Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Efter att ha pusslat och pusslat så skulle de 81 pusslen utanför Molkom bara loggas också. Bara. Det blev ett riktigt träningspass.

Man tränar ju visserligen ganska mycket när man lägger pussel på datorn. Men motionen tenderar att vara ganska begränsad till höger hand. Ja, om man är högerhänt alltså. Men det skulle visa sig att även resten av våra kroppar skulle få sig en omgång när vi väl kom ut i skogen.

Eftersom vi hade en hel del andra lösta mystar och mycket annat spännande att logga i trakten runt Molkom och Filipstad så planerade vi in en fyradagarstur.

Vi mjukstartade med några enklare traddar i närheten av Nykroppa söder om Filipstad. Men först fika vid Prästbäcken och då lyckades Jenny kladda in hela gps:n i lös äggula. Vår bästis Garmin Montana 650t är vattentät men är den ägguletät? Jo, det verkar så för efter viss sanering så verkade den fortfarande vara i användbart skick. Vilken tur, för utflykten hade ju bara börjat.

En av dagens första cacher, Dörrfabriken, loggas utanför Nykroppa.

Sedan blev det snart kämpigare. Vi loggade lite olika mystar norr om Nykroppa och det var inte precis någon promenad i parken. Precis som i mystdelarna så var variationen stor även i fält. Några burkar var busigt gömda och flera krävde klättring eller till och med stege.

Här har Patric hittat ett rejält klätterträd.
Ibland var grenarna klena och det kändes bäst att ta stegen till hjälp.
På väg mot ännu en cache där stegen passade bra som hjälpmedel.
Lagom arbetshöjd för Patric.

Första dagens loggning var en uppvärmning för det som väntade nästa dag i Molkomstrakten. Puzzle E3 är en av 81 pusselmystar, en för varje kombination av D/T (svårighet och terräng) som ligger samlade på en begränsad yta. Tanken är att det ska gå att logga allihop på samma dag.

Vi kan meddela att det är fullt möjligt att göra det. Men om man bara är två personer i teamet och dessutom råkade vara uppe och njuta av Karlstads nöjesliv till 2-tiden på natten som uppladdning så kan det vara lite kämpigt. Vårt råd är: Var gärna utvilad när du ska logga alla DT-kombinationer i ett sträck.

Cacherna med hög svårighet var klurigare pussel med många bitar, medan de med högst terräng lämpligen skulle fiskas ner, enligt beskrivningarna.

Inget problem alls med rätt utrustning, och vi hade vår tyska antenn som är 12,5 meter lång i högsta hugg. Men det är lite jobbigt att höghöjdsfiska på löpande band. Inte minst för nacken.

En typisk T5:a på pusselserien. Ser ni burken?
Här är den!
Patric har fixat en hel uppsättning olika tillbehör till vår antenn.

Cacherna med mer genomsnittlig terräng-rating, typ 3-3,5, krävde klättring antingen i naturen eller på medhavt hjälpmedel.

Stege var bra att ha här och där.
Några cacher i serien har låg terräng-rating. I något fall till och med riktig låg.

Efter ett tag upptäckte vi ett bekant nick i loggarna. Göran_Maria som kommer från samma ort som vi verkade ligga före oss i spåret.

Så fick vi möte på en av de smala skogsvägarna och visst var det bekantingar som klev ur bilen. Göran_Maria hade hunnit längre in på slingan och rapporterade att det var bitvis mycket besvärligt att ta sig fram. Så illa att de till och med skippat vissa delar av serien.

Det lät ju inget bra. Vi ville ju logga allihop. Men vi valde att testa att köra vidare och tack vare vårt vältrimmade geocachingfordon så kom vi fram på fyra hjul nästan överallt. Men på ett ställe låg snön fortfarande ganska djup trots att det nästan var sommar. Det hade vi inte räknat med.

Vi bytte från fyrhjuls- till tvåfotsdrift och lyckades på så sätt ta oss fram till alla burkarna.

Den globala uppvärmningen verkar ha missat Värmland.

Vi lyckades som sagt logga alla 81 cacherna i pusselserien, och några till, under samma dag. Men lite kämpigt var det allt.

Dagen därpå ville vi också geocacha, men gärna utan att behöva klättra eller vifta med 12-metersantennen. Vi valde därför ut lite olika gömmor med enklare terräng-rating runt Filipstad.

Vi är ju inga biologer så kanske var det därför vi mest såg helt vanligt gräs i den tydligen artrika vägkanten. Eller är det cachen i toppen av skylten som avses?

En av helgens höjdpunkter blev avstickaren till det gamla flygfältet mellan Molkom och Filipstad. Där fanns spännande byggnader och en särskilt intressant bunker.

Bunker vid krigsflygfält 16.
Bäst att ta en riktigt närgången titt här …
Dagen fortsatte med loggning av en mystery som var gömd på detta klassiska sätt. Det känns alltid lika fint att se något sådant här i naturen.
Matlagning till skogs.
Här hittade vi lyckligtvis cachen på behörigt avstånd från det som varit en bil.

Vår bil var säkert också trött efter pusseläventyret föregående dag men vi jagade ändå upp den på en höjd utanför Filipstad där vi drabbades av svår déjà vu-känsla. Jo men visst har vi varit här förut. Men då var vägen i bättre skick. Denna gång siktade vi in oss på Challenge #194 – 100 hittade i Filipstads kommun.

Väg?

Eftersom vi var ute efter lite enklare cacher så passade den lite kortare powertrailen Brattforsturen in i dagsprogrammet. En och annan cache var rolig för att vara på en power trail, men framför allt fick vi se riktigt fin natur.

Udda cachouflage.

När vi såg en skylt som pekade mot Daglösens station var vi ju bara tvungna att göra en avstickare. Belöningen var att vi fick se detta fina stationshus och även logga Daglösens station.

Här stannar nog inte tågen längre eftersom perrongen saknas.
Ett av flera fyndiga gömställen på Brattforsturen.

Dagens höjdpunkt blev Silent house 1 som vi hade höga förväntningar på. Att leta geocacher på övergivna platser är bland det roligaste vi vet och vi blev mycket förtjusta i detta charmiga hus.

Vi gick systematiskt tillväga och hittade ledtråd efter ledtråd i huset men en vållade besvär. När vi fick tips om var vi skulle kika så insåg vi att vi så klart missat den ledtråd som borde varit lättast att hitta.

Silent house.
Undrar vad byggnadsnämnden tycker om trappan till övervåningen.
Tittut!

Under sista dagen i Värmland så satsade vi bland annat på cacher norr om Filipstad. Där fanns fler ödehus med tillhörande cache att kika på.

Varför vill ingen bo på denna fina gård?

Sammanfattningsvis så konstaterar vi att Filipstad med omnejd troligen är ett av de cacherikaste områdena i landet. För trots fyra dagars ganska intensivt burkletande så har vi bara hunnit besöka några få i förhållande till det utbud som finns. Men vet ni vad? Det betyder ju att vi har anledning att komma tillbaka!

En av de sista cacherna vi loggade på resan var också en av de snyggaste vi såg. Ett tips är att kolla informationsskyltarna vid infarterna. Vilket väderstreck du än kommer ifrån så finns det roligheter att logga.

En hel söndag utan något särskilt inplanerat. Då kanske vi borde passa på att städa. Det gjorde vi också, men inte hemma.

Nej, vi lämnade dammråttorna åt sitt öde tills vidare och tog i stället bilen norrut. Våren har äntligen kommit och vi njöt av solen vid fikastoppet på rastplatsen Högsjön. Den har tydligen fått pris som en av Sveriges bästa rastplatser, flera gånger dessutom. Det är också ett av våra favoritställen att stanna på. Vi har loggat cache där förut, men nu hade en ny dykt upp så när kaffet var uppdrucket letade vi reda på Högsjöns rastplats.

CITO_Koping8_1500px.jpg
Varför är kaffe alltid godast utomhus?

Sedan cachade vi oss vidare mot Köping som var dagens mål. Jenny skuttade ut ur bilen för att logga KAK-race #12 Hedströmmen som vi trodde skulle vara lätt att hitta. Men på det mest troliga gömstället var det tomt och Jenny gav upp och gick tillbaka mot bilen. Och var nära att trampa på en lock’n’lock-burk som låg i gräset. Cachen var med största sannolikhet på rymmen, men fick snällt flytta tillbaka till sitt gömställe.

CITO_Koping9_1500px.jpg
Den busiga cachen KAK-race #12 Hedströmmen.

Inför utflykten hade vi lagt pussel med Astrid Lindgren-tema. En hel serie pussel faktiskt. Och när vi åkte runt på småvägar för att logga dem så upptäckte vi att vi faktiskt hamnat i Astrid Lindgrens sagovärld. Vi passerade både Sörgården och Mellangården. Villa Villekulla såg vi däremot inte till. På några cacher fick vi sällskap av bomligan som också hade koll på sagorna.

CITO_Koping6_1500px.jpg
På besök i Astrid Lindgrens värld.

Vi kom fram till Köping med hela fem minuter tillgodo till dagens höjdpunkt, CITO-eventet Ströbohög Städ 2019. Det är tydligen en tradition men detta var första gången som vi var med och städade här vid den underliga kullen intill E18.

CITO_Koping11_1500px.jpg
Kullen och dess omgivningar skulle städas.

CITO_Koping10_1500px.jpg
Eventdeltagarna värmer upp sina plocktänger.

CITO_Koping1_1500px.jpg
Skräpjakten är i gång.

Vi följde ett före detta järnvägsspår som numera är cykelväg norrut från eventplatsen. Närmast ”högen” hade nog kommunen eller någon annan redan varit och städat för där hittade vi mest fimpar. Men ju längre ifrån eventplatsen vi kom desto mer och större skräp hittades.

CITO_Koping12_1500px.jpg
Fint blir det här!

CITO_Koping2_1500px.jpg
Fimpar. Det vanligast förekommande skräpet vid Stråbohög.

CITO_Koping4_1500px.jpg
Skräpplockning i härligt vårväder är verkligen ett rent nöje.

Vi hittade inte bara skräp längs cykelvägen, utan även plast som skulle lämnas kvar i naturen.

CITO_Koping3_1500px.jpg
En av cacherna i KUJ-serien längs det före detta järnvägsspåret.

CITO_Koping5_1500px.jpg
En hel del skräp samlades ihop av eventgänget.

Dagens största skräp hittade vi inte förrän senare på dagen, flera kilometer från eventplatsen. Det brukar vara jobbigt att leta geocache i gamla bilvrak. Mycket vass metall att akta sig för och många skrymslen att undersöka. Men här hittades Jag Rullar – Men Inte Längre snabbt. Skönt.

CITO_Koping7_1500px.jpg
Här var det färdigrullat.

Sista stopp före hemfärden blev vid en fin och lite mystisk plats, Vägge hällar utanför Arboga. Ett sådant där ställe som vi aldrig skulle ha hittat till om det inte vore för geocaching. Vid den märkliga bergformationen loggade vi två earthcacher och en multi och vi fick både en geologilektion och uppleva den fina urskogen.

CITO_Koping13_1500px.jpg
Härlig skog att vandra i vid Vägge hällar.

Har jultomten flyttat in på Geocaching HQ? Vi har fått små paket både i februari och mars. Törs vi hoppas på ett i april också?

I år presenteras en ny lands- eller regionsouvenir varje månad under februari till december. Och om man redan har varit i det aktuella landet eller regionen så kommer souveniren som en present i efterskott. Vi har haft tur hittills. Både februaripaketet Montenegro och marspresenten Andorra har hittat in i PatoJens virtuella souvenirskåp. Törs vi hoppas på att få en present i april också?

Souvenirer.jpg
Souvenirer från geocaching.com.

Vår första riktiga kryssning började gå mot sitt slut. Efter åtta länder på en vecka hade det blivit dags att återvända till hemmahamnen.

Kryssning2018_100_1500px.jpg
Vi kommer sakna champagnedrinkarna.

Kryssning2018_99_1500px.jpg
Casinot testade vi aldrig så det kommer vi inte sakna.

Kryssning2018_98_1500px.jpg
Konståkningsshow på Karibiska havet. Surrealistiskt men vackert.

Kryssning2018_104_1500px.jpg

Kryssning2018_105_1500px.jpg

Kryssning2018_121_1500px.jpg
Jenny på en av favoritplatserna ombord på Freedom of the seas.

Kryssning2018_102_1200px.jpg
”Gågatan” mitt i båten.

Kryssning2018_111_1500px.jpg

Kryssning2018_110_1500px.jpg

Kryssning2018_113_1200px.jpg

Kryssning2018_106_1500px.jpg
Matsalen.

Kryssning2018_107_1500px.jpg
Sniglar i vitlökssmör blev en favorit för Patric.

Kryssning2018_108_1500px.jpg
Sista kvällen började folk plötsligt vifta intensivt med servetterna i restaurangen. Vi hängde på utan att fatta någonting, men tror att det är ett sätt att tacka för god mat och bra service.

Kryssning2018_109_1500px.jpg
Den fantastiska restaurangpersonalen ombord.

Kryssning2018_112_1500px.jpg
Båt på båt.

Båt1_1500px.jpg
Sista kvällen på kryssning ska resväskan packas och ställas i korridoren för återseende på fast mark i hamnen.

Kryssning2018_103_1200px.jpg
Det flyttade in nya varelser i vår hytt varje dag.

När vi kom i land i San Juan, Puerto Rico var det några timmar kvar innan flyget hemåt skulle lyfta, så vi lämnade in väskorna på en restaurang i Gamla stan för att försöka slutföra den bråkiga cachen Santa María Magdalena de Pazzis Cemetery som vi påbörjade före kryssningen men inte lyckades gå i mål med plus några andra som vi hade kvar.

Vi började med multin Parque de las Palomas (Pigeon Park) som var bakom lås och bom när vi strosade förbi förra gången. Men nu var grinden till duvornas park öppen och vi kunde gå in och hälsa på dem – och logga.

SanJuan1_1500px.jpg
Bevingade cacheväktare.

SanJuan2_1500px.jpg
Parque de las Palomas (Pigeon Park).

SanJuan3_1500px.jpg
Typisk San Juan-vy.

SanJuan4_1500px.jpg

Även Ruta San Juan Bautista var inlåst vid förra försöket men nu kom vi in också i denna park.

SanJuan5_1500px.jpg
Finns det något spännande här?

Mysteryn Old San Juan Stereograms hade vi löst i förväg hemifrån, men den stora utmaningen verkade vara att hitta rätt väg sista biten fram till cachen.

SanJuan6_1500px.jpg
Den naturliga vägen går genom denna entré, men det kan väl inte vara rätt?

Vi avstod från att våldgästa den amerikanska kustbevakningen och bestämde oss för att testa en annan ingång till området. Men där möttes vi av en stängd grind – igen.

SanJuan7_1500px.jpg

En skylt avslöjade att det var lunchstängt och skulle öppna om en halvtimme. Vi ställde oss i skuggan under ett träd i närheten och bevakade entrén. Och simsalabim – plötsligt var den öppen.

SanJuan9_1500px.jpg

Efter lite irrande och smygande inne på området så hittade vi cachen.

SanJuan8_1500px.jpg
Kustbevakningsinstrument?

Och sedan var det bara en cache kvar i centrala San Juan, den där bråkiga Santa María Magdalena de Pazzis Cemetery.

Vi återvände till den stora gräsmattan med alla flygande drakar och denna dag var de ännu fler.

SanJuan10_1500px.jpg

Efter att ha testat några teorier som var fel fick vi syn på en intressant skylt. Den visade en bakväg utanför fortet som vi inte testat. Där måste det ju bara vara!

SanJuan11_1500px.jpg
Står det inte ”Denna väg till cachen” på denna skylt?

Stigen längs fortets yttre mur bjöd på spännande utsikt. Men inte hittade vi någon cache inte.

SanJuan12_1500px.jpg
Ännu en återvändsgata.

SanJuan13_1500px.jpg
Hallå där snygging, har du sett nån cache?

SanJuan14_1500px.jpg
Nej, inte här nere heller.

SanJuan15_1500px.jpg
Stadsdelen La Perla. Här filmades videon till låten Despacito.

SanJuan16_1500px.jpg
Vi testade att ta rygg på denna polare. Det hjälpte inte heller.

Till sist ritade vi upp en virtuell linje på kartan utifrån de uppgifter vi faktiskt hade och följde den över gräs, lite mer gräs och ännu mer gräs.

Och äntligen kom vi faktiskt i mål till sist.

SanJuan17_1500px.jpgEn lyckad avslutning på en fantastisk resa. Och vi har redan bestämt oss för att göra om det igen.

När Freedom of the seas lade till i hamnen på Barbados så började vi känna oss som erfarna kryssare som redan hunnit se det mesta som livet på en gigantisk båt kan erbjuda. Men vi hade fel.

Barbados var det sydligaste och sista stoppet på kryssningen. Innan vi gick iland så var vi uppe på soldäck för att spana in den livliga aktiviteten i hamnen och då fick vi se något spännande som vi inte upplevt tidigare under resan.

Kryssning2018_83_1500px.jpg

Livbåtarna hade rymt!

Kryssning2018_86_1500px.jpg

Nej, så illa var det nog inte. Men de hade hissats ner i vattnet i hamnbassängen och gled omkring med personal från båten ombord. Övning på gång alltså.

Kryssning2018_82_1500px.jpg
Bra att räddningsutrustningen testas, tycker vi förstås.

Kryssning2018_85_1500px
Ur denna vinkel ser inte Freedom of the seas så jättestor ut.

Kryssning2018_84_1500px.jpg
Märkliga byggnader i hamnen.

Vi gav oss ut på långpromenad och började med att följa strandpromenaden från hamnen.

Kryssning2018_87_1500px.jpg

Bara en liten bit från båten hittade vi en burk som dinglade i ett träd, Caribbean Cruising – Welcome to Barbados blev första cachen i detta land.

Barbados1_1500px.jpg
Caribbean Cruising – Welcome to Barbados.

Bara en bit längre bort kom nästa fynd, Caribbean Cruising – Barbados TB Hotel, innan vi övergick till att närgranska stenar i omgivningen för att även kunna logga earthcachen The Armoured stones of Barbados.

Barbados2_1500px.jpg
Caribbean Cruising – Barbados TB Hotel.

Vi närmade oss centrum i huvudstaden Bridgetown.

Kryssning2018_88_1500px.jpg

Kryssning2018_89_1500px.jpg
Bridgetown.

I en park i staden hittade vi ett riktigt stort träd. I närheten skulle det också finnas en cache.

Kryssning2018_90_1500px.jpg
Ett baobabträd (apbrödsträd).

Men kombinationen svajiga koordinater och en park som används som lunchställe av stora delar av Bridgetowns invånare var ingen bra kombination. Till sist så hittade vi ändå gömman tack vare hinten en bit från där gps:n tyckte att vi skulle leta. Vi fick gå bakom ryggen på en kvinna med lunchlåda för att kunna logga Boabab Tree (Queen’s Park).

Barbados3_1500px.jpg
Lunchpaus för en del men inte för oss.

Sedan lämnade vi centrum och gav oss in i förorternas villakvarter i stället.

Kryssning2018_91_1500px.jpg
Bostadskvarter i utkanten av Bridgetown.

Kryssning2018_92_1500px.jpg
Patric på promenad.

Vid Barbados museum fanns en virtuell cache. Först hade vi svårt att hitta alla uppgifter som behövdes för att få logga men den snälla kvinnan i receptionen hjälpte oss.

Kryssning2018_93_1500px.jpg
The Barbados Museum.

Kryssning2018_94_1500px.jpg
Lokala polisstationen med ett lite märkligt namn.

Kryssning2018_96_1500px.jpg

Vad är det första du tänker på när du hör ordet Barbados? Fina stränder, skulle nog en och annan svara och efter vår långpromenad ägnade vi resten av dagen åt att testa hur det står till med den saken. Och det blir högt betyg från testpatrull PatoJen.

Kryssning2018_95_1500px.jpg
På denna strand tillbringade vi eftermiddagen innan vi tog en taxi tillbaka till båten.

Det hade blivit dags för Freedom of the seas att styra norrut igen.

Kryssning2018_97_1500px.jpgHej då Barbados!

De ligger som ett pärlband, öarna i östra Karibien. Nära varandra men ändå så olika. Vi lämnade Antigua för att fortsätta mot den vackraste ön av alla på vår resa, St Lucia.

Kryssning2018_63_1500px.jpg
Att ligga i någon av bubbelpoolerna som hänger ut från däck blev en av våra favoritsysselsättningar ombord.

Kryssning2018_64_1500px.jpg
Ska vi ta snabb eller långsam bana i kväll?

Kryssning2018_65_1500px.jpg
På kvällarna var det gott om plats vid poolerna. Ingen trängsel trots att det var flera tusen passagerare ombord.

Ny dag, ny ö, nytt land.

Medan Antigua är en ganska platt och torr ö så är St Lucia raka motsatsen. Det regnar ofta, vilket det också gjorde när båten lade till i huvudstaden Castries på morgonen. Därför är ön grön och lummig men den är också väldigt kuperad.

Vi hade för ovanlighetens skull bokat in oss på en organiserad busstur med guide och målet var – gissa – jo en vulkan såklart.

St_Lucia4_1500px.jpg
Tack så mycket!

Kryssning2018_66a_1500px.jpg
Ja, vi gillar utsiktspunkter. 🙂

Kryssning2018_67_1500px.jpg
Pizzabud?

St_Lucia1_1500px.jpg
Praktiskt att någon redan har lagt bananerna i påse om man vill handla …

Kryssning2018_68_1500px.jpg
Marigot harbour. Här är det tydligen populärt för båtar att söka skydd när det stormar på havet.

I Anse La-Raye gjorde bussen ett stopp så att vi kunde strosa runt en stund i den mysiga lilla byn med färgglada hus.

Kryssning2018_70_1500px.jpg
Anse La-Raye.

Det är riktigt glest mellan geocacherna på St Lucia, här fanns inte en enda, så i stället för att leta plast så uppförde vi oss som normala turister och tittade bland annat på byns fina kyrka.

Kryssning2018_69_1500px.jpg

St_Lucia2_1500px.jpg

Kryssning2018_71_1500px.jpg
Utanför det här huset odlades det både det ena och det andra.

St_Lucia3_1500px.jpg
Bland annat den här roliga växten som vi har i blomkrukor hemma.

Kryssning2018_72_1500px.jpg
Nästa by, Canaries.

Vi stannade också vid en tropisk trädgård med många spännande frukter och fina blommor. Men fullkomligt cachelöst.

Kryssning2018_74_1500px.jpg

Kryssning2018_75_1500px.jpgDet fanns visst djur i trädgården också.

Så småningom närmade vi oss dagens mål på slingriga vägar men först ännu en utsikt, denna gång över St Lucias berömda siluett med de två sockertoppsbergen Pitons.

Kryssning2018_73_1500px.jpg
Stora och lilla Piton ser ganska jämnstora ut från den här vyn.

Kryssning2018_76_1500px.jpg
Staden Soufriere.

Kryssning2018_77_1500px.jpg
Soufriere.

Kryssning2018_80_1500px.jpg
Jo, men nog är väl den ena större än den andra ändå?

Kryssning2018_80a_5000px.jpg

Vi närmade oss dagens vulkan och även dagens första cache, Qualibou caldera – Drive-in volcano (ü99), som var placerad i kratern. Där pös och rök det ordentligt och det luktade också ganska mystiskt. Mystiskt betyder i det här fallet ogott.

Medan vi som bäst höll på och besvarade frågorna till earthcachen så kom nästa regnskur. Det är väl sådant man får stå ut med om Karibiens gröna juvel ska vara just så grön och fin som den är.

Kryssning2018_78_1500px.jpg

Kryssning2018_79_1500px.jpg
Det verkar gå hett till där borta.

Efter att bussen slingrat sig tillbaka till båten hittade vi faktiskt en cache till, en traditionell som var mycket praktiskt placerad i hamnen. Det kändes ganska givet var vi skulle leta.

Kryssning2018_81_1500px.jpgPoint Seraphine borde vara här någonstans. Undrar var?

Och medan båten gled ut ur hamnen blev det ännu en logg, för på St Lucia liksom flera andra karibiska öar, finns en earthcache som det är meningen att du ska kunna logga från kryssningsbåt: St Lucia coastline being changed by Erosion.

Logga en cache från luften?

Kan man det?

Får man det?

Normalt sett inte kanske. Men Soufrière Hills – Stratovolcano är det meningen att du ska logga genom att sväva ovanför koordinaten – med hjälp av helikopter.

1995 förstördes stora delar av ön Montserrat, bland annat huvudstaden Plymouth och flygplatsen, av ett vulkanutbrott. En ny huvudstad och en ny flygplats har byggts på de delar som klarade sig bäst, men stora delar av ön är fortfarande täckt av ett tjockt lava- och asklager. Vulkanen Chances Peak har fått en egen geocache: Soufrière Hills – Stratovolcano.  Det är en earthcache och det finns alltså inte någon fysisk gömma att leta efter på platsen. Det känns ganska lämpligt eftersom vulkanen fortfarande är aktiv. Det är inte meningen att du ska sätta din fot på det rykande underlaget, utan cachen ska loggas från helikopter.

Cachen är en D5/T5 i rating, vilket inte är särskilt konstigt. Och den har självklart också attributet special tools required.

Trogna läsare känner till Patrics speciella relation till vulkaner. Man kan kalla den en glödande hatkärlek. Han gillar också flygande farkoster och eftersom han inte flugit helikopter förut (vilket Jenny har gjort) så kändes en helikopterutflykt från Antigua till Montserrat som en lämplig födelsedagspresent.

Kryssning2018_62g_1500px.jpg
Förväntansfull Patric.

Kryssning2018_62a_1500px
Ett husdjur på helikopterbasen.

Kryssning2018_62c_1500px.jpg
Nu köööööör viiiiii!

Kryssning2018_62b_1500px
Vår kryssningsbåt vid hamn i St John’s, Antigua, ur helikopterperspektiv.

När helikoptern flög över havet mellan Antigua och Montserrat syntes havssköldpaddor i vattnet nedanför.

Helikopter1_1500px.jpg
Snart framme vid Montserrat.

Helikopter2_1500px.jpg
Här syns lavaflödets väg till havet.

Sedan flög helikoptern runt över ön. Skadorna efter vulkanutbrottet syns fortfarande tydligt, med många förstörda hus som sakta men säkert försvinner i grönskan.

Kryssning2018_62e_1500px.jpg

Helikopter3_1500px.jpg

Kryssning2018_62f_1500px.jpg

Kryssning2018_62d_1500px.jpg

Trots den spännande upplevelsen kom Patric ihåg att samla in uppgifterna till earthcachen. Montserrat är brittiskt territorium men ett eget land i geocachingstatistiken. Det gillar vi!

Helikopter4_1500px.jpg
Snart dags att landa på Antigua igen efter en upplevelse utöver det vanliga.

Helikopter5_1500px.jpg
Där nere någonstans på stranden är Jenny.

Här kan ni se en film från helikopterturen: