väg dit. Det kan hända att vi kompletterar inlägget när cachen väl har arkiverats.

Men det fanns ju fler godbitar i Mariestads godispåse. Bland annat en cache där vi fick gräva djupt i fickorna för att kunna logga.

Mariestad2_1500px.jpg
Shoppingdags? Nej, loggdags!

Mariestad3_1500px.jpg
Ännu en cache med många favoritpoäng.

Men dagens höjdpunkt, det bästa av det bästa, tyckte vi att multin Gustaf Grevilli var. Trots att vi slarvade och gjorde fel först och det tog onödigt lång tid att nå finalen så blev vi så glada när vi väl gjorde det att allt det där jobbiga längs vägen var bortglömt. Åh, så snygg en cache kan vara.

Mariestad4_800px.jpg
Någonstans i början av Gustaf Grevilli och förvirringen är stor.

Sedan vårt senaste besök i Mariestad så har staden fått en virtuell cache. Där fick vi använda oss själva som loggbok.

Mariestad5_1500px.jpg
Mariestads nya virtuella cache Marieholm – Virtual Reward.

Mariestad6_1500px.jpg
Sommaren kom tidigt i år.

Sammanfattningsvis – åk till Mariestad och logga Size doesn´t matter! bums! Och när ni ändå är där ska ni hälsa på Gustaf Grevilli också. Men gör inte samma misstag som vi.

 

Vi rundar gärna norra Vättern och åker till Karlsborg och geocachar. Många turer har det blivit dit genom årens lopp, men de lokala utläggarna är vänliga och fyller på hela tiden.

På väg till Karlsborg gjorde vi en avstickare från riksvägen för att logga minitrailen Kvarnsjön-Bocksjön med ett tiotal gömmor. Och från den lilla grusvägen svängde vi in på en ännu mindre väg som slutade vid en trappa. Där fick bilen vänta på oss medan vi fortsatte till fots och hittade en mycket fin plats med en damm och ett vattenfall. Efter lite klättrande hittade vi också cachen Självfallet.

Karlsborg2_1500px.jpg
Det är inte lätt att leta i en brant slänt när gps:n inte vill hjälpa till, så det blev några vändor upp och ner innan vi hittade burken.

Så småningom nådde vi Karlsborg och Idas brygga där det blev brunchbuffé. Frågan var om vi skulle orka fortsätta cacha efter det?

Jodå, efter en promenad till 20 år sedan MUCK hade vi piggnat till igen och var redo för wherigon 91:an i Karlsborgs fästning inne på kasernområdet mitt i Karlsborg. Vi gillar wherigos som berättar någon slags historia och detta är exempel på en sådan så vi blev nöjda både med det lilla äventyret i sig och att historien slutade med att vi hittade cachen.

Karlsborg1_1000px.jpg
När det är långt till bilen får man ta till de hjälpmedel som naturen tillhandahåller. En av cacherna som hittades med mätta magar.

Mariestad7_1500px
Många av cacharna har någon slags militärt tema eller är gömda på militärområdet. Här fick vi ducka och leka värnpliktiga en stund.

Mariestad8_1500px
Tipspromenad à la Försvarsmakten. Lite udda frågor.

Vi avslutade dagen med en fin cacheserie på övningsområdet norr om staden. I skogen där finns spännande bunkrar och bandvagnsleder som går kors och tvärs. Det finns också lämningar efter ett antal torp som har fått egna cacher uppkallade efter sig. Vid de flesta cacher var det tomt på både militärer och annat folk. Men vid Hammarnäset Torp 8 Holmqvistens kände vi oss iakttagna och det stämde. Fyra ögon tittade på oss från andra sidan av det staket som löper runt området som är avstängt för allmänheten. Två tillhörde en väktare och två hans hund.

Även om vi var på rätt sida av staketet så kändes det inte helt bekvämt att fortsätta leta efter cachen. Vi hoppade därför in i bilen igen och fortsatte mot nästa.

Efter ett tag fick vi ett meddelande via geocaching.com från geocacharen Lag_Lindberg. ”Rör du dig runt Karlsborg nu? Tyckte jag såg dig.” löd meddelandet. Vi känner inte Lag_Lindberg mer än till namnet, så först blev vi förvånade. Men sedan gick det upp ett ljus. Vi har en ganska avslöjande nummerskylt på vår bil och Lag_Lindberg kände igen vårt namn. Vi vände tillbaka till väktaren och hans hund och fick en trevlig pratstund. Sedan kunde vi bekvämt logga Hammarnäset Torp 8 Holmqvistens. Det är en liten värld vi lever i. 🙂

Mysteryfefferoni_1500px.jpg
Denna mystery var riktigt klurig!

Efter att ha testat på den balinesiska trafiken några dagar kände sig Patric redo för att ge sig in i ett riktigt getingbo. Att köra bil i indonesiska storstaden Denpasar var verkligen ett äventyr.

Men vi värmde upp med att först göra ett återbesök vid Ubud för att kolla in ännu ett tempel, denna gång ett som ligger insprängd i ett berg.

På väg dit körde vi bland annat genom militärområdet Gianyar som är som en hel stad. Efter en stunds körning på den fina paradgatan började vi ana oråd. Varför kör inga andra bilar här, bara moppar? Vi såg en skylt som förklarade det hela. Det var tydligen biltrafik förbjuden. Nåja, eftersom ingen bryr sig om till exempel rödljus och stopplikt så är säkert även denna skylt bara någon slags utsmyckning. Vi körde vidare.

Bali70_1500px.jpg
Bara moppar och militärbilar på Gianyars huvudgata. Ja, och så en liten hyrbil med två svenskar på besök då.

Vi kom fram till templet Goa Gajah utan att bli stoppade av polisen. I trappan från parkeringen ner till tempelområdet fanns en cache som vi lyckades logga efter att ha fintat en kille som satt i närheten att titta åt ett annat håll.

Bali95_1500px.jpg
Goa Gajah bestod av en påse med papper i, ingen burk.

Bali71_1500px.jpg
Patric vid ingången till templet. Kolla utsmyckningen!

Vi hade några cacher kvar att logga i centrala Ubud. Där var det omöjligt att hitta någonstans att göra av bilen, så Jenny fick hoppa ur och gå och logga medan Patric stod fulparkerad och säkert i vägen för en massa andra.

De få lite större burkar vi hittade på ön brukade vara på restauranger eller andra platser där någon håller koll på dem. Men i Ubud hittade vi faktiskt en stor behållare gömd bakom en skulptur mitt i centrum.

Bali85_1500px.jpg
En av många vackra dörrar vi såg på Bali. Tror ni att cachen är bakom den högra eller den vänstra skulpturen som vaktar dörren?

Bali86_1500px.jpg
Jo, bakom den vänstra fanns Dwarapala.

Sedan fick Jenny besöka turistbyrån medan Patric fortsatte att stå i vägen. Men inte för att kika i några broschyrer utan för att rota lite papperskorgen bredvid broschyrhyllan. För att komma åt den behövde ett hinder i form av en grupp broschyrbläddrande och fnittrande australiensiskor forceras, men det gick bra.

Bali87_1500px.jpg
Sopor? Nej, tvärtom! Det är ju cachen OM Treasure.

Bali88_1500px.jpg
Loggning bland turistbroschyrerna.

Nästa stopp blev turistorten Sanur. Där lyckades vi parkera någorlunda vettigt men hade svårt att hitta fram till cachen vi var på jakt efter, Breadfruit Bali. Till sist frågade vi några män som hängde utanför ett hus och jovisst, de hade koll på läget och visade oss in i en trädgård. Väl där fick vi leta på egen hand och cachen hittades i en lampa. Det går inte att vara blyg om det ska funka att geocacha i det här landet.

Bali72_1500px.jpg
Här kanske?

Bali89_1500px.jpg
Breadfruit Bali.

Bali73_1200px.jpg
Ännu en tjusig dörr.

Många svenskar som reser till Bali verkar bo i Sanur. Vi tyckte det kändes för turistigt och stranden var inte alls lika fin som ”hemma” i Candidasa. Men vi åt god lunch på en strandrestaurang och kunde redan på håll se Sanur Beach som hängde i ett massagebås. Som tur var så var det ingen som höll på att bli knådad just då.

Bali90_1500px.jpg
Sanur Beach.

Vi fortsatte söderut, mot öns allra sydligaste spets.

Bali74_1500px.jpg
Lite guppigt på väg mot Balis sydligaste punkt och cachen Melasti Beach – Southernmost point of Bali.

Bali75_1500px.jpg
Utsikt innan det bar nedåt till stranden.

Det finns ganska många earthcacher på Bali och vid Nusa Dua, en annan turistort på södra delen av ön, finns det två vid samma utsiktspunkt. Vi började med Bali Water Blow, som går ut på att studera hur vågorna trycker upp vatten så att det  blir en naturlig fontän bland klipporna. Tyvärr var det väldigt små vågor men en liten fontän fick vi se i alla fall.

Bali76_1500px.jpg
Bali Water Blow.

Sedan fortsatte vi med den andra earthcachen, Bali Limestone, innan vi åkte norrut för att logga tre traddar inne i själva Nusa Dua. Alla tre visade sig finnas inne på restauranger. Det verkar vara vanligare än att gömma cacher i naturen här.

Bali91_1500px.jpg
En av restaurangcacherna. Personalen bara log och uppmanade oss att leta runt på egen hand.

Bali92_1500px.jpgThe Yellow Shark *¨•.¸¸❤¸¸.•* Benoa Beach Bali fanns bakom bardisken men personalen plockade fram den åt oss.

Vi avslutade dagen med att besöka Balis mest välkända (ökända?) turistort Kuta och öns huvudstad Denpasar som är ihopbyggda. I Kuta fanns mängder med gallerior och restauranger och bilen parkerade vi i ett p-hus innan vi gick en sväng längs strandpromenaden och loggade ytterligare några cacher. Bland annat BALI ROCKS som var riktigt välgömd och klurig att hitta.

Bali77_1500px.jpg
BALI ROCKS.

Detta blev också de sista cacherna vi loggade på denna resa för de sista dagarna hade vi semester även från geocachingen och höll oss mest på och runt hotellområdet. Här kommer ytterligare några bilder från ön som vi gärna åker tillbaka till.

Bali78_1500px.jpg

Bali79_1500px.jpg
Hotellområdet.

Bali80_1500px.jpg
En av hotellets två pooler.

Bali81_1500px.jpg
Den andra poolen.

Bali82_1500px.jpg
Stranden vid hotellet.

Bali83_1500px.jpg
Utsikt från hotellets takterrass.

Bali84_1500px.jpg
Typisk balinesisk båt.

Bali93_1500px.jpg
Sista kvällen – sista solnedgången.

Bali94_1500px.jpg
Ankomstdelen på Denpasar flygplats. När vi landade hade vi svårt att lokalisera skylten med våra namn bland alla väntande chaufförer. Ett underbart kaos! 🙂