De ligger som ett pärlband, öarna i östra Karibien. Nära varandra men ändå så olika. Vi lämnade Antigua för att fortsätta mot den vackraste ön av alla på vår resa, St Lucia.
Att ligga i någon av bubbelpoolerna som hänger ut från däck blev en av våra favoritsysselsättningar ombord.
Ska vi ta snabb eller långsam bana i kväll?
På kvällarna var det gott om plats vid poolerna. Ingen trängsel trots att det var flera tusen passagerare ombord.
Ny dag, ny ö, nytt land.
Medan Antigua är en ganska platt och torr ö så är St Lucia raka motsatsen. Det regnar ofta, vilket det också gjorde när båten lade till i huvudstaden Castries på morgonen. Därför är ön grön och lummig men den är också väldigt kuperad.
Vi hade för ovanlighetens skull bokat in oss på en organiserad busstur med guide och målet var – gissa – jo en vulkan såklart.
Tack så mycket!
Ja, vi gillar utsiktspunkter. 🙂
Pizzabud?
Praktiskt att någon redan har lagt bananerna i påse om man vill handla …
Marigot harbour. Här är det tydligen populärt för båtar att söka skydd när det stormar på havet.
I Anse La-Raye gjorde bussen ett stopp så att vi kunde strosa runt en stund i den mysiga lilla byn med färgglada hus.
Anse La-Raye.
Det är riktigt glest mellan geocacherna på St Lucia, här fanns inte en enda, så i stället för att leta plast så uppförde vi oss som normala turister och tittade bland annat på byns fina kyrka.
Utanför det här huset odlades det både det ena och det andra.
Bland annat den här roliga växten som vi har i blomkrukor hemma.
Nästa by, Canaries.
Vi stannade också vid en tropisk trädgård med många spännande frukter och fina blommor. Men fullkomligt cachelöst.
Det fanns visst djur i trädgården också.
Så småningom närmade vi oss dagens mål på slingriga vägar men först ännu en utsikt, denna gång över St Lucias berömda siluett med de två sockertoppsbergen Pitons.
Stora och lilla Piton ser ganska jämnstora ut från den här vyn.
Staden Soufriere.
Soufriere.
Jo, men nog är väl den ena större än den andra ändå?
Vi närmade oss dagens vulkan och även dagens första cache, Qualibou caldera – Drive-in volcano (ü99), som var placerad i kratern. Där pös och rök det ordentligt och det luktade också ganska mystiskt. Mystiskt betyder i det här fallet ogott.
Medan vi som bäst höll på och besvarade frågorna till earthcachen så kom nästa regnskur. Det är väl sådant man får stå ut med om Karibiens gröna juvel ska vara just så grön och fin som den är.
Det verkar gå hett till där borta.
Efter att bussen slingrat sig tillbaka till båten hittade vi faktiskt en cache till, en traditionell som var mycket praktiskt placerad i hamnen. Det kändes ganska givet var vi skulle leta.
Point Seraphine borde vara här någonstans. Undrar var?
Och medan båten gled ut ur hamnen blev det ännu en logg, för på St Lucia liksom flera andra karibiska öar, finns en earthcache som det är meningen att du ska kunna logga från kryssningsbåt: St Lucia coastline being changed by Erosion.
PatoJen 